Regeringen får underkänt i sitt klimatarbete i Klimatpolitiska rådets nya rapport. Syre har pratat med rådets kanslichef Ola Alterå, som vill att klimatpolitiken ska ges samma tyngd som finanspolitiken.
Klimatpolitiska rådets uppgift är att undersöka om regeringen gör det den ska på klimatområdet. För andra året i rad blir betyget från det tvärvetenskapliga expertorganet: underkänt.
– De gör ett engagerat jobb, men det är inte tillräckligt för att nå målen. Klimathandlingsplanen har inte den kvalité som klimatlagen kräver, säger kanslichef Ola Alterå, som lett arbetet med att ta fram rapporten.
När Sveriges klimatlag infördes 2018 skulle det bli ”olagligt att prioritera bort klimatet”, sa klimatminister Isabella Lövin (MP). Nu bryter regeringen alltså mot egna klimatlagen, enligt rådets bedömning.
– Det är bekymmersamt. Den innehåller många bra punkter och spänner över väldigt många områden. Den har potential, men det gäller att göra verkstad av den, säger Ola Alterå.
Ställas inför rätta?
Vad följden blir av att regeringen bryter mot sin egen lag är det ingen som vet ännu. I Storbritannien dömde en domstol i slutet av februari att den brittiska regeringens godkännande av en tredje landningsbana på Heathrow är oförenligt med lagen, och i Nederländerna har en liknande process ägt rum.
Skulle det kunna bli aktuellt att även svenska regeringen döms för att bryta mot klimatlagen, till exempel i fallet med Preemraff?
– Just den frågan har faktiskt redan diskuterats, så det är väl inte helt osannolikt. De juridiska experter vi har frågat om det här kan bli aktuellt även för Sverige säger att det är det nog ingen som vet. Men det blir intressant att följa.
Sveriges klimatmål betyder att landet ska vara koldioxidneutralt år 2045. Finlands mål är 2035, Österrikes 2040, och Danmark ska minska samtliga utsläpp med 70 procent till 2030. Trots det talas ofta om att vi ”går före” och ska staka ut vägen för andra. Håller Sverige på att halka efter?
– Det kanske är för tidigt att säga, men den här diskussionen om att vi går före alla andra är lite konstig. Det är en självbild som inte stämmer med hur det ser ut, säger Ola Alterå.
Oklar effekt av åtgärder
Bland bristerna i regeringens klimathandlingsplan som Klimatpolitiska rådet har pekat ut finns att åtgärder inte tidssatta, att ansvarsfördelningen är otydlig och att att åtgärdernas effekt på utsläppen är oklara.
– Regeringen har alltså ingen uppfattning om ifall planen räcker eller går halvvägs. Man riskerar att undergräva trovärdigheten för politikerna om man inte försöker bedöma vad mer som behövs.
Klimatminister Isabella Lövins ”försvar” var bland annat att det kan vara svårt att siffersätta effekten av till exempel ”se över lagstiftning”. Stämmer inte det?
– Det är helt riktigt, och rådet har en stor ödmjukhet inför utmaningen. Några av regeringens viktigaste förlag kanske man inte kan sätta antal ton på. Men till exempel miljöskatter och direkta styrmedel går att bedöma. För övrigt kan man åtminstone resonera och beskriva effekterna. Det är inte gjort.
Klimatpolitiska rådet ger i sin årsrapport 12 rekommendationer till regeringen. Förutom att göra klimathandlingsplanen konkret tycker Ola Alterå att ett viktigt område är att göra de fossilfria färdplanerna som formulerats för olika sektorer till verklighet.
– De har delvis kommit till underifrån genom Fossilfritt Sverige, och de har kommit att bli väldigt viktiga. Men nu behöver de komma in i ett nytt skede, av genomförande. Nu gäller det att leverera, för att behålla momentum.
Breddat ansvar
Den tredje viktiga rekommendationen är enligt Alterå att bredda ansvaret för klimatpolitiken, alltså bryta mot tendensen att den hamnar under miljödepartementet. Hur skulle det då se ut, om man tog klimatfrågan på politiskt allvar?
– Om man tar själva handlingsplanen som exempel. Där beställde regeringen ett underlag från Naturvårdsverket. Men man sa inte ”nu har vi gap mellan mål och prognos, vad har ni för förslag?” Det var inte så tydligt eller skarpt, och då fick inte heller regeringen ett skarpt underlag.
