I lördags publicerade två forskare vid rättssociologiska institutionen i Lund en debattartikel som flera genast gick till storms mot. Artikeln var spetsigt skriven och föreslog en kraftigt bantad poliskår till förmån för andra instanser. Som grund för det listade den flera exempel på hur polisen i dag agerar på ett sätt som antingen är direkt rasistiskt eller stärker stereotyper.
I det senare har de tvivelsutan rätt. När polisen till exempel specialgranskar ett område som är socioekonomiskt utsatt, i jakt efter brott, kommer man rimligen finna fler brott i det området, och det i sig leder till att det framstår som att en än större del av brottsligheten i samhället kommer därifrån.
Bara utifrån det kan vi ändå inte utgå från att det alltid är fel att göra specialinsatser i vissa områden, men när brottsstatistik presenteras är det sannerligen värt att hålla det i bakhuvudet att brott till största delen finns där de eftersöks.
Deras insändare vilade på tanken att en organisation med våldsmonopol i grunden borde vara så liten som möjligt, att man därför bör flytta hanteringen av sociala problem, där våldet inte tillför någonting, till andra enheter och aktörer i samhället. Tanken är riktigt intressant.
I grunden tror jag att en poliskår som bara utnyttjas till våld och hot om våld blir en betydligt sämre poliskår, där övervåld blir än mer vanligt och där man riskerar att attrahera än mer våldsbenägna personer till verksamheten. Men mot det står allt övervåld som sker redan i dag.
Morgan Johansson tyckte inte att så mycket av det här var speciellt intressant, istället för att fånga upp de intressanta frågorna stötte han dem ifrån sig och kallade debattartikeln för ”Årets mest verklighetsfrånvända debattinlägg”. Han är justitieminister och ansvarig för polisen, men jag tycker nog att demokratiminister Amanda Lind bör följa debatten extra noga, för den väcker intressanta frågor om samhällskonstruktionen.
