Jag hade inte förväntat mig en staty på Per Gessle på torget, men jag trodde kanske att Sveriges Beatles skulle märkas av någonstans. Två dygn i Halmstad och inga spår alls av Sommartider i högtalarna. Men desto godare mat.
Tåget till Halmstad tar en timme och en kvart från Göteborg. Det är glest i vagnarna och alla håller sig på sin kant. Visst är jag osäker på om jag borde åka men detta blir min enda resa på ett halvår. Avstånd är inga problem just dagarna jag är här, men Halmstad är en populär sommarstad så man bör kanske välja en vecka efter den värsta semesterrusningen.
Jag tar en kvällspromenad på de näst intill tomma gatorna. Jag har aldrig varit i Halmstad, vilket är intressant eftersom jag skrivit en bok med dikter inspirerade av Hallandskusten i Halmstad kommun. Det är nästan lite exotiskt. Jag inleder min kulinariska del av vistelsen med något mindre exotiskt: pizza.
Jag har läst på, givetvis. På andra sidan Nissan finns en pizzeria med veganalternativ, La Pizza. Jag tar mig dit och upptäcker ett relativt litet krypin, men med trevlig standard. Det finns redan kunder i restaurangen så jag väntar utanför tills det är min tur. Det finns inget veganskt på menyn så jag frågor om det verkligen stämmer, det där med veganalternativen. Jodå, det är bara att välja vad som helst från menyn så ordnar de.
Jag har varit med om detta många gånger. ”Allt kan göras veganskt!” Jag tänker för mig själv att jag ska välja något med skinka, räkor, musslor och gudvetvad för att se om de har vegandito i frysen. Men jag vill inte vara så tyken och dessutom är jag faktiskt inte sugen på köttsubstitut. Jag väljer en Verdure: grillad och marinerad paprika/aubergine/zucchini, champinjoner, marinerade körsbärstomater, grillad kronärtskocka, basilika, pesto och mozzarella.
Jag väntar utanför, får min pizza och går till en gräsremsa vid vattnet. Jag är riktigt, riktigt hungrig. Pizzan slinker ner utan motstånd. Jag hade dock hoppats på stora, saftiga bitar av aubergine och zucchini men det är smått och magert. Peston lyser också med sin frånvaro. Den var väl förstås inte vegansk, är min gissning. Pizzan lät bättre i teorin än i praktiken.
Nästa morgon hoppar jag över hotellets frukostpåse. I stället går jag till Raw fabrique på Storgatan. Det är ett litet kafé med några få sittplatser inne och ute. Jag hade förväntat mig dadlar och fröknäcke på längden och tvären, men kyldisken bjuder på en lång rad goa grejer för en hungrig frukostflanör. Wraps och mackor står på min önskelista och jag väljer mellan Tofu Skagen och Scrambled tofu. Valet faller på den sistnämnda.
Jag tar plats utanför, helt ensam. Jag känner mig peppad inför min första heldag i Halmstad, äter den fina smörgåsen och tittar på människor som passerar. Det är en lugn förmiddag och temperaturen sniglar sig sakta uppåt på termometern. Jag ägnar dagen åt att titta på staden, besöka det ståtliga Stadsbiblioteket och den lilla oasen Norre Katts park. Där upptäcker jag det vackra kaféet Rotundan.
Jag tänker att jag ska ta en kaffe, men det visar sig finnas en massa fin veganmat. All fika är vegansk i grunden, säger personalen. Och det finns flera maträtter. Magen kurrar så jag blir förförd av beskrivningen av deras vegantaco. Jag beställer och sätter mig på den sommarromantiska uteserveringen. Avstånd är inga problem.
Snart har jag en stilig skål med tre soft tacos framför mig. Huvudingrediensen visar sig vara friterad blomkål. Till den serveras mango, picklad rödlök och något slags srirachamajjo som topping. Det här är livet, tänker jag. Just nu vill jag inte vara någon annanstans i världen. Bara njuta av dessa ruskigt goda tacos vid en parkpaviljong i Halmstad. En kall lager är pricken över i.
Som brukligt avrundar jag kvällen med serier på hotellrummet. Som kontrast till denna innesittaraktivitet vill jag nästa dag upptäcka havet. Jag är uppvuxen i Sveriges mest sjötäta kommun, så det här med havet är alltid lite fascinerande. I Göteborg, där jag numera bor, är det skärgården som gäller. Det är sällan man stirrar rakt ut mot en oändlig horisont. Det är mitt mål nu.
Jag promenerar till Västra stranden med Gyllene tider i hörlurana. Västra stranden visar sig vara en bukt så det blir inte den där åh-hav-stora-hav-upplevelsen som jag drömt om. Jag inmundigar en kall utanför en kioskstor servering. Här dricker övriga gäster bubbel för hela slanten och det börjar sakta fyllas på bland borden. Jag bestämmer mig för att lämna. Avstånd är a och o för mig.
I kväll blir det burgare, har jag tänkt. I södra Sverige finns burgerkedjan Shadys. Shadys liknar den lite mer nationellt täckande kedjan Bastard burgers, men veganutbudet är betydligt mindre. Det gör mig dock inget. Jag är sugen på en helt vanlig burgare med sallad, tomat, ost och pommes frites. Det finns bara ett sällskap till i lokalen och jag tar plats vid ett bord som står näst intill utomhus. Det är en exemplariskt skön kväll.
Burgaren är helt okej. Själva burgerpattyn passar mig. Den är köttig men inte så där grotesk som vissa köttlika burgare är nu för tiden. Dressingen är lite anonym men gör sitt jobb. Det här blir min sista måltid i Halmstad. Det har varit trevliga, somriga dagar. Men jag hade hoppats på lite mer Gyllene tider-feeling. Jag sökte Sommartider men fann en bukt. Jag är besviken. För att parafrasera poeten Edith Södergran.
La Pizza
Stellan Mörners Gata 12
Raw fabrique
Storgatan 19
Rotundan
Norre Katts park
Shadys
Köpmansgatan 13
