I dag inleds riksrättsförhandlingarna i USA:s kongress mot Donald Trump. Med största sannolikhet kommer han att frikännas, men allt kan hända precis som under tidigare fall, menar Jerker Jansson.
Det är som en tv-serie. Såpa och kriminalare på samma gång. Anklagelserna om högförräderi mot USA:s president Donald Trump i samband med hans försök att få Ukrainas president att beordra en utredning av Joe Bidens och hans son Hunters förehavanden i landet tas i dag upp av senaten. En politisk rättegång helt olik ett misstroendeförfarande i vår riksdag.
Inte parlamentarism
USA är inte en parlamentarisk demokrati som till exempel Sverige. De kallar sig konstitutionell demokrati, har ett system som bygger på maktdelning mellan presidenten, kongressen och domstolarna. Amerika är drömmarnas och möjligheternas land. Frihet värderas högre än andra principer av många amerikaner, men landet är också både byråkratiskt och krångligt. En av de viktigaste orsakerna till det är att landets grundlag, konstitutionen, hanteras med rent religiös vördnad.
Presidenten och kongressen utses direkt av folket i val. Därmed kan inte presidenten avsättas genom en misstroendeomröstning i kongressen, som består av representanthuset, som fungerar som andra kammaren i andra länder, och senaten, första kammaren. Federala domare utses av presidenten och bekräftas av kongressen och sitter på livstid om de inte begår brott mot grundlagen. Detta innebär att grundläget är att om folket är missnöjt med presidenten kan de välja en ny i nästa val. Men det finns möjligheter för kongressen av avsätta hen.
Liknar religiös urkund
Den amerikanska konstitutionen får inte ändras. Den relativt korta texten är rätt svulstig och retoriskt högtravande och ger tämligen lite ledning i praktiska ärenden. Om politikerna i kongressen, som stiftar landets lagar, vill ändra reglerna sker det via tillägg. Ungefär som med koranen och hadither. Och likheten slutar inte där.
De som skrev och signerade konstitutionen, ”the founding fathers”, hade självklart ingen aning om hur en demokrati skulle kunna fungera i vår värld. USA saknade i praktiken en gemensam federal lagstiftning, rättvisa skipades lokalt och regionalt, unionsfördraget var till för att skapa enhet och enighet ur splittring. Mycket är skissartat och till och med flummigt i konstitutionen vilket leder till intensiva strider om tolkningen av den.
Den punkt som reglerar vilka handlingar som kan leda till att en politiker eller tjänsteman ställs inför riksrätt nämner bara landsförräderi, mutbrott, högförräderi och andra förseelser. Vilket leder till ständiga diskussioner. Inte minst nu. Presidentens republikanska stödtrupper hävdar att Trump visserligen gjort nåt som inte var snyggt – de förnekar inte längre att det som har hänt verkligen hände – men att det inte är tillräckligt allvarliga förseelser för att förtjäna riksrätt.
Ingen juridisk process
Även om det kallas rättegång handlar det inte om en juridisk process, utan en politisk, precis som ett misstroendeförfarande i vår riksdag. Trots att senaten sägs agera jury och representanthuset fungerar som åklagare kan alla beslut från domaren övertrumfas av en omröstning.
Demokraterna menar att det han har gjort stämmer på pricken med grundlagens bestämmelser. I tidigare artiklar har jag beskrivit händelseförloppet tydligare och konstaterat att det är högst osannolikt att Trump fälls och avsätts. Det krävs en kvalificerad majoritet, två tredjedelar, i senaten för att fälla honom. Eftersom republikanerna har majoritet där kan de göra lite som de vill. Om inte fyra av partiets senatorer stöder olika förslag från Demokraterna kan de enkelt avfärda hela processen redan innan processen har inletts.
Det kommer antagligen inte att ske. Delvis för att det faktiskt finns en handfull republikanska senatorer som vill se till att rättegången går rätt till. Delvis för att en stor del av amerikanerna vill ha en rättvis genomgång av Trumps agerande. En majoritet av dem anser också att han borde avsättas enligt opinionsundersökningar. Trots det har republikanerna förseslagit en väldigt snabb och summarisk process. Båda sidor får 24 timmar var på sig för sina argument, uppdelat på fyra dagar, tolv timmar om dagen. Om inte en majoritet kräver vittnesmål och mer dokument kan det hela vara över till helgen.
Långa dagar
Eftersom klyftan mellan de båda partierna är så djup kan vad som helst hända redan första dagen som kommer att bli lång, minst tolv timmar. Stora delar av förhandlingarna kommer att tv-sändas. Första dagen inleds 13.00 amerikansk tid, 19.00 svensk tid, och sänds av flera amerikanska tevebolag. Jag kommer att titta på public servicebolaget PBS som är balanserade och korrekta i sin rapportering och låter båda sidor komma till tals.
