Zoom

Snabbare militärhjälp till Finland kan ge risk för skörare demokrati

Nu kan Sverige skicka operativt militärt stöd vid kränkning av finländskt territorium utan ett beslut i riksdagen.

Ett nytt avtal som nu börjar gälla gör att Sverige kan skicka militärt stöd till Finland om gränserna kränks utan be riksdagen om lov. Är det här en upptrappning och markering mot Ryssland, eller bara ett naturlig fortsättning på militära samarbeten inom EU. Syre har frågat två experter.

Från den 15 oktober kommer Sverige att kunna skicka operativt militärt stöd vid kränkning av finländskt territorium utan ett beslut i riksdagen, något som tidigare skulle kunna ta upp en till vecka. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) kallade den nya lagen för en “säkerhetspolitisk signal till omvärlden”.

– Vi kan ta ett regeringsbeslut direkt, vi behöver inte lägga en proposition till riksdagen, sade Peter Hultqvist inför riksdagsdebatten.

Lagen kommer dock med begränsningar. Den ger inte regeringen rätt att hoppa över riksdagen för att stödja Finland om det redan pågår en väpnad konflikt. Då kan följden bli att Sverige anses ha gått in i ett krig. För det krävs riksdagens godkännande även framöver. Dessutom handlar det om att länderna först måste begära hjälpen av varandra.

Moderaterna och de tre övriga borgerliga partierna ville i debatten inför beslutet att lagen skulle gå ännu längre och tillåta regeringen sända militär hjälp till andra EU- och Natoländer.

–  Det är en naturlig utveckling av Sveriges säkerhetspolitiska linje där vi fjärmar oss från alliansfrihet och neutralitet som definierande element och i stället söker samverkan, sade Pål Jonson (M), ordförande i riksdagens försvarsutskott

Höjer tröskeln för angrepp

Patrik Oksanen är Senior fellow på tankesmedjan Frivärld, ledamot Kungliga Krigsvetenskapsakademien och har som journalist bevakat försvarspolitik. Han välkomnar det nya beslutet.

– Det innebär att en angripare måste kalkylera med ett snabbare och mer svårförutsägbart svenskt-finländskt agerande. Det i sig höjer tröskeln mot angrepp och verkar avskräckande, säger Patrik Oksanen.

Han tycker inte att det här markerar ett paradigmskifte i svensk försvarspolitik eftersom Sverige redan vid EU-inträdet lämnade neutralitetsprincipen. Under de senaste två decennierna har det hetat att ”Sverige inte kommer att förhålla sig passivt vid ett militärt angrepp mot ett nordiskt land eller andra EU-länder”.

– Sverige har alltså sedan lång tid tillbaka inte längre kvar den formulering som handlade om alliansfrihet i fred syftandes till neutralitet i krig.

" Det är en realpolitisk och realistisk analys att förvänta sig aggressioner mot Sverige," säger Patrik Oksanen på tankesmedjan Frivärld
" Det är en realpolitisk och realistisk analys att förvänta sig aggressioner mot Sverige," säger Patrik Oksanen på tankesmedjan Frivärld. Foto: Henrik Montgomery/TT

Enligt Patrik Oksanen har Sverige inte som mål att stå utanför utan tvärtom räknar vi med att bli indragna i en konflikt i närområdet. Neutraliteten var mer politisk retorik än något annat under Kalla kriget eftersom landet skyddades av det amerikanska kärnvapenparaplyet, säger Patrik Oksanen.

– Det är en realpolitisk och realistisk analys att förvänta sig aggressioner mot Sverige. Men det stora skiftet i samarbetet med Finland skedde 2009 med den svenska solidaritetsdeklarationen, säger Patrik Oksanen, som menar att det är med Finland som Sverige har kommit längst i samarbete med för att kunna ge och ta emot den här hjälpen.

-Riksdagens klubbande gör att våra lagar rimmar bättre med våra uttalade ambitioner och avsikter, säger Patrik Oksanen.

Udden mot Ryssland

Efter rysk intervention i Georgien 2008 och annekteringen av Krimhalvön 2014 har Sverige vidtagit en rad åtgärder för att bygga upp svensk militär förmåga. Så sent som i augusti genomfördes en beredskapsövning på Gotland som tidigare i år har befästs och stärkts upp med en pansarbataljon. Även vid övningen var udden riktad mot Ryssland och budskapet från Försvarsmakten var att säkerhetsläget har försämrats ytterligare.

