Glöd · Debatt

Hemlig dataavläsning är ett tvångsmedel som behövs

I en tid då vi lever alltmer på nätet behöver polisen nya verktyg, skriver Rasmus Ling (MP) i ett svar på Mattias Gönczis ledare den 19 februari.

Replik på Mattias Gönczis ledare om den nya dataavläsningslagen i tisdags. Mattias Gönczi ger svar direkt här.

DEBATT Mattias Gönczi skriver om lagen om hemlig dataavläsning som antogs av riksdagen 19/2. Gönczi kritiserar lagen, och kallar det för ”den sista milstolpen i kampen om vår personliga integritet”. Han har också läst den text jag förra veckan lade ut på Facebook, men i några avseenden missförstått den.

Hemlig dataavläsning innebär inget generellt hot mot den personliga integriteten. Det är ett verktyg polisen (efter domstolsbeslut) ska kunna använda för att motarbeta grov brottslighet, precis som man i dag har tillgång till tvångsmedel som buggning eller telefonavlyssning.

Att det behövs ett nytt tvångsmedel, som riktar sig mot mobiltelefoner och krypterad information, beror på att samhället förändrats och vi lever mer av våra liv där. Det är inte mindre integritetskränkande med husrannsakan, men i dag kan exempelvis den som gör sig skyldig till brottet grovt barnpornografibrott ha sitt material i datorn, och inte genom fysiska bilder i sin lägenhet. Det handlar alltså inte om ett större intrång i integriteten hos dem som misstänks för allvarliga brott, utan ett förändrat intrång.

Jag välkomnar varmt en diskussion om integritet i vår tid. Det är ett faktum att det pratas helt annorlunda (och mindre) om frågor som rör personlig integritet i dag än det gjordes under 2000-talets första decennium. Att den generella acceptansen för vissa former av övervakning, såsom kameraövervakning, ökat bland befolkningen har slagits fast av Som-institutet. Det är i sig inget argument för hemlig dataavläsning eller andra tvångsmedel.

Vi måste dock inta en balanserad hållning, där vi inte blir en polisstat som övervakar sina medborgare in absurdum, men heller inte avhåller oss från nödvändiga verktyg för att komma åt grova brott. Det finns viktiga integritetsaspekter både i att staten upprätthåller ordning och i att inte vara övervakad. Integritetskränkningen genom ett tvångsmedel måste vägas mot vad det kan ge.

Slutligen skriver Gönczi om vad en auktoritär framtida regering kan göra, med ett sådant verktyg i sin hand. Frågan är inte alls irrelevant. Vi ska vara högst medvetna om att vi kan vara bara några år ifrån en situation där vi har en nationalkonservativ regering med Sverigedemokraterna på justitiedepartementet. Jag menar att grundfrågan är huruvida vi vill att polisen ska ha hemlig dataavläsning som verktyg. Tycker vi det, men inte inför det av rädsla för en framtida situation, så tror jag snarare att risken ökar för att en sådan regering gör det.

Och får SD den verkställande politiska makten i Sverige, så kommer Sverige som vi känner det att vara hotat på betydligt mer än ett sätt.