De har pågått i 53 dygn nu. Protesterna i Portland i delstaten Oregon i nordvästra USA. Efter att federala trupper har anlänt till staden har protesterna förvärrats och de handlar nu lika mycket om att driva ut dem som om Black lives matters.
De brutala morden på afroamerikanerna George Floyd och Brianna Taylor av poliser tidigare år utlöste protester över hela USA. På de flesta ställen har den mest intensiva vågen lagt sig, men i några städer pågår de med obruten styrka.
Polisbrutalitet är en ledande orsak till för tidig död bland unga män i USA enligt flera studier. Enligt en artikel i vetenskapstidskriften PNAS är risken betydligt större för medlemmar i olika minoritetsgrupper och störst för svarta amerikaner. Risken för en afroamerikansk man att dödas av polis under en genomsnittlig livslängd är 1 på 1000. Siffran för vita män är 1 på 2000 och för vita kvinnor 1 på 33000. Svarta män i åldern 20-35 löper allra störst risk.
Många olika polisstyrkor
Demonstrationerna i Portland har kommit att koncentrera sig runt en federal domstolsbyggnad. Efter att ha börjat ebba ut för ett par veckor sedan fick de ny fart när federala styrkor dök upp på gatorna och förde bort demonstranter.
USA har flera system för rättsskipning med skilda ansvarsområden och lagstiftning på olika nivåer i samhället. De federala polisorganisationerna agerar enligt lagstiftning som gäller hela USA oavsett delstat. Dessa lagar stiftas av kongressens båda kammare, senaten och representanthuset, och godkänns av presidenten. Dessa lagar reglerar främst områden som är gemensamma för hela landet. Bland annat frågor som rör militären, penningväsendet, relationer till andra länder, tullar, patent och familjefrågor.
Det finns en uppsjö olika polisorganisationer som ska se till att dessa lagar efterföljs. De flesta är underställda presidenten och regeringens departement. Wikipedia listar femton sådana. För att utreda olika brott på federal nivå finns domstolar och utredningsresurser på olika ställen i landet. Det är en sådan domstolsbyggnad som demonstrationerna i Portland alltmer har riktat in sig på.
Federal polis får skydda federal egendom såsom byggnader och parker, men ordningsfrågor ska skötas av delstatspolis eller lokala poliser. Trots det har Donald Trump beordrat ett okänt antal myndigheter att skicka sina styrkor till Portland. Han har i flera uttalanden kritiserat polisorganisationen i städer styrda av Demokratiska partiet och har upprepade gånger sagt att han kommer att skicka ”sina” poliser till städer som inte stävjar protesterna.
Brett politiskt motstånd
Hittills har sådana poliser i större antal bara dykt upp i Portland, men de senaste dagarna har Trump talat om insatser också i Chicago framförallt. Där handlar det inte om demonstrationer utan om andra former av oro, framförallt skjutningar som skördat stora mängder liv, senast dog tolv personer efter en skjutning i samband med en begravning.
Ingen av de städer och regioner som presidenten skickat eller hotat att skicka styrkor till välkomnar beslutet. Borgmästare och guvernörer har snarare kritiserat insatserna och Portlands borgmästare och guvernören för Oregon kräver sedan en tid att styrkorna dras tillbaka.
Delstatsåklagaren i Oregon har lämnat in en stämningsansökan mot de myndigheter som deltar i aktionerna och människorättsorganisationen The American Civil Liberties Union Foundation of Oregon har gjort samma sak.
Intensifierade protester
Precis som på många andra ställen i USA började demonstrationerna i Portland samla färre och färre deltagare för några veckor sedan, men när personer i anonyma uniformer började dyka upp på Portlands gator intensifierades protesterna igen. De anonyma grupperna kommer från olika federala myndigheter som gränspolisen och DHS, Department of homeland security, bland andra. De dök plötsligt upp i Portland i hyrbilar klädda i kamouflagefärgade uniformer utan namnskyltar och började föra bort demonstranter.
– Alla cylindrarna i min hjärna arbetade på högtryck. Vi blev gripna av regeringen. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, berättar Conner O’Shea som greps när han stod i ett gathörn för Washington Post.
