Jag följer riksrättsförhandlingarna i USA noga. President Trumps hantering av militärt bistånd till Ukraina har fått Demokraterna att tycka att han borde avsättas. Republikanerna och presidenten själv blånekar. Försvaret är rätt bisarrt, men det spelar ingen roll. Republikanerna har majoritet i senaten som ska ta beslut i frågan och när förhandlingarna startade igår verkade de knappt bry sig. De har ju ändå majoritet. Trump själv vägrar samarbeta överhuvudtaget. Lämnar inte ut dokument. Förbjuder folk att vittna.
I Ryssland håller en annan president, Putin, på att förändra spelreglerna för politiken helt och hållet. Som i USA får en president bara sitta två omgångar och Putin påbörjade sin andra när han valdes förra året. För att Putin ska kunna behålla sitt grepp över rysk politik föreslår han nu förändringar i grundlagen för att ge parlamentet mycket större makt. Allt upplagt för att Putin ska hitta ett sätt att dominera politiken därifrån.
Det har redan hänt i flera länder. I Kazakstan förändrades det politiska systemet drastiskt förra året. President Nursultan Nazarbayev drev igenom förändringar som gav landets säkerhetsråd mycket stor makt och gjorde sig själv till ordförande där på livstid.
Demokrati kostar. Människor har givit sina liv för den över hela jorden och gör det än i dag. Driften att bestämma över andra människors liv är så stark hos despoter och diktatorer att de gärna har ihjäl sina undersåtar. Det är ju för deras egna bästa. Jag skulle mycket hellre se ett samhälle där ingen har den form av makt som en president eller ett parlament har. Decentraliserat, med så få nivåer som möjligt av makt, men jag får leva med att vi är få i min ringhörna.
Nu slamras det i den svenska riksdagen också. Oppositionen har tröttnat på regeringen och sätter emot i fråga efter fråga. Enskilda ministrar utsätts för hård kritik och försök att få till misstroendeförfarande. Det pratas om konstitutionell kris. Knappast, men förr eller senare kommer en parlamentarisk kris också här. Som styrkeförhållandena ser ut är det konstigt att det har hållit så här länge. Med ett allt starkare SD med M och KD i släptåg kan vi se en helt annan majoritet efter nästa val. Eller ett nyval. Och det oroar mig mer än lite instabilitet och tjafs i riksdagen. Det är mest underhållande.
Nej, det som oroar mig är att vi hamnar i en situation där ett parti och dess företrädare får tillräcklig makt för att börja bete sig som Trump och Putin. Den svenska grundlagen är inte huggen i sten som den amerikanska. Den går relativt lätt att ändra, så en människa som saknar demokratiskt sinnelag kan ställa till det.
Donald Trumps republikaner är av samma skrot och korn som SD. SD:ares förtjusning över Putin går inte att ta miste på. Ur historiens mörkaste hålor har riktigt fultänkande återuppstått, eller åtminstone fått ny luft. Och demokratin är i sig inte en garanti för att sådana människor får makt. En del av dem ljuger sig fram, andra fuskar med val och åter andra lyckas slå an en ton som lockar väljare.
Jag bryr mig inte så noga vilken politik som förs i USA eller Ryssland. Människorna där får bestämma över det. Det som oroar mig är att med maktambitioner kommer grälsjuka. Antidemokratiska regimer skapar alltid oro, våld och i slutändan krig. För vilken idiot till president som helst fattar att det är grejen för att ena människor. Och maktmänniskor som Trump och Putin struntar fullständigt i sina undersåtar. Vi är bara spelbrickor.
Popmusik.
Brysselkål.
