Flickor och kvinnor som lever i fattigdom och konflikter är extra utsatta när klimatet förändras. De bär största ansvaret för familjers mat- och vattenförsörjning, ett allt svårare arbete i tider av långvarig torka eller översvämningar. När mat och pengar tar slut fråntas flickor sin utbildning i större grad. Och kvinnliga jordbrukare nekas mark och andra resurser i större utsträckning än andra.

Trots detta saknas genusanalys i svenska och internationella klimatlagar och policies, konstaterar 16 svenska organisationer med expertis inom jämställdhet och klimat i en ny rapport.

– Klimatfrågan är så utmanande i sig själv, så kanske uppfattas en genusanalys som en ännu större börda för att driva och få igenom politiken. Men klimatpolitiken måste även utmana de patriarkala strukturerna, och kvinnors och flickors inflytande är en central del av lösningen också på klimatfrågan, säger Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna som är en av organisationerna bakom rapporten.

Även om de mest drabbade befinner sig på andra sidan jorden hänger frågan tydligt samman med Sverige. Bland annat eftersom hälften av våra konsumtionsbaserade utsläpp sker i andra länder.

– De utvecklade länderna har det största ansvaret att påverka och utveckla politiken så inte jorden går under. Konsekvenserna blir mest kännbara i den största utsattheten, men det är en tidsfråga innan klimatkatastroferna slår ut samhällen även i det globala nord och väst. Det är är en fråga som omfattar alla, säger Louise Lindfors.

Men vad borde då göras?  Exempelvis föreslår rapporten att  skyddet till de som försvarar mark- och miljörättigheter stärks, liksom kvinnors rätt till utbildning. 

Klimatministern håller inte med

Organisationerna skriver även att det är ”en besvikelse” att inte jämställdhetsministern ingår i Sveriges nyinstiftade klimatkollegium, en grupp ministrar som ska stärka regeringens arbete med att nå klimatmålen.

Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) förklarar jämställdhetsministerns frånvaro med att hon inte ansvarar för de sektorer i Sverige som står för de största utsläppen, samt de frågor som är viktiga för omställningen. Enligt Lövin är dessa områden industri, transport, jordbruk samt bostads- och finansfrågor.

– Det står inte i konflikt med en insikt om att män och kvinnor bidrar olika mycket till utsläpp av växthusgaser genom olika konsumtionsmönster och livsstilsval. Jämställdhetsministern kommer kunna bjudas in till att delta i klimatkollegiet vid behov. Men alla sektorer är ansvariga för att omhänderta jämställdhetsintegrering i sitt arbete. Det är viktigt ur ett klimatperspektiv, säger hon.

Jämställdhetsintegrering betyder att jämställdhetsperspektivet ingår i alla delområden och i alla led av beslutsfattande, planering och utförande av en verksamhet.

Isabella Lövin slår ifrån sig organisationernas kritik om att genusdimensionen saknas i regeringens klimatpolitik.

– Jag håller inte med om den beskrivningen av den svenska klimatarbetet. Vi är en feministisk regering och hela vårt budgetarbete, inklusive klimatbudgeten, är jämställdhetssäkrat.

Att jämställdhetssäkra budgeten handlar för Miljöpartiet om ”krav att faktiskt leverera på jämställdhetsområdet”.

Vad mer borde ni göra?
 
– Vi arbetar hela tiden för att förbättra och stärka vårt jämställdhetsarbete. Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Jämställdhetsmyndigheten har på uppdrag från regeringen tittat på hur det svenska genomförandet av Parisavtalet kan jämställdhetsintegreras, säger Isabella Lövin, och fortsätter.

Hon lyfter även att Sverige har givit finansiellt stöd FN:s klimatkonvention UNFCC:s Gender action plan, vars syfte är att ge kvinnor inflytande över beslut som påverkar klimatet.

– Framgångarna i det arbetet var en av få ljuspunkter vid klimattoppmötet i Madrid förra året.

Jämställdhet ingår också i Sveriges utvecklingssamarbete, påpekar klimatministern. 87 procent av de svenska klimatinsatserna via Sida var jämställdhetsintegrerade år 2018.

– Vi driver även på för en integrering av dessa perspektiv genom aktivt styrelsearbete och genom framtagandet av policyer i de multilaterala utvecklingsbankerna och i klimatfonderna, avslutar Isabella Lövin.

Alternativ till BNP

De 16 organisationerna bakom rapporten vill dock se mer genomgripande förändringar. Som att placera ”människans och planetens välmående i centrum för alla politiska mål”.

Konkret kan det betyda slutet för BNP som mått på utveckling och välfärd.

– Det är en viktig poäng, eftersom så många ekonomiska transaktioner på samhällsnivå i stora delar av världen som inte räknas in i en ekonomi. Som att kvinnor i många hushåll går och hämtar vatten – det är en bärande del i infrastrukturen som påverkas hårt av en klimatkatastrof som stryper en vattenresurs – men det syns inte i BNP, säger Afrikagruppernas Louise Lindfors.

Motsvarande exempel finns inom sjukvård och produktion och försäljning av till exempel grönsaker.

Alternativ till BNP har börjat utvecklas i Nya Zeeland, vars regering 2019 presenterade en ”välmående-budget” som alternativt sätt att mäta effekten långsiktiga politiska beslut får på människors liv.

Louise Lindfors tror även att det finns mycket finns att vinna på att öka delaktigheten i beslutsfattande, och låta utsatta grupper vara med och definiera lösningarna.

– Det finns kloka erfarenheter till exempel kring vad som har reellt värde. Vårt nuvarande kapitalistiska system bygger på evig tillväxt, och på resurser som kommer att fasas ut eller ta slut. Där menar vi att det det krävs en omställning, nya sätt att räkna – och då är det avgörande att alla är med och tänker.