Varje vecka svarar paneldeltagare från olika delar av samhället. Veckans fråga handlar om fattigdom – den extrema fattigdomen ökar och i Sverige är andelen fattiga enligt EU:s definition större än någon gång sedan 2004, när mätningarna började. Hur ser du på det? Vad borde man göra?
Självklart är det positivt om fattigdom minskar. Men statistiken är inte entydigt positiv och vi kan se en polarisering där de rika blir allt rikare. På internationell nivå måste IMF-lån förlåtas och EU måste sluta dumpa subventionera grödor på utvecklingsländernas marknader. I Sverige måste skatterna höjas och omfördelas. Lätt i teorin. Svårt i praktiken.
German Bender, 44 år, programchef på Arena Idé
Att fattigdomen ökar i ett land som Sverige är ett stort misslyckande för oss som samhälle. Dessutom vet vi att fattigdomen inte är jämnt fördelad. Enligt Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdom i Sverige 2018” lever drygt 42 procent av barnen i Sverige som har utländsk bakgrund och en ensamstående förälder i ekonomisk utsatthet. Det är en 30 gånger (!) högre andel än bland barn till sammanboende föräldrar med svensk bakgrund, där endast 1,4 procent lever i ekonomisk utsatthet. Orsakerna till det är många, men den kanske allvarligaste är att vi inte förmått skapa ett skolsystem som hjälper dessa barn.
Brittis Edman, 55 år, policychef, Amnesty
I den här krisen måste regeringar agera för att skydda allas hälsa och levnadsstandard, och trygga tillgång till vård och säkerhet – utan diskriminering. Pandemins konsekvenser drabbar dem med knappa resurser hårdast. Människor som lever i fattigdom saknar ofta inflytande. De måste ha en aktiv roll i beslut som påverkar dem. Samarbete och solidaritet är centralt, och stater som kan måste ge stöd till stater med sämre förutsättningar.
Ökande fattigdom i Sverige är oroande. Vi saknar ofta ett rättighetsfokus i inrikespolitiska överväganden. Med dem fast förankrade skulle risken minska att uppfyllelsen av människors ekonomiska och sociala rättigheter försämras – och en sådan tillbakagång står i strid med internationell rätt.
Jan Strömdahl, 83 år, ordförande, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen
I Sverige ökar klyftorna och därmed antalet fattiga. Det är främst de skenande bostadskostnaderna (hyrorna) som som driver utvecklingen. Viktigast är att återupprätta en social bostadspolitik och rätten till ett hem.
Gunnel Malm, 72 år, aktiv inom kyrkan
Vettiga löner för låginkomsttagare, höjda pensioner, tryggare a-kassa, ja egentligen allt som har med vårt (kvaddade!) skyddsnät att göra. Det är ingen skam att vara fattig, skammen ligger hos ett land som inte kan ge sina medborgare ett drägligt liv. Las måste funka, allt måste fungera som det ska.
Labangalatika Dasi, 59 år, it-tekniker
Politisk vilja! Om man prioriterade fattigdomsbekämpning i stället för denna undfallenhet gentemot marknadskrafterna. Det har gjorts förr.
Göran Hådén, 39 år, grön skribent
Basinkomst kan utrota absolut fattigdom. Basinkomst bör vara en central del i den gröna visionen att alla ska kunna må bra – oavsett tid, rum och art.
Max Andersson, 46 år, styrelseledamot för Partiet Vändpunkt
Fattiga länder behöver få chansen att utvecklas och bygga egna industrier. Att bara producera råvaror till den rika världen är ofta en fattigdomsfälla. Vi vill skriva om handelsavtal som missgynnar fattiga länder.
I Sverige behöver vi stärka a-kassa, sjukförsäkring och pensioner och se till så att människor inte hamnar mellan stolarna. På längre sikt har vi i Partiet Vändpunkt ett förslag om en stegvis utprövning av basinkomst, som skulle öka jämlikheten och ge människor trygghet i sina liv.
