DEBATT Hur var din uppväxt?
Den här gallerburen är minkarnas hela uppväxt och liv. Den är uppställd i långa rader bredvid andra burar, över finns det ett tak, ett så kallat skugghus. Eller så står burarna inne i en ”lada”.
Varje enskild bur är normalt bara 30 x 80 centimeter. På senare tid har det blivit krav på att burarna ska vara i etage, där det också ska finnas en liten låda som ska fungera som ”lya”.
De får mat en till två gånger om dagen, ett slags gröt av spannmål och biprodukter från fisk- och köttindustrin. Den läggs ovanpå deras gallertak och sen får de slicka i sig den. Att ”äta” den är det enda aktiva, faktiska minkarna gör under hela dygnet. Annars är de bara.
Vid sex månaders ålder dödas alla, utom de minkar som fortsatt behövs och ska användas för avel i farmens fortsatta tjänst.
Vid livets slut trycks minkarna in i en box eller en roterande trumma som fylls på med koldioxid och långsamt kvävs de. Trots att EU:s expertgrupper meddelat att koldioxid inte bör användas på dykande djur som mink på grund av deras förmåga att hålla andan …
När de dör har de inte fått springa, klättra, simma eller jaga en enda dag i sina liv. Trots att det är just det minkar naturligt gör.
I Sverige kommer det under 2020 dödas omkring 500 000 minkar inom pälsindustrin.
Fria minkar har revir på upp till flera kilometer, alltid längs vatten, som strandkanter, bäckar och åar. På sina revir har de flera lyor att växla emellan efter behov.
Minkarna är ensamlevande djur, de umgås bara med andra minkar under parningen och under ungarnas första tolv veckor, då de stannar hos sin mamma.
Minkar är rovdjur, alltså djur som jagar, fångar och dödar andra djur för att äta dem. De jagar både på land och i vatten och har stor anpassning för att simma, då de har simhud mellan tårna.
Minkar äter och fångar gnagare, fiskar, kräftdjur och fåglar. Minkar är släkt med till exempel illrar, grävlingar och uttrar. De är aktiva, snabba och smidiga djur.
Minkars liv i det vilda är alltså raka motsatsen till livet på minkfarmerna. För där sitter de instängda i minimala nätburar. De spenderar hela sina liv där, utan uppehåll. De får aldrig uppleva hur det är att springa, känna fast mark under sina fötter eller simma.
Livet på en minkfarm är väldigt stressande för minkarna och det leder till en enorm frustration. Detta gör att de utvecklar stereotypa rörelser, beteendestörningar. De börjar springa fram och tillbaka eller vagga med kroppen, eller så snurrar de huvudet runt, runt, runt.
Även kannibalism förekommer på minkfarmar, honor som äter sina ungar eller ungar som äter på varandra …
Det är inte ett värdigt liv.
Många svenskar känner inte ens till att det finns en pälsindustri och minkfarmar i Sverige, och de allra flesta har aldrig fått kännedom om hur en minkfarm faktiskt ser ut och fungerar. Visste du?