Hittills finns det inga uppgifter om att någon av de som gripits skulle ha åtalats för några brott. Många av dem släpptes snabbt utan förklaring efter att de begärt att få en advokat. Demonstranterna menar att det handlar om rena trakasserier och påpekar att de federala poliserna visserligen får skydda federal egendom, men att deras ansvar för ordningsfrågor upphör när de lämnar sina områden. Gripandena skedde över hela staden och de våldsamma attackerna på demonstranterna håller sig inte heller till bestämmelserna.
Efter gripandena ökade demonstrationerna från några hundra till flera tusen. Protesterna har nu pågått i 53 dagar och ökar i kraft från dag till dag. Det enda våld som förekommer från demonstranternas sida riktar sig mot den federala domstolsbyggnaden där de federala styrkorna har sitt huvudkvarter sedan en tid. Framåt natten lokal tid beger sig många av demonstranterna hem och en mindre del fortsätter att demonstrera utanför domstolen som är mer eller mindre belägrad. Fönstren på huset är tillbommade med träskivor, men de kravallstaket som skyddade byggnaden har plockats ner efter hand av demonstranterna.
Förutom klotter på domstolsbyggnaden har det inte förekommit särskilt mycket förstörelse, det handlar mest om vattenflaskor som kastas mot de fönster där trupperna kikar ut för att bevaka demonstranter och ett och annat misslyckat försök att tända eld på träskivor som rivits ner.
Symbolisk maktkamp
Demonstrationer är alltid kulturella fenomen. De är till för att visa styrkan hos en rörelse och att visa kraften i de åsikter demonstranterna står för. Samtidigt är de samlande ritualer, sätt att svetsa samman rörelser och tillfällen då grupper med likartade ideologier för möjligheten att träffa varandra och skapa nya allianser. Det känslomässiga innehållet i dem är minst lika viktigt som det ideologiska.
Protesterna handlar visserligen om att människor visar sin avsky för USA:s rasistiska strukturer och om att försöka driva iväg det man upplever som inkräktare, men jag slås om och om igen av den symboliska aspekten av protesterna, när jag ser på liveströmmarna på nätet. Under dagarna och kvällen demonstrerar tusentals människor på olika ställen i Portlands innerstad, men framåt natten tar ställningskriget runt domstolen vid. Demonstranterna närmar sig byggnaden. De federala styrkorna springer ut ur byggnaden och attackerar dem med tårgas, pepparsprej och liknande. Demonstranterna trängs tillbaka ett tag, sen kryper trupperna tillbaka in i domstolsbyggnaden. Så böljar det fram och tillbaka några timmar tills alla har tröttnat och gått hem. Inget har egentligen förändrats. Några blåmärken. Några uppbrända sopsäckar. Lite nytt klotter.
Men trots det är det en kamp som pågått i snart två månader. En meningsfull kamp för de som deltar. Och för världen.
Gil Scott-Heron sjöng 1970 att revolutionen inte kommer att sändas i teve. ”The revolution will not be televised.” Men världen har förändrats. Mängder av människor strömmar protesterna på olika digitala plattformar – Youtube, Facebook och Twitch bland andra. Det är bara att söka. På Twitter pågår en het diskussion om vad protesterna innebär och många människor vittnar om att det är första gången de demonstrerar, om att deras politiska vrede väckts för första gången.
Provokationer och reaktioner
Många hade demonstrerat färdigt i Portland när Trumps privata armé dök upp. De landsomfattande BLM-protesterna hade fått ett enormt genomslag både bland politiker och allmänheten. I olika undersökningar visade det sig att runt tre fjärdedelar av befolkningen är kritiska mot de rasistiska strukturerna och mot polisens våld mot den egna befolkningen. Protesterna hade tagit skruv. Om det bara hade handlat om att upprätthålla lag och ordning, Trumps eviga mantra, var det en tämligen dålig idé han fick. Också han borde ha förstått att det skulle lugna ner sig med tiden.
Hans kritiker menar att det snarare handlar om ett skådespel från hans sida än om att vilja skapa lugn. Efter att hans opinionssiffror fallit snabbt under en period behöver han visa sig stark och handlingskraftig. Dessutom anklagas han för att vilja skrämma upp människor, i synnerhet den egna basen för att mobilisera inför presidentvalet i november. Det verkar dock inte lyckas. Demonstranterna blir allt fler och händelse efter händelse blir virala. Och det går snabbt undan. Vi ser händelser skildras redan dagen efter de har skett. Det finns kameror överallt, inte minst i mobiltelefoner.
