Ledarskribenten Ivar Arpi delar enligt egen utsago ut högerkrokar på SvD:s ledarsida, och i veckan som gick har han gått ut hårt mot Google genom att lägga fram konspirationsteorier om att de med en politiskt korrekt agenda förvanskar och smutsar ned hederliga vita människors sökresultat föra in felaktigheter i hans sökmotor. Det de gör, menar Arpi, är att aktivt byta ut vita personer mot svarta genom att manipulera flera vanliga bildsökningar. Google förtjänar mycket kritik och genomlysning för en mängd olika förehavanden, men att driva denna mycket specifika agenda för politiskt korrekthet låter långsökt. Google har nog bättre (läs: värre) saker för sig. 

Algoritmer för just sökningar med Google är föremål för genomlysning med jämna mellanrum, och det multinationella företagets mer eller mindre hederliga operationer analyseras och kritiseras både från höger och vänster. Ofta rör sig just sökmotordiskussionen kring att dina sökresultat inte är objektiva. Det du får är ett resultat av programmering som har utförts av homogena grupper av människor med egna uppsättningar av förutfattade meningar – vilket inte ger en balanserad bild av verkligheten. Dessutom resulterar dina sökningar i reklam för de som har betalat för att ligga långt upp i ditt sökresultat. Som om inte detta var nog så baseras dina sökresultat i högsta grad även på hur bilder och material taggas av de som lägger upp materialet, vilket gör att din sökning även färgas av materialägarnas kategoriseringar. Vad som helst kan egentligen hända, du kan söka på “banan” och få upp en bild på en fruktsallad eftersom det inuti den lilla fruktsalladen finns en banan, och så var det någon nitisk person som hashtaggade bananen eller gud förbjude skrev BANAN i bildens metadata för att den skulle komma upp i fler sökningar än bara de som gällde fruktsallad, vilket ju gör att din jätteviktiga banansökning blev helt fel. 

Det blir alltså fel, och det blir fel ganska ofta, och av olika orsaker. Ibland är felaktiga sökresultat dock meningen – som en form av aktivism. Efter terroristdådet på Utøya började människor på uppmaning av sökmotorsoptimeraren Nikke Lindqvist, som inte ville ge den ständigt självbelåtet leende Breivik den berömmelse han så tydligt eftersökte, att tagga bilder på bajs med Breiviks namn. En liten tid efter att detta skedde så var det alltså något helt annat än hans ansikte som kom upp när du googlade på honom. Efter ytterligare en tid så korrigerade Google felet, och Breivik är nu återigen sig själv på bild. 

I andra fall får Googles sökalgoritmer större konsekvenser och felaktiga sökresultat skadar hela grupper. I boken Algorithms of Oppression från 2018 (Förtryckets algoritmer) ger den nordamerikanska professorn Safiya Umoja Noble långt allvarligare exempel på hur Google förstärkt och förstärker rasistiska fördomar genom att sökmotorn okritiskt speglar hur majoriteten av användare söker och märker upp material. En enkel och till synes oskyldig sökning på ”svarta flickor” i början på 2010-talet genererade således ett övervägande pornografiskt resultat. 

Att en sökning på Google baseras på komplexa algoritmer och har inbyggda fördomar i sitt system är något som ska fortsätta undersökas och kritiseras. Men att ”white men”, eller ”white straight couple” som Arpi också sökte på, inte resulterar i bilder på enbart vita män och vita olikkönade par behöver inte vara resultatet av en politiskt korrekt manipulation som Arpi tvärsäkert hävdar. Mycket har de ett finger med i spelet på, men den närmaste slutsatsen som kan dras är att det blir så här för att Google inte är en kontrollerad bilddatabas. De flesta som lägger upp material är inte sökmotorsoptimerare som Lindqvist, de taggar inte sina bilder särskilt noggrant. Återigen blir det texten som omger bilden som ligger till grund för sökresultatet som presenteras för dig. 

Med de här förutsättningarna kan vi ställa oss frågan som Arpi glömde (eller valde att ignorera): i vilka sammanhang skriver man egentligen ut hudfärg och sexualitet på vita heterosexuella människor? Inte så många. När det görs är det nästan enbart i förhållande till svarta och homosexuella, så att just bilder på svarta och homosexuella dyker upp på dessa bildsökningar är liksom helt i enlighet med den patriarkala och västcentrerade ordning som Google opererar inom. Och den ordningen innebär givetvis att vita och heterosexuella människor är så mycket norm att de sällan specificeras i bildens information. 

Om man behöver bilder på vita män räcker det oftast att bildgoogla på “men” – det visar sig då att det inte alls är svårt att hitta en vit man på internet. Testa själva. Och nästa gång Ivar Arpi har lust att titta på bilder av vita män kan han ju testa att söka på “vit makt” istället. Då får han helt säkert ett resultat han kan vara nöjd med.