Jorden är runt 4,6 miljarder år gammal och vi människor har funnits i så där en trehundratusen år, enligt den senaste forskningen. Men det där med balans och samklang har inte riktigt varit vår grej – kort uttryckt.
OK, det går inte att prata om oss människor som en enda tanklös organism. Det finns undantag. Och det finns individer och grupper som inte bara snackar eller mest sprätter omkring med tummar i sociala flöden. En hel del har ju faktiskt kavlat upp för länge sen.
En av dem var Gaylord Nelson, en senator i USA som skapade Jordens dag för exakt 50 år sedan – för att lyfta fram världens miljöproblem och hitta lösningar.
”Men hur mycket har det hjälpt då?”, kanske både du och jag tänker. Vi befinner ju oss i ett klimatnödläge.
Det Jordens dag ger oss är en internationell plattform där individer och olika verksamheter kan mötas (digitalt i coronans tid), lära av varandra och göra gemensam sak mot dem och det som förstör vårt klot.
Räcker det? Så klart inte. Mycket mer behöver göras, på alla fronter. Inte minst i ledande toppskikt.
I dagens Syre har undertecknad skrivit om Jordens dag och mannen bakom den här temadagen.
Social distansering under coronan är lättare att få till för de privilegierade. För de som kan jobba hemifrån. För de som inte är tvingade till att bo trångt med andra människor.
Pandemi eller pandemys. Skräcken för att inte kunna värja sig från smitta. Eller möjligheten att dricka en stilla och ostörd kopp te in splendid isolation. Det stavas klasskillnad.
I världens största flyktingläger, det överfulla Kutupalong i Cox’s Bazar, Bangladesh, är social distansering mer som en utopisk lyx.
Rafiqul Islam berättar mer om det.
OK, det här är bara några exempel från vårt utbud av artiklar under veckans mesta mitt i-dag.
Välkommen till dagens nummer!
