Enligt ny statistik hör Oxelösund och Lysekil till orterna som står för störst utsläpp av växthusgaser. Medan Stockholm och Lund hör till de som bidrar minst till den globala upphettningen.
Men räknas vår konsumtion in kan ligan kastas om.
Ny utsläppsstatistik från databasen Kolada har fått vissa kommunpolitiker att slå sig för bröstet – andra har fått se dystra rubriker i sina lokaltidningar.
Vid första anblick kan det verka besynnerligt, att en fattig kommun som Tomelilla står för större utsläpp av växthusgaser per invånare än Lund. Eller för den delen – att Gotland släpper ut mer än Stockholm.
Men vi tar det steg för steg. Utsläppen i kommunerna kan till att börja med brytas ned i tre stora poster, precis som för riket i stort. Det vill säga de tre största klimatbovarna – industrin, transporterna och jordbruket.
För att ta Skåne som exempel. Att Tomelilla rankas på andra plats i regionen och Lund hamnar sist, är på grund av de stora arealerna av jordbruksmark i kommunen. Jordbruket står nämligen för en femtedel av Sveriges utsläpp. Att en av regionens fattigaste kommuner, Perstorp – också toppar ligan, är på grund av dess tunga industri.
En sektor som gör sig skyldig till en tredjedel av alla utsläpp i landet.
Det är också det som är orsaken till att gotlänningarna med sitt cementbruk i Slite, släpper ut långt mera växthusgaser än Stockholmarna. Eller att den lilla orten Oxelösund med sin tunga stålindustri toppar ligan i hela riket.
Kan Tomelilla vara värre än Stockholm?
Även om transporterna, precis som industrin står för en tredjedel av alla utsläpp, är det mer spritt över landet och inte koncentrerat till några enskilda kommuner. Det är också de utsläppen som kommunerna själva lättast kan påverka, genom vägtullar eller andra begränsningar på trafiken.
Men ändå. Kan det verkligen stämma – att Tomelilla är en större klimatbov per person än Stockholm? Svaret är att det beror på hur du räknar.
För den statistik som kommunerna kan kika i via databasen Kolada, mäter endast om vi är på rätt kurs eller inte att nå målet om nettonoll utsläpp till 2045, vilket klimatlagen föreskriver.
Kruxet är att målet inte räknar in de utsläpp som kommer från vår konsumtion.
Därför ser det bättre ut för klimatet att äta en köttbit från Brasilien på Stureplan i Stockholm än en burk lokalproducerade bönor i köket på gården i Raskarum utanför Tomelilla.
2019 släppte Naturvårdsverket och SCB för första gången en beräkning av de konsumtionsbaserade utsläppen för hela landet. Då visade det sig att utsläppen bara från hushållens konsumtion orsakade större utsläpp än Sveriges inhemska industri och transporter tillsammans.
Nya klimatbovar kan utses nästa år
Nu jobbar myndigheterna på att bryta ned de konsumtionsbaserade utsläppen på kommunnivå. För även om siffrorna inte räknas in i klimatmålet för netto-noll utsläppsmålet till 2045, är minskade utsläpp från vår konsumtionen ett måste om Parisavtalet ska rädda vårt klimat från att spåra ur. För klimatet bryr sig inte om var utsläppen sker, bara att de pyser upp till atmosfären där de förvandlar klotet till ett ångande växthus.
Om temperaturökningen inte ska stiga över två grader måste de globala utsläppen vara i genomsnitt högst ett ton per person och år till 2050. Det motsvarar en resa till södra Spanien tur och retur för en person. I dag ligger utsläppen från hushållens konsumtion på runt fem ton per person och år – för riket i snitt.
Men nästa år presenteras siffrorna på hur det ser ut på kommunnivå. En kvalificerad gissning är att det då inte är en matproducerande kommun som Tomelilla, som kommer att kallas miljöbov.
Utsläppen minskar – men inte tillräckligt
Utsläppssiffrorna som nu brutits ned på kommunnivå är 2018 års nivåer. Minskningen från året före var då på blyga 1,8 procent. Enligt preliminära siffror har minskningen nu ökat till 3,2 procent mellan 2018 och 2019. Minskningen av utsläpp måste ligga på i snitt 6-10 procent per år för att vi ska kunna nå klimatmålet om nettonoll utsläpp av växthusgaser till 2045. Förhoppningen är att ny teknik inom industrin ska kunna kompensera för att minskningarna inte är tillräckliga den första perioden. Men mer styrmedel – kommer ändå att krävas, enligt Naturvårdsverket. I siffrorna ingår inte de utsläpp som kommer från vår konsumtion.
Källa: Naturvårdsverket
Bygger på analyser av kommunerna
Utsläppssiffrorna bygger på koldioxidekvivalenter, som enkelt förklarat är mängden av en växthusgas, till exempel metan, uttryckt som den mängd koldioxid som ger samma växthuseffekt. Kommunsiffrorna kommer från RUS (Regional utveckling och samverkan i miljömålssystemet) och Nationella emissionsdatabasen och bygger på nationella värden som med hjälp av datamodeller fördelats på kommunnivå efter faktorer som vägnätets struktur, industrinärvaro och jordbruk. Siffrorna anger inte exakta uppgifter över utsläppen i en kommun och visar inte klimatpåverkan från enskilda personers konsumtion i en kommun. Siffrorna för 2018 är de senaste utsläppssiffrorna tillgängliga på kommunnivå.
Källa: Nyhetsbyrån Siren