Den senaste veckan har vi sett den namnlösa nakna kvinnan med bara en andningsmask för ansiktet som kallas för ”Naked Athena” gå fram och sätta sig framför de federala poliserna. Hennes nakna sårbarhet blev till en skriande kritik av övergreppen i staden. Att poliserna sköt på henne gjorde bara bilden ännu starkare.
Veteraner och föräldrar ansluter sig
Vi har också sett veteranen som bara ville prata med de uniformerade styrkorna, men som misshandlades med batong och fick ansiktet nedsprutat med pepparsprej. Och vi har sett en ung man skjutas i ansiktet med någon form av icke-dödlig ammunition. Han tvingades senare genomgå kirurgisk rekonstruktion på grund av sina skador.
Efter att hela världen under längre tid förfasats över de kinesiska myndigheternas brutalitet mot demonstranter i Hongkong blir bilderna från Portland en anklagelse gentemot de amerikanska myndigheterna. En anklagelse som också mer högerinriktade debattörer och politiker börjar ge uttryck för. Så här ska det inte gå till i USA, menar man.
Den senast utvecklingen är att grupper av mammor givit sig in i kampen. De bildar skyddsmurar runt andra demonstranter iklädda gula tröjor och blir med sin närvaro en påminnelse om Trumps problem med en av de viktigaste grupperna för honom när han valdes till president 2016. Förortens kvinnor. Vinner han inte dem har han svårt att bli omvald. I opinionsundersökningar verkar han redan ha förlorat dem, men när stora grupper föräldrar, för där finns farsor också, vänder honom ryggen har hans möjligheter snabbt försämrats.
Den politiska kampen mot polisbrutalitet och strukturell rasism pågår på gatorna i Portland, men den pågår också i människors huvuden. I människors medvetande över hela världen. I en levande demokrati utgår all makt från folket. Ingen sitter säkrare än att de röstberättigade kan rösta bort dem i nästa val. Verkliga samhällsförändringar kräver längre tid än en mandatperiod och Trump och hans republikaner har långt ifrån hunnit med allt de vill få gjort.
Rädslan för att förlora makten och för skammen över att inte bli omvald som sittande president börjar visa sig i hans och partiets beteende. Människor kritiserar honom hårt för det man ser som en misslyckad hantering av coronakrisen och han drabbas av motgångar i ärende efter ärende i olika rättsfall mot honom. Han hoppas på att människor ska uppfatta det som om att han försvarar deras frihet och trygghet när han slår mot oppositionen på gatorna. Och han lyckas verkligen med en del grupper i samhället. Motdemonstrationer är inte ovanliga och många framställer demonstranterna som upprorsmakare och anarkistiska terrorister i debatten.
Kommer Trumps trick att fungera?
Frågan är om det räcker? Kan han mobilisera sina väljare och dessutom övertyga osäkra och oberoende väljare att lita på honom en gång till? Det är svårt att veta. Samtidigt som allt fler ansluter sig till protesterna börjar andra grupper tröttna alltmer på de ständiga konflikterna. Trumps presidenttid har hittills varit ovanligt dramatisk, tjafsig, motsägelsefull och ofta brutal. Inte minst hans twittrande har chockerat många med rasistiska och kvinnofientliga uttalanden.
De närmaste månaderna kommer att bli spännande. Nu verkar det som om presidenten börjar förstå allvaret i pandemin och det är absolut nödvändigt för honom att åtminstone försöka få ordning på hälsoläget i landet. Utvecklingen i Portland kan antagligen inte på egen hand övertyga väljare över hela landet, men om han sätter in sina styrkor i andra städer riskerar han att provocera fram samma motstånd som där. Det spelar nog ingen roll om det handlar om ren kriminalitet som i Chicago, människors motstånd mot att presidenten och regeringen lägger sig i delstaternas angelägenheter är starkt både till vänster och till höger. Den grundlagsskyddade rätten att bära vapen är delvis grundad i just det motståndet, människor ute i landet ska ha rätten att försvara sig om den centrala statsmakten försöker sätta sig på dem.
Vad som skulle kunna hända på platser där det är tillåtet att bära vapen offentligt och där skjutvapen är vanligare än i Oregon vågar jag inte ens tänka på. Kommer Trump göra verklighet av sina hot att också sätta in armén? Kommer soldaterna att lyda en i grunden olaglig order? Ingen vet. Varje natt är ett nytt skådespel och ingen kan förutspå vad Trump kan ta sig till.