–  Det pågår omfattande militär verksamhet i östersjöregionen, både från rysk och från västlig sida, på ett sätt som i vissa delar inte upplevts sedan kalla krigets dagar, sade Försvarsmaktens insatschef Jan Thörnqvist i samband med beredskapsövningen.

Men Patrik Oksanen vill inte se den nya lagen som en upptrappning i relationen till Ryssland. Han vill påminna om att försvarsbudgeten under många år legat på relativt låga nivåer till skillnad från tidigare perioder.  Bland annat lade Sverige runt 1980 minst tre procent av BNP på försvaret. Siffran har varit nere på en procent och nu diskuterar politikerna om att efter 2025 höja till 1,5 procent av BNP, enligt Patrik Oksanen.

– Det finns ingen seriös bedömare som skulle kalla Finland och Sverige för militärt aggressiva. Sverige har ett säkerhetsunderskott som är orsakat av ett allt för stort fredsuttag under ett kvartssekel.

Han tycker istället att man ska se samarbete och hur snabbt det har fördjupats som ett uttryck för hur svårt det är för små europeiska stater att behålla sin suveränitet efter att den gängse ordningen utmanats från ryskt håll, inte minst beaktande Krimkrisen.

Gråzon för krig

Militär taktik som hybridkrigföring luckrar upp hur vi ser på konflikter. Länder kan å ena sidan skicka trupp in i främmande land och å andra sidan officiellt kraftfullt förneka inblandning. Hur ska då Sverige reagera vid en provokation utan för att för den delen dras in i en större konflikt?

– Svenska myndigheter har redan idag konstaterat att vi är i en gråzon mellan fred och krig. Därmed inte sagt att en upptrappning på gråskalan behöver innebära att det blir krig. Att Sverige kan skicka hjälp till Finland för att stoppa kränkningar utan en veckas behandling i riksdagen skapar en möjlighet att agera så att en upptrappning blir mindre sannolik genom att svenska resurser finns i Finland.

– Blir det krig, ja då behöver riksdagen fatta beslutet att sända trupp till Finland, säger Patrik Oksanen.

Att regeringen kan ta snabba beslut gör att vissa militära överväganden inte behöver förankras i riksdagen på samma sätt som tidigare. Det är inte svårt att tolka det som regeringen i det här fallet ges mer makt och kan ta beslut utan folkligt stöd. Tidigare har flera tunga miljöpartistiska riksdagsledamöter kritiserat bland annat värdlandsavtalet med Nato, men Patrik Oksanen håller inte med om kritiken att demokratin kan bli lidande av militära pakter som den med Finland.

– Jag har svårt att se några demokratiska faror. Vi har ett försvar för att ytterst kunna hävda vår frihet, vårt sätt att leva och vår demokrati. Den här lagstiftningen möjliggör att vi på ett bättre sätt kan samarbeta med Finland för att skydda våra värden.

Agnes Hellström tycker att säkerhetsdebatten borde handla om nedrustning och klimathotet istället för fler militära pakter
Agnes Hellström tycker att säkerhetsdebatten borde handla om nedrustning och klimathotet istället för fler militära pakter. Foto: Svenska Freds

Ingen allmän debatt

Agnes Hellström är ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Hon tycker att den nya lagen tvärtom visar på hur svårt det är att diskutera säkerhetsfrågor utan att ta till vapenskrammel.

– Det är generellt väldigt nedslående att just försvars- och säkerhetspolitiken blivit ett politikområde där det inte finns utrymme för allmän debatt. Det är många beslut som fattas under radarn med motiveringen att det är något som allmänheten inte förstår sig på, säger Agnes Hellström.

Debatten kring säkerhetspolitik är snäv, menar Agnes Hellström, och ofta låter det som att den enda möjliga lösningen på det nuvarande säkerhetsläget är mer militär upprustning. Signalen Sverige vill skicka med militärövningar och vapenskrammel är att visa hur starka vi är.

– Den sortens retorik måste vi våga stå emot. Om det är något historien visar så är det att militär upprustning leder till ökade spänningar och ökad risk för väpnad konflikt, säger Agnes Hellström.

