Mali går in i en politisk övergångsperiod som ska leda fram till nyval, utlovar den militärjunta som tagit makten i landet. Sveriges militära personal i Mali påverkas ännu inte av kuppen.
”De sitter 130 mil från Bamako, de flesta”, säger Therese Fagerstedt på Försvarsmakten.
Sverige har ungefär 170 man i internationella militära insatser i Mali, varav de flesta ingår i det FN-ledda Minusma. Sveriges camp är i Gao i östra Mali, långt från huvudstaden Bamako, där presidenten och premiärministern togs i förvar av militär på tisdagen.
– Så de är inte i nuläget påverkade av vad som sker, säger pressekreterare Therese Fagerstedt till TT om läget för svenskarna.
Hur Minusmas mandat och möjligheter att verka nu påverkas av om Malis ledning har kollapsat återstår att se.
– Det är en fråga som FN måste besvara, vi löser de uppgifter vi är ålagda, säger Fagerstedt.
Civilt styre
Vem som ingår i den nya junta som säger sig styra Mali är inte helt tydligt. Men officeraren Ismaël Wague höll på onsdagsmorgonen ett tv-tal med löftet att ett civilt övergångsstyre ska etableras, för att bädda för nyval när läget så medger, rapporterar medier i Västafrika.
Wague säger sig vara talesman för gruppen CNSP (Comité national pour le salut du peuple, ungefär ”Nationalkommittén för folkets välgång”), som med bas i Kati nära huvudstaden Bamako tagit över landet.
Presidenten framträdde några timmar tidigare, efter att av militär ha förts just till en militärbas i Kati.
– Jag vill inte se något blod spillas för att hålla mig vid makten, sade han, och dolde inte att beslutet att avgå inte var helt frivilligt.
– Om vissa delar av våra beväpnade styrkor vill att min tid vid makten ska ta slut genom att vidta dessa åtgärder, har jag då något val? sade han i ett tal som sändes av det nationella tv-bolaget ORTM.
Omvärlden fördömer
Det är oklart om Keïta är fortsatt frihetsberövad på militärbasen, som ironiskt nog utgjorde nav även för militärkuppen 2012. Det var den som ledde till valet 2013 då Keïta kom till makten.
Soldater förde på tisdagseftermiddagen bort Ibrahim Boubacar Keïta och premiärminister Boubou Cissé från Bamako. Militärerna möttes av jublande människor när de närmade sig presidentens residens, där de båda ledarna befann sig, och sedan tog sig in i det.
Händelserna i landet har fördömts och kritiserats av FN, Afrikanska unionen, EU och den forna kolonialmakten Frankrike, rapporterar nyhetsbyråer.
FN:s generalsekreterare António Guterres har fördömt militärens agerande och kallat in säkerhetsrådet för ett krismöte om utvecklingen i Mali.
Månadslånga protester
Mali gränsar till sju andra länder i Västafrika. Flera av gränserna är långa, svårbevakade och mer eller mindre laglöst land i Sahara, men åtminstone formellt stängde grannländerna tidigt på onsdagen gränserna till det kuppdrabbade landet.
Den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas har fryst alla monetära transaktioner mellan Mali och övriga 14 medlemsländer.
Bortförandet av Keïta och Cissé kom efter en orolig sommar där massiva protester mot presidenten har lamslagit Mali.
Demonstranternas vrede har riktat sig mot Ibrahim Boubacar Keïtas påstådda oförmåga att förbättra det allvarliga säkerhetsläget och få bukt med korruptionen.
<strong>Fakta: Konflikter i Mali</strong>
Efter bland annat förvärrat jihadistiskt våld och en statskupp 2013 har flera internationella militärinsatser byggts upp i landet.
Opération Barkhane leds av Frankrike, och har som huvudsyfte att bekämpa extremislamister i Sahel. Barkhane byggs nu ut med Task Force Takuba, som ska innehålla specialförband från bland annat Sverige.
Sverige har redan 150 man i det FN-ledda Minusma, som totalt består av 15 000 personer och har ett bredare samhällsnyttigt mandat än Barkhane. Minusma har dock blivit en av FN:s farligaste insatser i världen, med hittills över 200 stupade.
På plats från Sverige finns även 15 personer inom EUTM, EU:s instruktörsinsats i Mali.
I och med att Task Force Takuba byggs upp kommer den svenska militära närvaron i Mali att växa. Även bland andra Danmark och Norge deltar i de internationella insatserna i landet.
Liksom i flera andra västafrikanska länder bygger motsättningarna i Mali mycket på kulturella och sociala skillnader mellan folkgrupper i norr respektive söder.
Läget förvärrades i och med Libyens diktator Muammar Gaddafis fall 2011, då vapen och stridsvana människor därifrån spreds in i flera närbelägna länder.
