Glöd · Debatt

Efter corona – i riktning mot en ekonomi för allas bästa

Ekonomi för det allmänna bästa i liten skala: medlemmar i en rekoring handlar grönsaker i Lund och får lokalt producerad mat samtidigt som de lokala producenterna får lättare att hitta sina kunder.

Gemensamt förslag från representanter för den internationella rörelsen Economy for the common good i 17 länder.

Den internationella rörelsen Economy for the common good, som med den här texten för första gången gör ett gemensamt offentligt uttalande, har alltsedan starten 2010 föreslagit en sammanhängande alternativ ekonomisk modell. ECG bygger på grundläggande värden – såsom hållbarhet, inkludering och samarbete – istället för prioriteringar av finansiella mål och konkurrens.

Vår rådande ekonomiska modell medför växande hot mot mänskligheten såsom klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och pandemier. Covid-19 är bara den senaste i en rad av virus som påverkat människors liv och hälsa allvarligt. Hiv, ebola, sars-1 and mers, och nu sars-2 är alla exempel på zoonoser, det vill säga virus som sprids från djur till människa. Det finns vetenskapliga belägg för att det ökande antalet zoonoser hänger samman med överexploateringen av naturresurser, luftföroreningar och ett ökat tryck på djurens naturliga miljöer genom avskogning, illegal jakt, industrijordbruk.

Den rådande pandemin har inte uppstått, liksom andra nu existerande ekologiska hot, utan vetenskapliga förvarningar. Några nämnvärda exempel är Limits to growth (1972), Brundtland report (1987), Earth charter (2000), Millennium ecosystem assessment synthesis report (2005), samt konceptet ”planetära gränser” (2009). En berättigad fråga är därför: Hur är det möjligt att dessa varningar inte har hörsammats av beslutsfattare på alla nivåer?

Den ekonomiska lobbyismens inverkan

Under senare årtionden har lobbyorganisationer som tjänar etablerade ekonomiska intressen använt stora summor pengar till att undergräva Rio-Johannesburg-processen; ifrågasätta eller förneka klimatförändringen; motverka bindande regleringar för multinationella företag och nu senast för att placera inrättandet av en domstol för investeringar, Mulitilateral investment court (Mic) på EU:s internationella agenda.

Denna intensiva och utbredda påverkan har varit skadlig för miljön och för grundläggande rättigheter för det stora flertalet människor och den har försvagat det demokratiska systemet.

Som en följd av den genomträngande lobbyismen behandlas inte rotorsakerna till de ekologiska och mänskliga hälsoproblemen i någon nämnvärd omfattning i den offentliga debatten. Medias huvudsakliga fokus ligger på medicinska lösningar kopplade till läkemedelsindustrin. Den stegvisa privatiseringen av WHO – som bland annat visar sig i att Bill och Melinda Gates privata fond är den näst största bidragsgivaren – underminerar utrymmet för offentlig politik byggd på demokratiskt beslutade prioriteringar.

En holistisk hälsopolitik skulle utarbeta strategier för att undvika framtida utbrott av zoonoser genom att förbättra hållbarheten i ekonomiska aktiviteter och främja människors hälsa och resiliens genom hälsosam mat, säkra arbetsförhållanden, social inkludering och genom att utrota fattigdomen.

Plana ut fler kurvor

Den nuvarande krisen lär oss att mänskligheten måste inta en vördnadsfull attityd till planeten och se oss själva som en del av livsväven. Vi behöver inse att vi varken är avskilda från eller överlägsna helheten. Vi behöver öka medvetenheten om vår egen utsatthet och vårt beroende av en intakt miljö och utveckla en respektfull samexistens med alla livsformer. Oändlig tillväxt har visat sig utgöra ett farligt risktagande. Vetenskapen har påvisat nio kritiska planetära gränser av vilka redan några har passerats.

Vi behöver nu, med samma kraft och beslutsamhet som regeringar ansträngt sig för att plana ut kurvan för smittspridningen, verka för att plana ut kurvorna för markanvändning, energi- och naturresurskonsumtion för ojämlikhet liksom för internationella företags obegränsade makt.