Rickard Nordin, 37 år, riksdagsledamot, Centerpartiet
Enligt EU:s definition befinner man sig i risk för fattigdom om man bor i ett hushåll där den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet i landet. Det är ett trubbigt mått, eftersom det inte säger något om den faktiska fattigdomen. Om alla får det bättre, kan ändå fler bli fattiga. Det bästa sättet att mota fattigdom är så klart att få fler människor i arbete, något Centerpartiet jobbar stenhårt för. Både genom att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och att göra det enklare och mer lönsamt att anställa.
Malin Nilsson, 36 år, generalsekreterare, IKFF
Fler kvinnor än män lever i fattigdom, både i Sverige och globalt, och deras utsatthet har ytterligare förvärrats under coronapandemin. Låga löner, osäkra anställningar och mer obetalt arbete i hemmet, inte minst omsorgsarbete för sjuka anhöriga, gör kvinnor särskilt utsatta för pandemins ekonomiska konsekvenser. Alla insatser behöver därför ha ett tydligt genusperspektiv, fokusera på att öka jämställdheten i samhället och stärka kvinnors ekonomiska egenmakt.
Tove Ahlström, 43 år, vd, tankesmedjan Global utmaning
Det är mycket allvarligt. Fattigdom leder till konflikter, lidande och miljöförstöring. Kvinnor och barn drabbas i de flesta fall hårdast och leder till en negativ spiral som befästs i generationer. Att fokusera på insatser som avser att förbättra kvinnors situation har visat sig vara en mycket effektiv nyckel för att bryta fattigdomsspiralen. Om kvinnor säkras utbildning och jobb, tillgång till preventivmedel och god hälsa har det en direkt positiv effekt på deras barns levnadsvillkor och det lokala samhället.
Sverige feministiska utrikespolitik och det svenska biståndet spelar en stor roll för arbetet globalt. Vi måste fortsätta sätta ett gott exempel internationellt och bibehålla våra höga ambitioner med 1 procent av BNI till bistånd. Det nationella arbetet kräver en bättre fördelningspolitik som når de värst drabbade. Kvinnor behöver vara i fokus även här.
Anna-Carin Hall, 59 år, pressansvarig, Kvinna till kvinna
Stödet till att bekämpa extrem fattigdom globalt måste förstås öka, men lika viktigt är det att inte överge de förebyggande åtgärderna. Korruption, svaga stater och klimatkrisen är några av grundorsakerna som försvårar för världens fattigaste. Sverige som en stor givare både i FN och i utvecklingsbiståndet borde kunna trycka på mer och jobba hårdare för att vända utvecklingen.
Anna Stenvinkel, 52 år, generalsekreterare, Forum Civ
Att den extrema fattigdomen ökar och att pandemin kommer att göra det ännu värre främst för de redan utsatta är mycket allvarligt. Detta visar att ett starkt bistånd är viktigare än någonsin. Här behöver Sverige också driva på andra givarländer. Vi behöver fortsätta med såväl utvecklingsbistånd som humanitärt bistånd, men bryggan (nexus) mellan de båda behöver stärkas. Här behöver vi nya sätt att arbeta och nya och kanske oväntade allianser.
Martin Nihlgård, 49 år, generalsekreterare, Individuell människohjälp
Världen var på rätt väg när det gäller att utrota den extrema fattigdomen, innan pandemin slog undan fötterna för den utvecklingen. Nu räknar Världsbanken med att 150 miljoner fler människor kan leva i extrem fattigdom nästa år. Det motsvarar antalet invånare i Norden, Belgien, Holland, Portugal, Polen och Spanien. Krisen är global! Det är viktigare än någonsin att Sverige och EU går före med ett starkt bistånd. Att agera för att avskaffa fattigdomen i världen handlar i grunden om värderingar.
Tobias Petersson, 40 år, omvärldsbevakare på Framtidsjorden
Fattigdom orsakas av orättvis fördelning. Nuvarande ekonomiska system möjliggör enorm orättvisa. Oxfams senaste rapport visar att kriser, som klimatkrisen och covid-19, betalas av redan utsatta grupper.
Alla drabbas, men inte lika. Vissa rider ut stormen i lyxiga yachter medan andra klamrar sig fast vid en livboj.
Ackumulation av rikedomen hos få är inte en slump, utan bygger på system som utarmar människa och miljö. Vi behöver ett nytt, rättvist system som är resilient och bygger på solidarisk fördelning.
