Krönikor

Clara Emilia – oförtjänt osynlig i en historia om män

Clara Emilia Smitt har du förmodligen aldrig hört talas om. Hon är en av alla starka kvinnor som försvunnit ur historieskrivningen. När en sådan som Elin Wägner bara var fem år skrev Clara Emilia boken Kvinnans ställning i samhället. Året var 1887.

Hon inleder med att gå till angrepp på August Strindberg för dennes syn på kvinnan. Strindberg hade visserligen i Giftas 1 tagit ställning för kvinnlig rösträtt, men i Giftas 2 hade han ändrat uppfattning. Karlar har svårt att förstå, skrev Clara Emilia. En del mer än andra.

Första gången jag hörde talas om Clara Emilia var när  jag flyttat till den lilla byn Byle i gränslandet mellan Sörmland och Östergötland. I byn hade män och kvinnor hundra år tidigare kunnat utsätta sig för den då så moderna hydroterapin enligt Sebastian Kneipps ideer. Clara Emilia hade nämligen 1897 skapat vattenkuranstalten med det ståtliga namnet Byle-Wörishofen.

Innan dess hade hon startat och drivit Saltsjöbadens sanatorium. Vilket i sig måste betraktas som märkvärdigt. Clara var nämligen fosterdotter till en ensamstående strykerska i Stockholm. Saltsjöbaden var redan då tummelplats för den mer bemedlade delen av Sveriges befolkning. Innan hon blev fosterdotter hade hon levt några år på barnhem.

Clara Emilia tog sig inte bara genom folkskolan utan studerade till sjuksköterska, avlade fältskärsmästerexamen och utbildade sig till vattenläkare i den moderna vattenterapins hemort: Wörishofen i Tyskland. Allt i en rasande takt. En omvärld som bestod av män lär ha undrat hur en ung kvinna kunnat gå fram på detta sätt, hon verkade ju inte ens hysterisk utan snarare metodisk.

Sina förvärvade kunskaper passade hon på att använda som volontär under grekisk-turkiska kriget 1897. Några år senare – hon hade då hunnit bli 36 år – fick hon motta hedersbetygelser från den grekiska drottningen Olga Konstantinovna för sin insats. I mellantiden – mellan kriget och hederbetygelsen – hade hon startat Helios, en tidskrift för ”andligt och materiellt välbefinnande”. Allt följdes noga av den tidens stora kultur- och kvinnotidning Idun. I vilken Clara Emilia skrev debattartiklar när andan föll på och tid gavs.

När hon gifte sig – och lade Dryselius till sitt efternamn – skedde det i Jakobs kyrka i Stockholm. Den var fullsatt, berättades det i medierna. Få intresserade sig för mannen. Det var Clara Emilia som gifte sig. Ett dussintal riktiga tolvtaggare – löjtnanter, doktorer och kändisar – agerade marskalkar. Clara Emilia var sannerligen inte vem som helst.

Men, som sagt, förmodligen har du inte hört talas om henne. Hon är en av alla kvinnor som de manliga historieberättarna inte sett. Eller kanske snarare: inte ville se. Clara Emilia ligger begravd tillsammans med sin fostermor.

Och Byle Wörishofen? Jo, så småningom blev vattenkuranstalten en barnkoloni. Lennart Nacka Skoglund var där som barn. Det talas det om. Men han var ju man också. Spelade fotboll.

Republikaner överger Trump. 

Alternativet till Trump är Biden. Så politiskt fattigt!