Alla människor är gud

Ryska män i minimala badbyxor guppar som rosa badankor på det salta vattnet i Döda havet i sällskap av kvinnor med silikonbröst som får deras kroppar att se ut att trotsa tyngdlagen. Jag sitter med ett glas mineralvatten under ett av parasollen på stranden och ångrar att jag badade. Det svider över hela kroppen. Huden känns oljig trots att jag har duschat flera gånger.

Dödahavsrullarna

Någon slår sig ner under parasollet bredvid mig. En snubbe. Långhårig och skäggig, i slitna jeans och en t-shirt med ett fredsmärke på.

– Jo, säger han. Det är makabert. Där borta hittade man Dödahavsrullarna. Några kilometer åt det hållet grävde Kleopatras slavar upp koppar ur ökensanden. Lite längre bort finns meterhöga stenåldersristningar i bergen. Du kan inte spotta här utan att träffa historia. Och så använder människorna stället till det här.

Han slår ut med armen.

– Skit är det. Mitt namn är Jesus, förresten.

– Aha, svarar jag skeptiskt och tar en klunk ur glaset.

Vin. Jag stirrar på mannen vid min sida. Han skrattar.

– Jäpp, det är jag.

– Jesus? Guds son? undrar jag försiktigt.

Han nickar.

– Eller det där med Guds son är ett missförstånd. Vi är alla Guds barn. Vi är alla Gud. Jag är inte unik, tvärtom är jag lika vilsen som alla andra.

Trivsam skybar

Trots att det ställe jag befinner mig på är nerlusat med historia, inte minst religiös historia, känns det som om jag har hamnat i något som mest kan liknas vid en Finlandsfärja. I går var det sabbat. På det slitna lyxhotellet där jag bor serverades en buffé av koshermat ackompanjerad av ljudet från showen med sångare och dansare från något muslimskt land, oklart vilket, men eftersom rättrogna judar inte arbetar på sabbaten får man ta in folk som kan det för att bli underhållen.

Jag undrar vad Jesus har här att göra. Inte riktigt hans stil.

– Nä, men jag hade ett ärende till Galileiska sjön och passade på att ta ett par dar ledigt. De har en mycket trivsam skybar här.

Jag skrattar till. Jesus pekar på ett par män som förgäves försöker ta sig upp ur vattnet.

– Alla dessa kameler. Det roar mig att se dem. Hycklande, giriga, hänsynslösa. Ändå tror de sig vara utvalda. Det är precis dem jag snackade om när jag talade om nålsögat.

– Kommer de verkligen inte till himmelen? undrar jag.

– Jo, då, men det är svårare. Du vet, mitt budskap är extremt enkelt. Det är bara att läsa. Men från första stund har folk använt mig till motsatsen till det jag predikade. Krigarjesus, vilken idioti. Och alla reaktionära budskap som man har tvingat på mig. Rena dyngan!

Den som är utan synd

Vinet är inte illa. Lite sött och blaskigt, men iskallt rödvin är godare än jag hade trott. Jesus viftar på en av servitriserna och ber om ett glas öl.

– Men finns det inte utrymme för en reaktionär tolkning av vad du sa?

– Nej. Nu har visserligen folk petat in lite vad de vill i evangelierna, men det är svårt att egentligen hitta stöd för det som det moralistiska, intoleranta packet som tror sig vara fromma kristna. De som bär sina kors synligast är ofta de som vet minst om mig. Du vet ju hur de använder Gamla testamentet som en sorts buffé, ungefär som den de serverade i går. Den som vill kan hitta stöd för det mesta där.

Nya testamentet är också motsägelsefullt. Det finns de som hävdar att texterna är så pass motsägelsefulla att det måste ha funnits olika personer som man har baserat figuren Jesus på. Ena stunden säger han att man ska vörda sina föräldrar, nästa stund att man ska hata dem.

– Typiskt exempel, säger Jesus. Jag levde i ett samhälle där släkten, klanen var viktigare än du själv. Min mor giftes bort i tidiga tonåren med en betydligt äldre man. Ett resonemangsäktenskap. Jag menade att det där bara håller nere människor. Jag ville befria människor från det som ni i dag kallar hederskultur. Morsan kunde lika gärna ha kunnat blivit stenad till döds för äktenskapsbrott eller hor. Det är en tämligen kass sedvänja.

– Den som själv är utan synd kan kasta den första stenen, mumlar jag.

– Exakt. De blev tysta rätt snabbt, de skriftlärda, skrattar Jesus. En annan favorit är: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

Bortom jaget

Männen som Jesus kallat kameler har till slut lyckats ta sig upp på fötter. De grinar illa när de trampar på de köttbullsstora saltkristallerna som ligger i ett tjockt lager i vattnet och i vattenbrynet.

– Samtidigt säger du att du inte har kommit för att upphäva den gamla lagen? undrar jag.

– Nej. Jag fullbordar den. Religiösa regler finns till just för att folk bryter mot dem. Det finns liksom inget förbud mot att äta rutten grävling på en tisdag. Få människor skulle komma på tanken att göra det. Religiösa lagar är i allra högsta grad mänskliga lagar. Tro mig. Gud struntar i vem du ligger med eller hur du klär dig.

– Men du kan ju inte både säga att du respekterar lagen och förkastar den?

– Nej, och det gör jag inte. Den gamla lagen utvecklades under många sekel, den är ett lappverk av olika idéströmningar, olika individers privata funderingar och moral. Till slut blev den så komplex att det ofta inte går att följa ett bud utan att bryta mot ett annat. Jag dekonstruerade lagen, om du vill. Kokade ner soppan till några enkla idéer. Kärleksbudskapet i princip.

Respekt och empati

Jag nickar. Han är som jag har tänkt mig honom.

– Men när du säger att den som vill gå i dina spår måste förneka sig själv och varje dag bära sitt kors blir jag förvirrad. Är inte målet att hitta sig själv?

– Nej. Eller jo. Människor är så upptagna av sina egon, av jagets ständiga tjat, att de inte kan hitta sig själva. Bara genom att se bortom jaget, bortom den omedelbara behovstillfredsställelsen, kan du befrias.

Det är nästan ett buddhistiskt budskap. Inte underligt. Berättelsen om Jesus är inte unik, det finns liknande berättelser från andra kulturer långt österut. Men den revolutionära Jesus? Han levde i egendomsgemenskap, i självvald fattigdom och låter ofta som någon sorts anarkist.

– Jag vet. Folk har skrivit en massa böcker där jag ena stunden är liberal, nästa kommunist eller reaktionär. Det är ytterligare ett lager av projiceringar. Jag är inte politisk. Mitt budskap handlar om att människor ska behandla varandra med respekt och empati. Under de tvåtusen år som har gått sedan jag dog har goda människor kunnat använda min lära till de mest underbara saker, alldeles oavsett det samhällssystem de levt under.

– Men nog fan är du anarkist?

– Nej, jag är inte ens anarkist.

Jesus tittar ut över vattnet. Suckar.

– Nä, vad sägs om att ta hissen upp till skybaren och dricka paraplydrinkar? Känns som att det är det enda det här stället duger till.