En ekonomi för det allmänna bästa

Sedan starten 2010 har rörelsen Economy for the common good spridits så att där nu finns 200 lokala avdelningar i 30 länder belägna på alla kontinenter. 3 000 företag stödjer rörelsen och 700 företag, skolor, universitet, kommuner eller stadsdelar har implementerat rörelsens balansräkningsverktyg, the Common good balance sheet, som behandlar alla hållbarhets- dimensionerna. Åtta regionala beslutande församlingar i Spanien, Österrike och Tyskland har anammat verktyget i sina styrsystem. 2015 publicerade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ett första yttrande om ECG-modellen och i ett senare skede ställde sig kommittén bakom ECG som en ”ny hållbar ekonomisk modell”.

ECG utgörs av en allt igenom etisk marknadsekonomi inom vilken privat ägande och privata företag tjänar det allmänna bästa genom att skydda globala ekosystem och grundläggande värden, alltifrån mänsklig värdighet, rättvisa och solidaritet till hållbarhet och demokrati.

The Common good product är en sammanställning av livskvaliteten utifrån en rad aspekter medan det vanliga BNP-måttet är en underkategori. Ett ekonomiskt system som utgår från människors behov och genomsyras av demokratiska värderingar och som betraktar pengar och andra former av kapital som medel för att nå dessa mål är i själva verket det som de gamla grekerna avsåg med ordet ”oikonomia”. Prioritering av finansiella resultat, där pengar är mål i sig inte medel, benämndes ”chremastistiké” det vill säga, det vi i dag kallar kapitalism.

En ekonomi som orienterar sig mot det gemensamma bästa/det allmänna bästa är enda sättet att överlämna en planet med goda livsbetingelser till kommande generationer. Den djupa kris som covid-19 fört med sig innebär ett uppdrag att inte bara behandla symptomen utan också orsakerna till krisen genom att genomföra denna nödvändiga omorientering.

En förändrad syn på handel

Handel ska tjäna övergripande mål om att stabilisera planetens klimat, bevara biologisk och kulturell mångfald, skydda mänskliga rättigheter och människors grundläggande behov och värdighet. Handel kan på så sätt bidra till att skapa det ”säkra och rättvisa utrymme” för mänskligheten som Kate Raworth utvecklat i sin doughnutmodell.

”Etisk handel” och ”ekonomisk subsidiaritet”, det vill säga att närhet och lokal ekonomi är framträdande drag och internationell handel ett komplement, bör ersätta den frihandelsdoktrin som dominerat världshandeln.

Mercosur, CETA och andra liknande överenskommelser är tydliga exempel på det förlegade paradigm av ”påtvingad handel” som fört med sig allvarliga konsekvenser. Ett exempel på hur en sådan ”etisk världshandel” kan inrättas är införandet av en koldioxidskatt, på exempelvis 100 USA-dollar per ton koldioxid, såsom rekommenderats i Stiglitz-Stern rapporten från 2017.11 Länder som inför denna skatt, ska ha rätt att utjämna skillnaden i pris gentemot länder med lägre eller ingen koldioxidskatt genom en ”ekologisk tull”.

Ett rättvisare skattesystem

En brådskande lösning på vår tids skyhöga ojämlikhet är högre skatter på kapitalinkomster, privat ägande och arv. Samtidigt behövs en ökad demokratisering för att motverka korruption, så att stater verkligen tjänar sin befolkning. Inom eurozonen är den privata förmögenheten fem gånger högre än den offentliga skulden. Högre förmögenhetsskatter skulle möjliggöra nödvändiga investeringar i hälsa, utbildning, fattigdomsbekämpning och ekonomisk omvandling.

En skatt på finansiella transaktioner bör inrättas, i förlängningen globalt. Det är ett oroande symptom på post-demokratins verkningar att detta mycket uppskattade förslag förts bort från EU:s agenda trots att det skulle inbringa upp till 310 miljarder euro, enligt det österrikiska forskningsinstitutet WIFO12 (grundat 1927 av bland andra Friedrich Hayek). Det internationella kapitalets rörelse bör omgärdas av samarbeten kring skattemässig transparens, så att skatteflykt hindras och ”skatteparadis” stängs.

En kombinerad finans- och penningpolitik

Då den ekonomiska nedgången kommer bli mycket djup under 2020 behöver finans- och penningpolitiken samverka. Kvantitativa lättnader är en åtgärd med begränsad effekt som till och med kan vara direkt kontraproduktiv om den används till köp av företagsobligationer. En kombination av EU-obligationer (”coronaobligationer”) och räntefria lån till staten upp till ett rimligt tak från nationella centralbanker respektive ECB (modern monetary theory/modern penningteori), är mer effektivt. I linje med detta bör artikel 123 (1) i TFEU som hindar sådana lån ändras.

