”Mycket av min dysfori har varit social”

Självskadebeteende, sexuella övergrepp och beslutet att inte genomgå könskorrigering. I dag delar Saga Becker med sig av några av erfarenheterna i ett forum som ska minska skammen, skapa förebilder och höja kunskapen om transpersoner.

Under en natt i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm inleder Sebastian ett passionerat förhållande med Andreas. Men Andreas har svårt att acceptera och stå för sin kärlek till Sebastian, som känner Ellie växa sig allt starkare inom sig.

Debutrollen som Sebastian i filmen Nånting måste gå sönder blev Saga Beckers genombrott 2015.

– Så mycket har hänt sedan dess. Dels för mig som blev en offentlig person, dels för transpersoner och hbtq-rättigheter på en politisk nivå. För mig var det en kaosig tid men det var fantastiskt att kunna ge transpersoner ett ansikte, säger Saga Becker.

Hon berättar att det var något som föll på plats när hon läste romanen Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller hela jorden på plats, som filmen bygger på.

– Genom Nånting måste gå sönder fick jag sammanhang och identifikation. Jag växte upp utan någon hbtq-person och kände inga transpersoner utanför internet.

På Guldbaggegalan 2015 vann hon pris för bästa kvinnliga huvudroll och blev den första öppet transidentifierade personen att både nomineras och vinna.

– Tidigare pratades det knappt om begrepp som queer och intersektionell feminism, det var före metoo och samhällsdebatten om sexuella trakasserier och övergrepp.

Skriver ny bok

År 2018 släppte Saga Becker debutromanen Våra tungor smakar våld, som är en slags fiktionaliserad verklighet och spänner över flera genrer. I den får vi följa huvudkaraktären Saga, som utforskar sin identitet, sexuella relationer och söker efter kärlek.

– Jag skriver på en ny bok, planerad för nästa år men corona skjuter nog fram den. Även i denna kommer jag att röra mig i det mitt mörka, poetiska neonlandskap, min egen värld som jag har skapat men också kanske mer i småstaden och skolan, säger hon.

Hon har även skrivit Sommarnatt – Feministisk erotik och är medförfattare till barnboken Vi är världen, som tar upp aspekter av transsexualitet.

– Jag håller också på med en monolog. Jag har aldrig stått på en teaterscen men jag gillar utmaningar. Ska jag göra något på scen ska det vara på ett queer sätt. Vad är queer scenkonst och hur ger jag röst till mina berättelser?

Saga Becker skådespelar, fotograferar, skriver, hon ser sig som någon som jobbar med populärkultur och speglar världen som den ser ut nu.

– Författare är nog det jag identifierar mig mest som. Skrivandet och språket är alltid det jag faller tillbaka på. Jag trivs med författarlivets ensamtid, tänkande och processer i hjärnan som hör skrivandet till.

Vändpunkten

Samma år som hon vann guldbaggen utsågs Saga Becker till sommarvärd i radioprogrammet Sommar i P1.

– Jag visste alltid att jag var annorlunda. Jag tilldelades ett kön när jag föddes som jag inte tycker passar in på vem jag var. Den personen jag såg i spegeln var inte vad andra såg, säger hon i Sommar i P1.

Hon föddes som äldst av tre bröder i Eringsboda utanför Ronneby. Hennes skoltid präglades av mobbing. Hon slutade äta, började dricka och skära sig för att hantera ångesten.

När hon var 19 år kom hon ut som transperson.

Ett år efter studenten flyttade hon till Malmö, där inte normerna kändes lika hårda, berättar hon. Via communities på internet kom hon i kontakt med andra som bröt mot normer. Hon började bli sedd, leva som hon ville och träffade sin första pojkvän.

Men efter ett tag kom livet ifatt i henne och hon hamnade i en depression, missbrukade alkohol, sex och utsattes för sexuella övergrepp. Vändpunkten kom när hon vågade berätta att hon mådde dåligt i sin kropp.

Och när hon till slut berättade, fick hon stöd.

– Familj och vänner har alltid betytt mycket. Jag är också glad för att personer i min omgivning har vågat ställa jobbiga frågor. Det har hjälpt mig att vända och vrida på saker och formulera mina åsikter.

Social dysfori

– Det var mycket som gjorde att jag inte kunde berätta om mig själv. Mycket av min dysfori har varit social, inte kroppslig, och det har varit en process för mig att komma fram till beslutet att inte genomgå en könskorrigering.

Kroppslig dysfori rör ofta delar av och egenskaper hos kroppen, som ofta associeras med en traditionell könsroll, medan den sociala aspekten av könsdysfori innebär att den egna bilden och omgivningens bild av ens kön inte stämmer överens.

– Vi lever i ett samhälle med starka normer och jag hade inga andra förebilder. För mig började det med kunskap och identifikation. Sedan förstod jag att dysfori kan vara social, att man kan se på kön på många sätt, att det är komplext att vara en individ och att det går att vara människa utan att genomgå en massa operationer, säger hon.

Saga Becker upplevde redan som liten hur världen kretsade kring två könsroller och att normen ställde tvingande krav utan att det fanns möjlighet att få välja könsidentitet.

– Passar man in i normerna behöver man inte möta dessa lika hårt. Det kräver mycket kraft och energi att stå emot normer. Det är väl ingen hemlighet att folk har tvingats in i roller för att det är bekvämast så. Man behöver nog inte vara trans för att känna av det.

”Höll mig vid liv”

36 procent av transpersoner har övervägt att ta sitt liv, jämfört med 6 procent bland befolkningen i allmänhet, enligt siffror från organisationen Mind, som arbetar för psykisk hälsa.

”Det som höll mig vid liv var mina drömmar om att en dag kunna vara mig själv, den jag är på insidan. Jag kunde sitta i timmar vid sjön utanför vårt hus och se på när solen gick ner vid grantopparna och färgade himlen rosa, lila, röd. Där skapade jag en annan värld, en drömvärld, en värld där jag var tjej, där jag hade kontrollen, makten. Jag ville att andra skulle se mig som jag gjorde.” Det berättar Saga Becker i P1.

I bagaget finns självskadebeteende, självmordsförsök och sexuella övergrepp. I dag är hon stolt över att samarbeta med organisationen Mind. Nyligen lanserade de det digitala forumet Mind trans, där transpersoner kan dela sina berättelser. Målet är att minska skammen, skapa förebilder och höja kunskapen.

– Jag och Selene [Cortes, verksamhetsutvecklare på Mind] gjorde podden Skamlöst tillsammans. Sedan dök det här upp och jag fick kreativt spelrum att lyfta personer och berättelser, som jag tycker behöver en extra push.

Genom att acceptera sig själv började hon må bra.

– Jag behövde stanna upp, bearbeta saker och lägga skammen och skulden där den hör hemma – inte hos mig. Jag hade svårt med min transidentitet men också ångest som kanske var något annat. Det är viktigt att tänka på att faller man tillbaka i gamla mönster, gör man fel och misstag, tar det inte bort de steg du har tagit framåt.

– Jag skulle önska att vi tog vara på olikheter i stället för att stöta bort dem. Vi är ju mer lika än olika och fyller olika funktioner i ett fungerande samhälle.