Det är synd om människorna, och det är säkert synd om Paolo Roberto också. Att fysiskt tvinga sig på en människa som inte vill kanske kan vara en sorts självskadebeteende. Om skadan man gör sig själv är att bygga vidare på sitt redan grundmurade självförakt, till exempel.
Visst är det sorgligt, och nästan ännu sorgligare att söka sympati för sin situation när man blir påkommen. Det blir avsky och inte sympati, för det som verkligen är upprörande är ju inte vad han har gjort mot sig själv utan vad han har gjort mot någon annan.
Nu avslutar alla sina samarbeten med Paolo Roberto, för det här vill ingen förknippas med, och det är som det ska. Men det är så typiskt att det händer när en enstaka kändis gör bort sig. Ja, jag vet, ”gör bort sig” är för svagt, men i alla fall. Över hela världen gör människor och företagare saker som är lika vidriga som att sexuellt tvinga sig på någon som inte har valet att säga nej fast hon inte vill. Varje dag.
Eller är det mindre vidrigt att kedja fast små barn och tvinga dem till slavarbete? Eller för den delen vuxna? Eller att använda leverantörer som gör sådant medan man tittar åt andra hållet? Är det mindre illa att skövla regnskog och driva bort dem som lever där? Bara som ett par exempel?
I branscher som textil, choklad och bananer finns många som det inte är ett dugg mer synd om än Paolo Roberto, som är lika mycket värda att bojkotta, även om de inte lika tydligt som han talar om vilka de är.
We got this – underbar ny serie på SVT "baserad på verkliga spekulationer".
Allt ylande om ättestupa.