Ett räddningspaket utifrån ändrade prioriteringar

Hanteringen av den pågående krisen måste undvika tidigare misstag. Under finanskrisen 2008 låg fokus på att rädda, för systemet och dess etablerade ekonomiska intressen viktiga aktörer, såsom banker varandes ”too big to fail”. Det är nu hög tid att bryta detta mönster och istället fokusera på det vi alla behöver:

• offentliga investeringar i hälsa, utbildning, hållbara offentliga transporter, hållbara bostäder och hållbar livsmedelsproduktion vilket skapar meningsfulla och klimatvänliga arbetstillfällen och bidrar till omställningen till en hållbar ekonomi

• en introduktion av en villkorslös basinkomst tillräckligt hög för att täcka en persons basala behov

• en minimilön (rimligt högre än basinkomsten) i kombination med en maximiinkomst i syfte att minska ojämlikheten till acceptabla nivåer och göra våra samhällen mer inkluderande

• finansiellt och skattemässigt stöd till i första hand små och medelstora företag (SMF) som med sin verksamhet bidrar till det allmänna bästa genom att vara klimatvänliga, sträva mot social inkludering och sammanhållning och som är medvetna om betydelsen av biologisk mångfald. Ett kriterium kan bestå av en externt reviderad hållbarhetsrapport, till exempel utifrån verktygen The common good balance sheet, B Corporation certificate eller liknande. På medellång sikt menar vi att alla företag behöver ta detta ansvar.

Vi är medvetna om skalan på de utmaningar som de föreslagna förändringarna innebär – eftersom vi blivit så beroende av vårt nuvarande etablerade system. Ändå är fler och fler företag, kommuner, regioner och regeringar engagerade i att genomföra dessa idéer. Företag som tar ansvar socialt, ekologiskt och demokratiskt vinner priser och får uppskattning från alla håll. Städer som Barcelona, Amsterdam, Stuttgart och Wien har börjat driva dessa nödvändiga förändringar. Den växande ECG- rörelsen ser fram emot att arbeta tillsammans med ännu fler medborgare, företag och regeringar för att lyckas med denna avgörande omställning.

Glöd · Krönikan

Ensamkommande lyckades mot alla odds

År 2015 kom många unga ensamkommande till Sverige, i snitt 16 år gamla, främst från Afghanistan, men många av dem var uppvuxna som flyktingar i Iran. Mottagningssystemen var överbelastade i Sverige och de hamnade längst bak i kön för att få sina asylansökningar prövade. Det såg på alla sätt mörkt ut för dessa ungdomar som hade trasiga förhållanden och flykt bakom sig, inte hade kontakter i Sverige och inte hade någon utbildning att tala om. Hur skulle de få stanna? Hur skulle de kunna integrera sig? Hur skulle de klara skolan och få bra liv? Men historien tar många vändningar efter det. I dag har åtta av tio av de som kom som ensamkommande 2015 och bor kvar fått ett jobb. Det betyder alltså att fler ensamkommande än män födda i Sverige i samma ålder är sysselsatta, vilket är en världsunik integrationsframgång mot alla odds.

För först blev det om möjligt ännu sämre för gruppen ensamkommande. Eftersom de hamnade längst bak i kön efter alla syrier och fick vänta alldeles för länge på beslut hann de antingen fylla 18 år eller var så nära 18-årsgränsen att det inte kunde bevisas att de var under (det går ju inte att avgöra om någon är 17 eller 19 år om du inte har passhandlingar). Det gjorde att de efter flera års väntan i Sverige, flera års studier och flera år av vänskapsrelationer helt plötsligt fick avslag och även förlorade rätt att bo på sina boenden. För många tusen ungdomar innebar detta en fullständig katastrof. Människor protesterade och öppnade sina hem. Många hemlösa tonåringar fick hjälp av frivilliga familjehem som hade ett rum extra och förstod att deras liv skulle braka samman fullständigt om de hamnade på gatan eller på boende för vuxna och var tvungna att byta skola och sammanhang. 

