Häromdagen hävdade Donald Trump med bestämdhet att han hade total makt. Total authority. På sistone har han använt Vita husets presskonferenser om covid-19-läget i landet till att bedriva valkampanj och för att hetsa mot sina fiender, verkliga och inbillade.
Den amerikanska grundlagen ger delstaterna mycket stor makt. När konstitutionen kom till var det ju för att de olika kolonierna ville samarbeta, delstaterna kom före den federala administrationen och det sista de ville var att skapa en monarki. Det var ju det som de hade gjort uppror emot.
Republikanska partiet har alltid varit tveksamt till en stark federal styrning. Om man vill vara elak beror det mest på att de länge ville behålla sina rasistiska lagar. Nuförtiden handlar det också om rätten till abort och om legalisering av marijuana. Tidigare har Trump sagt att pandemin inte är hans ansvar. Eftersom ansvaret för sjukvården till största del ligger på delstaterna är det guvernörerna som har klantat sig. Och Obama.
Guvernörer i olika delstater har valt olika strategier och vissa har lyckats bättre än andra, men tydligen började Trump känna att alltför mycket fokus hamnade på dem. Som om Stefan Löven skulle bli avundsjuk på att de ansvariga politikerna och tjänstemännen i regionerna fick för mycket uppmärksamhet.
Så på en presskonferens visade han en valfilmsliknande video som visade upp hur duktig han har varit i sitt arbete och argumenterade för att han minsann bestämde allt nu. Det var en av de märkligaste politiska föreställningar jag någonsin har sett. Och medier och experter på konstitutionen i USA gick i taket. Trump hade inte bara extremt fel, han visade upp en skriande brist på kunskap om hur det land han styr egentligen fungerar.
Dagen efter backade han i ett förvirrat tal där han sa att han skulle bemyndiga guvernörerna att göra det de redan har full rätt att göra. Hans ilska och frustration syns tydligt så fort han visar sig i teve. Han skriker åt kritiska journalister att hålla tyst och sa nyligen att han minsann tänker gå sin väg om de inte slutade ställa kritiska frågor.
Antagligen fick han på tafsen av sitt eget parti. En republikansk president som hävdar att han har oinskränkt makt är inte något som uppskattas av konservativa amerikaner, även om många populistiskt inriktade republikaner struntar fullständigt i demokratin och följer sin ledare som en fårskock.
Troligtvis kommer det inte att hända något dramatiskt, antagligen blir Trump omvald i höst och antagligen kommer landet att fortsätta att rulla på som förut. Men hans maktanspråk är ett tecken i tiden. Vi har på senare tid sett Ungern förvandlas till en fascistisk diktatur. I Ryssland hänger regimen upp allt fler övervakningskameror för att hålla koll på att folk sköter sig under karantänen och Putins maktanspråk vet inga gränser. I flera länder har de styrande skaffat sig allt större makt med hänvisning till pandemin.
Friheten är krigets första offer, brukar man säga. Det är rätt cyniskt att säga så. I synnerhet i dessa tider. Tusentals människor dör dagligen. De är offren. Men risken är stor att vi kommer att få se allt fler diktaturer runt oss. Jag har full förståelse för att den svenska regeringen vill ha ett större handlingsutrymme, men är tacksam för att oppositionen, både till höger och vänster, såg till att hålla maktkraven rimliga. Som vi ser bland annat i Sölvesborg och Skurup finns det människor som inte drar sig för att utnyttja sin makt maximalt, oavsett om det de gör egentligen är lagligt eller inte.
Ebba och Jimmie sitter inte i regeringen.
Timanställda har inte ett fullgott sjukförsäkringsskydd.
