Journalisten Jean Bigirimana har varit försvunnen i fyra år. Han är en av dem som förts bort av den nationella underrättelsetjänsten i Burundi – ett av Afrikas minsta, mest folkrika och fattigaste land.
I söndags, den 30 augusti, uppmärksammade Amnesty international den internationella minnesdagen för försvunna människor, The international day of the disappeared.
FN började att lyfta den här dagen 2011 men idén till den kom i början av åttiotalet, från en latinamerikansk sammanslutning i Costa Rica, Fedefam. Den arbetar aktivt mot att till exempel politiskt oppositionella människor i diktaturer blir bortförda mot sin vilja och försvinner.
En av de drabbade för det här, som Amnesty international lyfte i år, är journalisten Jean Bigirimana från Burundi. Han har varit försvunnen sedan den 22 juli 2016, i mer än femtonhundra dagar.
Republiken Burundi ligger på en högplatå i Östafrika, norr om Tanganyikasjön och gränsar till länderna Kongo-Kinshasa, Rwanda och Tanzania. Landet är ett av Afrikas minsta till ytan, drygt 27 000 kvadratkilometer (lite större än Sicilien). Jordbruk, odling av kaffe och te, är den vanligaste inkomstkällan.
Det här är också ett av kontinentens mest fattiga och tätbefolkade. Burundi har drygt 11 miljoner invånare (enligt FN:s beräkning 2016.) Landet har under många år präglats av politiska konflikter och inbördeskrig.
Generalen Evariste Ndayishimiye, med smeknamnet Neva, handplockades av det regerande partiet och vann landets val i år, som hölls den 20 maj. Oppositionspolitiker har anklagat honom för valfusk.
Fler journalister har flytt Burundi
Ndayishimiye har hyllat den tidigare presidenten Nkurunziza, som styrde Burundi med järnhand i 15 år. Och kritiserat FN för att försöka blanda sig i landets politik.
Svenska UD har under flera år avrått från att resa hit. Enligt dem ”finns också indikationer på ökad kriminalitet och laglöshet, särskilt i relation till ökad fattigdom och allmänt försämrad tillgång till mat generellt i landet.”
Jean Bigirimana arbetade som journalist för tidningen Iwacu, en av de få oberoende i Burundi. Många journalister som utsatts för hot och våld av regimen har tidigare flytt från landet.
I samband med ett kuppförsök 2015 blev det ännu svårare att verka som journalist här. Den sittande presidenten Nkurunziza satt kvar en mandatperiod till, tills han dog av en hjärtattack och Ndayishimiye tog över.
Jean Bigirimana bortförd – familjen förtvivlad
Drygt ett år efter kuppförsöket, den 22 juli 2016, såg några vittnen hur Burundis nationella underrättelsetjänst grep Jean Bigirimana och förde bort honom. Då befann han sig knappt fem mil från huvudstaden Bujumbura. Samma dag hade hans kollegor på tidningen fått ett anonymt samtal som varnade för ett gripande.
Sökandet efter honom och många andra fortsätter. FN: s undersökningskommission konstaterar i sin rapport från september 2019 om Burundi att det har skett ”många försvinnanden” i landet och har uttryckt en ”djup oro” över det.
Deprose Muchena, Amnesty Internationals chef i östra och södra Afrika, säger i ett uttalande:
– Ångesten hos Jean Bigirimanas familj är ofattbar. President Ndayishimiyes regering måste omedelbart stoppa tvångsbortförandet av människor. De måste också grundligt undersöka om det finns tillräckligt med bevis för att kunna utdöma straff och åtala förövare.
Amnesty International beskriver det nuvarande läget i Burundi, med svåra kränkningar av mänskliga rättigheter och stora begränsningar när det gäller yttrandefrihet. Journalister, politiska motståndare och försvarare av mänskliga rättigheter särskilt utsatta.
Medlemmar i Imbonerakure (regeringspartiets ungdomssektion) har, enligt Amnesty International, begått våld och övergrepp tillsammans med den nationella underrättelsetjänsten, SNR, och landets polis. Många kvinnor och flickor har utsatts för sexuellt våld.
Jean Bigirimanas fru, Godeberthe Hakizimana, har blivit dödshotad när hon har letat efter sin man. Trots att hon anmälde ärendet till polisen följdes det inte upp, enligt Amnesty international.
Många människor och familjer, som Jean Bigirimanas, utsätts för stor känslomässig press och ekonomiska problem när en anhörig plötsligt försvinner. I länder där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet inte får rum, kan hot om plötsliga bortföranden vara ständigt närvarande.