Men utvisningshotet hängde fortfarande över gruppen. Protesterna ökade hos de desperata ungdomarna som riskerade att utvisas till ett av världens farligaste länder, som många redan varit på flykt från hela sina liv och där de inte kände en själ. Det fanns ett stort motstånd från så kallade invandringskritiker som särskilt riktade in sig på att hata de unga afghanska killarna, men också från olika politiska partier som ansåg att inget skulle göras, trots att killarna själva inte bar skuld till att de tvingats vänta så länge och trots att de hade fått uppehållstillstånd om de fått besked i tid.

Till slut lyckades gymnasielagen drivas igenom av Miljöpartiet med stöd av V, C och ett motvilligt S. De unga killarna skulle nu få en ny chans att stanna och samma möjlighet till permanent uppehållstillstånd som de skulle fått från början. Kraven var dock väldigt höga. De skulle gå klart gymnasiet, trots att de kommit hit i tonåren och i många fall knappt gått i skola innan de kom till Sverige. Sedan skulle de få ett fast osubventionerat jobb inom ett halvår från att de tagit studenten. Detta är krav som ytterst få ungdomar födda i Sverige skulle klara.

Men den här gruppen har visat sig kämpa oerhört hårt och klara ofantligt mycket. Nu i slutet av 2023, 8 år år efter att de kom till Sverige, har över 4600 stycken av dem lyckats med just detta. De har klarat gymnasiet, fått fast jobb och fått rätt till permanent uppehållstillstånd, vilket de skulle ha haft redan från början. Ny statistik från SCB visar att 8 av 10 som kom som ensamkommande idag är sysselsatta. Många jobbar inom vård och omsorg eller i byggbranschen. Sysselsättningsgraden är alltså till och med högre än hos samma kategori män födda i Sverige. Dessa siffror är världsunika. Gruppen som kom som ensamkommande, som var på väg att bli en världsunik tragedi, tog sig i mångt och mycket igenom det och blev en världsunik framgångssaga. 

Det finns mycket mer att skriva om Sveriges byråkrati som tvingade dem igenom detta, om alla som inte omfattades av lagen och om de som fått avslag på grund av bagatellartade misstag och hårda bedömningar. Men framförallt bör detta leda till en tankeställare hos de politiker och personer som hetsade mot ungdomarna. De som inte ville ge ungdomarna en chans. Ni borde skämmas.

Civil Rights Defenders sällskapsspel ”Dictator of Sweden” (Tidö edition).

Tjänstemän som jobbar med just Tidöavtalet på regeringskansliet ska få lönepåslag.

Glöd · Debatt

Hoppas Erdoğan och Orbán håller oss utanför Nato

Erdoğan och Orbán ser på VM i friidrott i Budapest.

Det finns stora nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap, skriver Christer Nylander, och stödet för svenskt medlemskap minskar – men märkligt nog är det Erdoğan och Orbán man kan hoppas på för att kunna stanna utanför.

Det är en märklig känsla när man lägger sina förhoppningar på två omstridda statschefer, Erdoğan och Orbán, att de skall hålla Sverige utanför Nato. Det är också mycket märkligt att debatten om Sveriges i särklass viktigaste beslut i modern tid inte får mer analytiskt utrymme i dagspressen.

Det är uppenbart att ett medlemskap kan innebära stora negativa konsekvenser för vårt land, även om det också kan ha vissa fördelar. Låt mig nämna några nackdelar. Sveriges relationer med Ryssland försämras avsevärt, speciellt eftersom Sveriges strategiska läge är extremt viktigt för Nato, och dels eftersom Sverige har en stor produktion av avancerade vapensystem. Därutöver kommer medlemskapet innebära betydligt högre militära kostnader.

En annan nackdel som nästan inte diskuterats är vad som händer om ett krig i Mellanöstern sprider sig till södra Europa. Då kommer vi behöva skicka både vapen och soldater till konfliktområdet, vilket utarmar vårt eget försvar. Skulle detta krig sprida sig så blir inte bara Sverige ett militärt mål men vi kan knappast räkna med assistans då alla andra Natoländer kommer att vara upptagna av att skydda sig själva.