Alterå kritiserar även att endast Naturvårdsverket tillfrågades.
– Gör man det på allvar behöver olika myndigheter, till exempel Jordbruksverket och Trafikverket också tillfrågas.
Han jämför med budgetprocessen, där alla myndigheter involveras, och får komma med prognoser, äskanden och lösningsförslag i en utdragen process innan själva budgeten läggs.
– Vi ser framför oss en liknande process på klimatområdet.
När det gäller utsläpp är gapet mot målet i stort sett oförändrat mot i fjol. Tror du att det går att nå nettonoll 2045?
– Ja, det tror jag verkligen. Det är en lite bister rapport, både gällande vad som har hänt och planen. Men jag tror att det går, av flera skäl: Vi ser tekniska förändringar, och en konkurrenskraft i till exempel förnybar energi. Vi ser ett engagemang, det symboliseras av Greta men finns också i näringslivet och har stöd i politiken. Det som bekymrar mig är mest är kanske tidsandan med samarbeten som bryts sönder, murar byggs och internationella avtal lämnas.
Han tillägger att coronaviruset riskerar att ställa till det ytterligare.
– I akuta lägen riskerar man att bli närsynt. Jag hoppas att inte finanseffekterna gör att vi tappar bort det som är långsiktigt viktigt. Men det kan ju också bli så att corona påminner oss om att vi är beroende av varandra.
Läs mer: Klimatpolitiska rådet: Politiken följer inte lagen (artikel från 12 mars 2020).
Läs Klimatpolitiska rådets rapport 2020 här.
Klimatpolitiska rådets rekommendationer
1. Konkretisera den klimatpolitiska handlingsplanen så att den blir en plan för handling med ansvarsfördelning, tidsättning och effektbedömning av varje insats och av helheten. Följ upp planen årligen i regeringens klimatredovisning.
2. Stärk och bredda ansvaret för det klimatpolitiska arbetet i regeringen, förslagsvis genom en styrgrupp med ansvar för att implementera det klimatpolitiska ramverket med statsministern som ordförande.
3. Ge relevanta myndigheter ett stående uppdrag att föreslå insatser som bidrar till att klimatmålen nås inom utsatt tid, inklusive konsekvensutredda förslag till den klimatpolitiska handlingsplanen.
4. Stärk myndigheternas kompetens och kapacitet för att bedöma och följa upp effekterna av politiska insatser för att uppnå klimatmålen i syfte att lägga en solid grund för kontinuerligt lärande och vidareutveckling av politiken.
5. Se till att det klimatpolitiska ramverket och den klimatpolitiska handlingsplanen får lika starkt och tydligt genomslag i regeringens arbete som budgetpolitiken och det finanspolitiska ramverket.
6. Omsätt de branschvisa färdplaner som tagits fram inom initiativet Fossilfritt Sverige i handlingsplaner för stegvis genomförande, uppföljning och uppdatering, gemensamt mellan regeringen och respektive bransch.
7. Fastställ snarast en tidplan för aviserade insatser för ett mer transporteffektivt samhälle och snabbare elektrifiering, liksom för svensk produktion av hållbara, förnybara drivmedel, och avsätt nödvändiga resurser för genomförandet.
8. Påbörja omgående utredningsarbetet för en ny vägtrafikbeskattning så att reformen kan realiseras i takt med transportsystemets snabba förändring och ingå i den omfattande skattereform som regeringen hänvisar till.
9. Fortsätt att prioritera statliga utvecklingsmedel till fossilfria och konkurrenskraftiga industriprocesser som kan minska industrins utsläpp av växthusgaser.
10. Tydliggör hur förutsättningar och incitament kan skapas för att implementera och skala upp koldioxidavskiljning och lagring, vilket enligt dagens kunskapsläge ser ut att behövas för vissa utsläpp och för att bidra till negativa utsläpp (bio-CCS).
11. Stanna inte vid en ambition om ett ”fossiloberoende” jordbruk, utan utforma en tydligare plan för att helt fasa ut fossila bränslen och kraftigt minska andra växthusgasutsläpp från jordbruket.
12. Utveckla politiken för att stimulera och stödja hushållens, företagens och den offentliga sektorns efterfrågan på utsläppsfria och mer resurseffektiva varor och tjänster inom alla sektorer.
Källa: Klimatpolitiska rådets rapport 2020
