I dag kommer så beslutet i riksdagen som ger regeringen makt att fördela resurser mellan regioner, makt att beslagta och omfördela resurser mellan privata och offentliga aktörer och makten att stänga ner barer och gym. Det blir också en dag som kommer ligga till grund för hur vi hanterar kriser framöver, med stora bemyndiganden till regeringen.
Det finns faror redan nu, risken är till exempel att möjligheten för regeringen att väldigt snabbt begränsa tillgången till hamnar, för att minska smittan, används som en del av vad som närmast kan liknas med ett krig om resurser mellan länder inom EU. Förhoppningsvis görs det inte och förhoppningsvis har man aldrig tänkt så. Vad vi vet är att regeringen inte kommer behöva pressa fram lika genomtänkta förslag som innan. Filtret som riksdagen, samarbetspartierna och oppositionen utgjort tills i dag kommer att ställas inför fullbordat faktum. Ställas inför frågan om ett beslut är värt att riva upp, istället för frågan om ett förslag kan förbättras och förfinas.
Med de nya lagarna ställs det nya krav både på opposition och regering. Oppositionen måste lägga ribban högre, föreskrifter som är dåligt förankrade och inte bra nog måste rivas upp, även om det upplevs leda till sämre styrning i frågan just då. Och regeringen måste se till att den snabba process som bemyndigandet ger utrymme för bara utnyttjas i absoluta nödfall.