Ett ytterligare skäl emot ett medlemskap är att vi sannolikt bara har nytta av Nato vid ett världskrig, vilket sannolikt är slutet på vår civilisation. Därför har det aldrig tidigare varit så viktigt att djupt begrunda vår neutralitet. Världen är mer polariserad än någonsin, och i ett skriande behov av neutrala länder som engagerat arbetar för global fred. Sverige borde vara ett sådant land! Vi ser nu att det svenska stödet för ett medlemskap snabbt minskar, sannolikt på grund av USA:s tvivelaktiga agerande både i Ukraina och Israel. Jag hoppas att Erdogan och Orbán håller oss utanför tills vi själva inser vårt misstag och drar tillbaka ansökan.

Glöd · Debatt

Medborgarlön åt alla

Med en global basinkomst skulle världens alla människor få råd med ett värdigt liv.

Hela jordens befolkning kan inte jobba heltid – bland annat skulle utsläppen bli för stora. Men alla behöver en försörjning, så varför inte ge alla en digital basinkomst? föreslår Hanna Sjöberg.

I kapitalismens tidevarv handlar många aktiviteter om lönsamhet och pengar för att ha medel till livsstilar där våra inköp i sin tur för hela planeten allt närmare katastrofens rand. Att stanna upp det industriella kretsloppet vore också en katastrof (säger experterna) då det krävs miljardtals transaktioner för att hålla världens samhällsekonomi växande och levande.

Skogens värde översätts i siffror. Pengar krävs i vår snabbt rullande vardag. Ingen vill hamna på bar backe. Allt fler personer i Sverige sjukskrivs för stress och utbrändhet och sliter med att försöka få ihop livspusslet. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna beskriver i många punkter rätten till ett värdigt liv oavsett nationalitet och livsplats.

Att erkänna de rådande omständigheterna ger idén om global medborgarlön: Om vi skapar en (påhittad) digitalt fungerande ekonomisk infrastruktur tillerkänns varje människa tillräckligt med pengar för ett värdigt liv, och då har vi kommit långt. Kan medborgarlön – en stadig basinkomst för alla, kanske med motkrav i form av viss delad samhällstjänst – vara en lösning?

Många av de sysslor som anses besvärliga att arbeta med: som diverse fysiskt arbete, städning, vård, med mera, skulle kunna delas upp på många fler personer, som med en basinkomst på till exempel 15 000 kronor i månaden då har möjlighet till mer i inkomst – men med betydligt färre arbetstimmar per månad. Den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrmann skriver dock i sin bok Kapitalismens slut (Fri tanke 2023) att medborgarlön inte är ett ultimat förslag då den, för att vara möjlig, som modell relaterar till en stadigt växande ekonomi, vilket är ohållbart som framtid (sidorna 225–226, Herrmann 2023).

Världen är ekonomiskt ojämlik. Men kanske kan vi ändra på det? Vi är nu åtta miljarder människor som har varsin människokropp, och varsin livstid här på jorden. Vi behöver erkänna att samtliga nu levande människor är i behov av en fungerande ekonomisk struktur. Samtidigt har vi som värld inte råd med de fossila utsläpp som vi skulle ha om åtta miljarder personer arbetade heltid. Och samtidigt sker redan mängder med arbete bara för att någon ska tjäna pengar, och då struntar man i naturens väl. 

Jag föreslår att vi väljer ett digitalt påhittat belopp per månad som ”världen” kan ge gratis till oss alla, oavsett ålder, och land. Dessa digitala pengar ska gå att använda till det vardagliga livets kostnader. Istället för att miljarder invånare arbetar med diverse idiotiska saker eller använder till exempel sin moped, motorcykel, lastbil eller bil för resor som varit nödvändiga för att få ihop mer pengar till hushållet, kan vi allesammans ta det lite lugnare.

Att ha tillräckligt med pengar är en situation som familjer med en förmögenhet redan lever med. Man försörjer sin släkt och familj och tar hand om alla så att ingen svälter eller lider ekonomisk nöd. Det synsättet kan vi ta till oss och översätta till alla människor på hela jordklotet. Det behövs samtidigt världsomfattande information att vi inte har råd med de utsläpp som pågår just nu. Alltså får vi kanske stänga mycket av den pågående produktionen, för vår överlevnad och framtids skull.

Kan vi låta oss nöjas med allt det som redan har producerats? En livsuppgift för alla nu levande att klara. Uttrycket: ”Det finns redan tillräckligt med kläder för att räcka till alla på Jorden i sex generationer framåt”, säger att vi faktiskt klarar oss med allt det som världens fabriker redan skapat. Vi kanske till viss del får byta livsstil. Det är ett världsprojekt!