Transnationellt adopterade är en osynlig minoritet i Sverige och deras rättigheter har blivit ignorerade alltför länge. Det menar den nybildade Transnationellt Adopterades Riksorganisation, som nu vill föra upp denna grupps rättigheter och behov på den politiska agendan.
– Det finns cirka 60 000 transnationellt adopterade i Sverige idag och det är en ganska osynlig grupp. Men i statistik kring psykisk ohälsa så syns vi, säger Maria Dexborg, ordförande för den nya organisationen.
Hon och de andra grundarna bildade Transnationellt Adopterades Riksorganisation, TAR, efter att ha påbörjat planeringen av en konferens (Flip the script) med fokus på transnationell adoption.
– Vi kom fram till att vi hade många liknande erfarenheter och upplevelser, säger hon.
Hittills har de flesta grupper och föreningar varit knutna till en specifik nationell identitet, men det behövs en som lyfter upp det generella, menar Maria Dexborg. För även om alla är individer med olika upplevelser så finns det vissa gemensamma nämnare och mönster. För många är det till exempel viktigt att kunna söka sitt ursprung.
– Hur kan vi till exempel få stöd i vårt rötter-sök? MFoF (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) har fått ett uppdrag kring att ge stöd vid röttersök och vi vill att fler ska bli medvetna om att den här hjälpen finns. För det är inte alla som kan söka sina rötter, bland annat utifrån sin ekonomiska situation. Resor i och till ursprungslandet och DNA-test kostar pengar. Rätten till sitt ursprung skall inte vara en klassfråga.
Föreningen vill verka som en plattform, som dels jobbar internt med att stärka och informera sina medlemmar om deras rättigheter, men som också jobbar utåt med att lyfta frågan om transnationellt adopterades rättigheter på den politiska agendan.
Nyligen blev MFoF färdig med en upphandling kring adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd.
– Men detta stöd ger bara rätt till en korttidsterapi med KBT och en siffra om sex sessioner har nämnts som behandlingsstöd. Det är alldeles för lite. När man pratar om trauman, vilket detta många gånger är, så ska det vara längre behandlingar. Vi är alla individer med olika behov och val avseende form av behandling borde ligga hos den adopterade själv, säger Maria Dexborg.
På frågan om TAR är emot transnationell adoption i sig, menar Maria Dexborg och föreningen att det inte handlar om att vara för eller emot transnationell adoption. Det handlar om att gruppens rättigheter behöver säkerställas och etiska dilemman måste hanteras. Då krävs det att adoptionssystemet förbättras och till viss del förändras.
Maria Dexborg är själv kritisk till transnationell adoption om det ej kan garanteras att varje adoption går till på ett etiskt korrekt sätt. Hon berättar att en del adoptionsaktivister brukar säga att ”barn byter länder, pengar byter händer”.
– Transnationella adoptioner är ett kolonialistiskt projekt där det globala nord gör detta mot globala syd. Ett alternativ är att ge bistånd till globala syd. För bakom flera adoptioner finns en splittrad familj, säger hon.
Givetvis har alla adopterade olika upplevelser. Men frågan om identitet och hur den påverkar den psykiska hälsan är en gemensam upplevelse för många, menar Maria.
– Att ha kroppar att spegla sig i är viktigt. Att växa upp i en vit kontext där adoptanterna (de som adopterat) kanske inte har någon vana av att möta rasism är problematiskt. Vi är flera som har mött rasism i samhället under uppväxten någon gång. Om man då har haft föräldrar som kanske inte har förstått och kunnat möta oss, barnen i det så blir rasismen förminskad, normaliserad och i värsta fall förnekad vilket har lett till att vi, barnen har lagt det på oss själva, vilket förklara en del av den psykiska ohälsan inom gruppen.
Maria vill också att politiker gör upp med alla illegala adoptioner som förekommit och där barn praktisk taget stulits från sina föräldrar för att göras tillgängliga för adoption.
– Chileadoptionerna är ett exempel på detta. Man behöver granska detta i dåtid och nutid. Vi ser strukturella problem som förekommit gällande transnationella adoptioner i samtliga världsdelar. Sverige är dessutom ett av de länder som har flest adoptioner i världen per capita.
Maria Dexborg anser att det finns en avsaknad av politisk vilja att hantera de illegala adoptionerna. Flera adoptanter sitter på höga maktpositioner i riksdagen, till exempel moderaternas partiordförande som varit ordförande för adoptionsförmedlingen Adoptionscentrum.
– Flera av oss har fått ett omänskligt bemötande från Adoptionscentrum och inte fått tillgång till våra fullständiga akter. Adoptionscentrum är en organisation med mycket makt och våra akter som är nyckeln till vårt ursprung borde ej ligga hos en organisation i civilsamhället utan på en myndighet som lyder under förvaltningslagen, säger Maria Dexborg.
Hon vill se att frågorna lyfts mer och att man vågar förändra ett felaktigt system som drabbar transnationella adopterade och deras första familjer.
– Vi måste våga lyfta det som har blivit fel i systemet, erkänna det så att vi kan förbättra det.
Rätt till modersmålsundervisning är ett exempel.
– Hur ska vi kunna återförenas med våra förstaföräldrar om vi inte kan kommunicera med varandra? Det är dags att lägga fokus på transnationellt adopterades rättigheter i kampen om en mer jämlik och jämställd värld!
