Radar · Djurrätt

Omfattande tjuvjakt på varg

Två vargar i Norge.

En ny studie om omfattande tjuvjakt på varg fick kritik från jägarhåll tidigare i år. Men resultaten stämmer, kunde en av forskarna bakom rapporten visa på ett seminarium i förra veckan.

Vargstammen i hela Skandinavien ökade varje år under 2000-talet. Men 2015 stagnerade den. Särskilt tydlig var förändringen i Sverige. Hur kommer det sig?

Det undersökte forskaren Håkan Sand tillsammans med bland annat den kände vargforskaren Olof Liberg, båda från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Upp till 64 procent illegal jakt

Studien tittade dels på hur GPS-märkta vargar hade dött, dels på dödsfall genom DNA-analys. Den kom fram till att illegal jakt stod för majoriteten av alla dödsfall bland vargar i Sverige, kanske upp till 64 procent (se faktaruta). Och ju större vargstam som fanns i Sverige, desto högre andel illegal jakt.

När studien skulle publiceras tidigare i år i den vetenskapliga tidskriften Biological conservation fick den kritik från jägare som ansåg att resultaten var överdrivna. Så många vargar dödades inte alls illegalt, utan försvinnandena kunde mycket väl ha andra orsaker, lydde kritiken.

Men under ett seminarium ordnat av Rovdjurscentret de 5 stora i mitten av december gick Håkan Sand igenom alla möjliga orsaker som kan finnas till vargdöd: naturliga orsaker, trafik, legal jakt och illegal jakt.

Han visade då att naturliga orsaker som sjukdom och svält skulle kunna stå för en del av  dödsfallen eller försvinnandena som hade en okänd orsak.

Minst 45 procent dog av illegal jakt

– Det är helt klart att vi har underskattat de som dött av naturliga orsaker,  sa han.

Men hur man än vänder och vrider på det måste illegal jakt ändå ha orsakat minst 45–50 procent av alla dödsfall. Några andra förklaringar finns inte, enligt forskarna.

– Faktum kvarstår, det är ändå den största delen av dödsfallen eller försvinnandena i populationen som orsakas av illegal jakt, konstaterar Håkan Sand, och menar att det är den enskilt största dödsorsaken.

Man kunde också se att andelen förmodat illegalt dödade vargar ökade i takt med att vargstammen blev större.

”Det är mycket otillfredsställande att förvaltningen sköts av olaglig verksamhet”, sa studiens huvudforskare Olof Liberg om resultatet till Sveriges radio.

Att det är svårt att med säkerhet säga att ett djur har dött av illegal jakt ligger i sakens natur. Ofta avslöjas inte illegal jakt förrän vid skilsmässor, som andra talare vid seminariet påpekade, och refererade till det kända fallet med Karl Hedin.

Fotnot: Vinterns vargjakt inleds den 2 januari 2021. Totalt får det skjutas 24 vargar, varav tolv i Gävleborg, sex i Värmland och sex stycken i reviret som delas av Västmanland och Örebro. 

FAKTA OM VARGSTUDIEN

Studien bestod av två delar. 1. Undersökning av vargar märkta med GPS-sändare 2001–2017 och 2. DNA-analys av vargar i revirmarkerande par 2001–2017.
I GPS-delen märktes 77 vargar. Den årliga dödligheten var 18 %, fördelat på: 12 % legal jakt, 4 % trafik, 18 % naturliga orsaker och 66 % illegal jakt (säker + trolig). Eftersom urvalet är litet kan resultatet dock slå snett.
Jämför man dödsorsakerna 2001–2010 med 2011–2017, ser man en fördubbling av andelen som dödats illegalt/försvunnit, medan naturliga orsaker bara ökat marginellt och trafikdöda minskat.
I DNA-delen hade man totalt 444 revirmarkerande par som identifierats under perioden. 101 fick uteslutas pga förlust av partner, så 343 par var kvar.
När samtliga försvunnit/dött fördelade det sig som: 30 % legal jakt, 7 % naturliga orsaker, 2 % trafik, 6 % verifierad illegal jakt och 55 % försvinnanden utan känd orsak.
Jämför man de två studierna och ökar på de naturliga dödsorsakerna i DNA-delen av studien, blir resultatet ändå att majoriteten av vargarna som dött/försvunnit har dödats illegalt.
Studien ”Poaching-related disappearance rate of wolves in Sweden was positively related to population size and negatively to legal culling” publicerades i Biological conservation nr 243/2020.