Det går fort nu. Det var bara någon månad sen vi log lite snett över diktaturens fördelar. Förvisso är det så att en hel region i karantän och utegångsförbud rimligen saktar ner spridningen av viruset, men det är i länder som Kina det kan genomföras – hördes både i fikarum på arbetsplatser och av experter i radio. Vi fick fel.
Skolorna har stängt över nästan hela Europa. I flera länder, inklusive Danmark, har man infört mötesförbud för fler än 10 personer, i Österrike är gränsen 5. Inreseförbud är nu dels generellt till hela EU, men också mellan många av länderna inom EU. I Italien, Frankrike och Spanien är det numera totalt utegångsförbud (undantag för att gå till jobb om det behövs och gå ärenden, som att handla eller gå ut med hunden). I Israel har man bestämt sig för att med mobildata spåra hur covid-19-smittade rör sig i landet.
På sociala medier hörs röster om samma sak i Sverige. Alla de här ingreppen är med våra äldres bästa för för ögonen. Vi medborgare ställer upp. Oppositionen ställer upp.
”Som politiker får jag prioritera det viktigaste. Att människor får vård, hjälp och stöd – att samhällskritiska funktioner upprätthålls och att hela samhället står starkt. Det är inte tid nu för spetsig polemik och enskildheter, det kommer tid sen när politiska prioriteringar får ta större plats.”
Orden är Maria Gardfjells, riksdagspolitiker för Miljöpartiet. Det är lätt att säga som regeringsparti, men sanningen är att oppositionen har hörsammat påbudet. Sällan har vi sett så stor enighet, man har till och med släppt in SD i jämkningssystemet och dragit ner antalet samlade i riksdagskammaren till 55 stycken.
Problemet är att det inte verkar finnas några stopp, ingen rimlighet. I Spanien, Italien och Frankrike får man inte vandra i skog och natur, man får inte klättra i berg. Vi spärrar för inresor trots att att det inte hjälper. I Danmark och Norge stängdes skolor, trots att det kanske stjälper.
Alla regler vi tar nu måste vi orka bära flera månader framöver. Då behövs de som argumenterar emot, de som lugnar och säger stopp.
Listan över saker som sker nu börjar bli lång. Lagrådet släppte nyss ett remissvar där de förkastar regeringens förslag för utökade befogenheter vid inre utlänningskontroll. Det visar sig att regeringen smugit in en ändring från utredningen så att polisen får ta bild och fingeravtryck på vem som helst om ”utlänningen inte kan visa sin rätt att vistas i Sverige”. Det vill säga, har du fel utseende och saknar gällande identitetshandlingar, förbered dig på att bli fotad.
Tidigare i månaden presenterades ett förslag om att straffskalan för att ha spridit upphovsrättsskyddat material ska ändras, maxstraffet ökas från två till sex (!) år. I paritet med med grovt vållande till annans död, alltså. I helgen sa Migrationsverket nej till att låta 400 av våra kvotflyktingar komma till landet, med hänvisning till corona. Som om det inte vore värre att de stannade kvar i lägret.
Och i går förkunnades att SAS ska få 1,5 miljarder i kreditgarantier. Tanken på att marknaden inte skulle reda ut det själv är oerhört märklig. Flygandet kommer återupptas när krisen lagt sig, men vi får inte glömma att när det återupptas måste nivåerna vara betydligt lägre än nu.
Tanken att vi alla måste hålla sams i allt fungerar inte. Man måste kunna hålla två bollar i luften, båda kritisera och argumentera kring det som kritiseras skall, samtidigt som man samarbetar för att lösa en av de största kriser vi stått inför på mycket, mycket länge.
Trump driver på för (tillfällig) medborgarlön, alltså, på riktigt!
Övervakningshetsen.