Hon berättar att Svenska Freds vill att säkerhetsbegreppet breddas och nyanseras. Mänsklig säkerhet måste prioriteras för att världen ska bli en säkrare plats som inkluderar alla. Stater måste satsa på konfliktförebyggande insatser med civila medel

– Vi pratar mycket om hur vi ska göra om vi utsätts för väpnat angrepp när vi i själva verket borde koncentrera oss på att inte hamna i militära konflikter. Problemet är att vi rustar för ett krig vi inte vill ha och det är kostsamt och ineffektivt.

Samtidigt upplever hon att det inte finns ett enda parti i riksdagen som är för nedrustning idag. Alla är rörande överens om att skjuta till mer pengar till försvaret, enda skiljelinjen är exakta storleken och hur resurserna ska fördelas.

– Det kan verka som att det finns en motsättning mellan partierna, men det stämmer inte. Det är en väldigt deprimerande trend.

Klimatkrisen stort säkerhetshot

Hon tycker att politikerna missar målet i säkerhetsfrågan. Ett av de mest akuta globala säkerhetshotet är klimatkrisen. Dubbelheten syns inte minst i budgeten. Förra året gavs ytterligare 3,9 miljarder kronor till Försvaret samtidigt som klimat- och miljöarbetet fick 2 miljarder kronor mindre. I statsbudgeten för 2020 investeras nästan fem gånger mer i det militära försvaret än i klimat och miljö.

– Diskussionen borde handla om hur vi ska skapa en hållbar och säker värld, hur vi kan samverka mot klimatförändringarna och för nedrustning, säger Agnes Hellström.

Det är heller ingen bra utveckling med demokratin i åtanke att flytta viktiga beslut från riksdagen till regeringen. Det är svårt att sia om framtiden, men risken finns alltid att vi i värsta fall får en regeringen med helt andra politiska värderingar som har makt och möjlighet att fatta snabba beslut, säger Agnes Hellström.

– Det finns ett demokratiskt problem när det handlar om försvars- och säkerhetspolitik, där sekretess står i vägen för en öppen debatt och diskussion. Även när säkerhetshoten är icke-militära är impulsen och magkänslan att hantera dem med militära medel.  Nyanserade säkehetspolitiska röster och djupare analys saknas helt, säger Agnes Hellström

Svensk dubbelmoral

Den nya lagen med det militära samarbetet med Finland följer en redan inslagen linje med större och vidare åtaganden för Sverige försvarspolitiskt. Här ser Agnes Hellström ett tydligt mönster och ger exemplet med värdlandsavtalet med Nato 2016,  vars betydelse för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken tonades ner i debatten.

– Värdlandsavtalet har därefter använts som argument för en svensk Nato- anslutning. Svenska Freds är emot ett svenskt Nato-medlemskap, internationella samarbeten är viktiga men ska inte vara militära.

Inte sällan hör man hur Sverige säger sig vilja jobba för internationella samarbeten kring fred och nedrustning, samtidigt som vi lägger mer pengar på försvar och militärövningar. Hon lyfter fram utrikespolitiken som ett exempel på motsättningen mellan svensk försvars- och säkerhetspolitik.

– Med ena handen försöker vi vara ett slags global fredsmäklare samtidigt som vi med andra handen har en enorm vapenexport till  dikttaturer och konfliktområden i världen. Det finns en jättestark dubbelmoral i den motsättningen som minskar vår trovärdighet som röst för nedrustning.

Militärallianser

Under andra världskriget och kalla kriget bedrev Sverige officiellt en neutral säkerhetspolitik för att undvika krig och invasion. I efterhand har forskning och debatt däremot nyanserat bilden av den svenska neutraliteten.
Sedan 2002 beskrivs Sveriges säkerhetspolitiska linje som alliansfri.  
2009 fastslogs den så kallade solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag.  Enligt den ska unionens medlemsstater solidariskt bistå varandra vid terroristattacker, olyckor eller naturkatastrofer. Solidaritetsklausulen är inte bindande och har fokus på terrorism och katastrofer. Sverige har dock valt att ge klausulen en vidare innebörd genom att deklarera att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Sverige förväntar sig också att dessa länder ska handla på samma sätt om Sverige drabbas.    
Källa: MSB