Erika Bjerström om klimatkrisen i Sverige: ”Mitt budskap är brutalt”

Klimatkrisen förändrar Sverige för alltid – och det går fort. Journalisten Erika Bjerström har i sin nya bok rest från norr till söder och med forskares hjälp kartlagt vad som sker. ”Jag vill visa att det händer här och det händer nu.”

Som public service-medarbetare ska hon vara opartisk. Men i författandet av boken Klimatkrisens Sverige – Så förändras vårt land från norr till söder har klimatkorrespondenten Erika Bjerström fått tygla sitt ursinne, skriver hon. Resan börjar i Abisko, där kalfjället innan seklet är slut kommer ha täckts av buskig skog.

– Jag tycker det är outhärdligt, insikten om att den arktiska fjällvärlden som vi känner den kommer att försvinna för alltid. För mig har kalfjällen och de fantastiska vidderna alltid varit en sinnebild. Det är en av de absolut sista vildmarkerna i världen. En frizon, säger hon.

Sveriges klimatzoner rör sig enligt boken norrut med en hastighet av elva meter per dygn, och Arktisregionen, dit norra Sverige hör, påverkas snabbare av klimatförändringar än resten av världen. För de arter som specialanpassat sig till kalla vintrar, som fjällräv, snösparv och tundrahumla väntar utrotning.

– De kan inte anpassa sig och fortsätta migrera norrut, för det finns ingenstans att ta vägen. De kan klättra upp på fjällkanterna, men till slut når de toppen. Norr om Skandinavien finns bara havet, påminner Erika Bjerström.

Hon har rapporterat om klimatet sedan 1980-talet, och fick idén till boken vid återkomsten från en tid som utrikeskorrespondent i USA. Efter att även Sverige drabbats av skogsbränder under den torra heta sommaren 2018 förändrades samtalet, menar författaren.

– Jag började på nåt sätt betrakta Sverige med andra ögon. Tidigare var det kanske enklare att prata om en klimatkris i länder som Liberia där jag har rest och sett hur havsnivåhöjningar och mer intensiva stormar gör att fattiga människors hus spolas ut i havet. Men nu fanns dramatiska konsekvenser även i Sverige.

Förändras för alltid

Alla forskare hon talat med i sin kartläggningen av Sverige i klimatkrisen stärker bilden av förändringarna går mycket snabbare än vi trott. Och att det är osäkert hur det kommer att bli när olika följder av det varmare och blötare klimatet förstärker varandra, skriver Bjerström.

– Jag tror att många har starka försvarsmekanismer mot klimatkrisen och tänker att ”det kommer hända sen och där borta”. Jag skriver boken för att jag vill visa att det händer nu och det händer här. Jag vet att mitt budskap är brutalt, men Sverige förändras för alltid.

Förändringen för vårt lands del kommer emellertid inte enbart vara negativ. Med högre temperaturer kommer växtsäsongen förlängas med 1–2 månader i hela landet och uppåt tre månader i söder. Att vår värdefulla skog kommer att breda ut sig mer har även fördelar. Sverige har, med Erika Bjerströms ord ”dragit en av de få vinstlotterna som finns när det gäller klimatkrisen.”

Ser du nån risk att vi tar fasta på det och slutar bry oss?

– Som journalist kan jag inte riktigt tänka vad som är risken. Jag har inget aktivistiskt syfte, utan det var viktigt att vara hederlig och redovisa konsekvenserna.

Hon nyanserar ”vinstlotten”: Flera skördar kan komma att överskuggas av brist på grundvatten. Försvinner tjälen ur marken ökar risken att skogen stormfälls, och den blir mer sårbar för skadedjur.

– Jag tror ändå att den som läser boken tar till sig den samlade bilden, nämligen att Sverige har väldigt lite att vinna på klimatförändringarna.

Kritiserade Greta Thunberg

I december 2019 skapade Erika Bjerström mediedebatt, genom att efter Greta Thunbergs tal under klimattoppmötet i Madrid jämföra henne med en ”populistisk vänsterpolitiker”. Bjerström menade att Thunberg retoriskt förflyttat sig vänsterut, till exempel genom att länka klimatkrisen till kolonialism, rasism och ”patriarkala system”.

Finns lösningsförslag som inte är politiska, menar du?

– Det är klart att alla lösningsförslag är politiska. Klimatfrågan slår mot själva hjärtat av industrisamhället och det kapitalistiska systemet, när det gäller fossilindustrins vinster. Oljan och kolet har ju varit själva blodomloppet i samhällskroppen – därför är det en politiskt väldigt laddad fråga, säger Erika Bjerström.

Vad hon saknat i Greta Thunbergs folkbildningsarbete är att vi går vidare från att lyssna på vetenskapen, till handling, säger hon.

– Jag tycker att forskarnas varningar är… inte passé, men vi måste gå vidare. Vi vet att klimatförändringarna pågår. Vad som nu krävs är åtgärdsplaner. I spåren av covid-19 finns en palett av olika politiska förslag för grön ”build-back-better”, så att säga grön tillväxt i spåren av corona.

Medan högerpolitiker vill behålla kärnkraft och fokusera på tekniska lösningar ställer vänsterpolitiker krav på samhällsomvandling och rättvist miljöutrymme gentemot utvecklingsländer, som exempel. Klimatfrågans ideologiska hemvist är något Erika Bjerström vill se mer debatt kring.

– Är det nånting som jag tycker fattas i dag är det det politiska ledarskapet. Medborgarna måste få ta ställning till vilka de olika alternativen är, säger hon.

Du kritiserade att Greta i sitt tal inte gav EU-kommissionen beröm för sina ambitioner på klimatområdet. Menar du att EU gör tillräckligt, alltså går i linje med vad forskarna menar krävs?

– Det är för enkelt att säga om det är bra eller dåligt. Det var ett historiskt beslut om att Europa ska bli världens första koldioxidfria världsdel 2050. Om man har blivit en av världens mäktigaste opinionsbildare, vilket Greta är, menar jag att hopp är en förpliktelse. Och jag tycker hon brast i den förpliktelsen den dagen. Vad hon sa var att det är ett ”falskt ledarskap” på klimatområdet.

Även i din bok fokuserar du mycket på hopp. Är det inte handling som behövs nu?

– Jag tycker det är en lek med ord. Om man känner hopplöshet så är det lätt att bli passiv. Min bok är för den som älskar naturen i Sverige och som vill lära sig mer om hur landet förändras för alltid. Sen finns det andra böcker som andra skriver, som är ansvarsutkrävande. De behövs lika mycket.

Klimaträttvisa

Naturen ”besjälades” av Erikas morfar när hon var barn, under skogsturer bortom Sörby Urfjäll i hemorten Gävle. Hon blev aktiv fältbiolog och hittar även som vuxen kraft och mod i naturen, skriver hon.

Men även den som inte älskar naturen bör involveras i frågan om klimatkrisens lösning, menar författaren. Hon tar som exempel att en brittisk tankesmedja föreslagit motsvarande ett kreditkort med en koldioxidkvot för varje medborgare, där den som ser ett behov av att flyga kan köpa utsläppskrediter från den som stannar på marken.

– Jag tycker det finns en stark social rättviseaspekt i det här med klimatförändringarna, att rika människor och rika länder kan köpa sig teknik och möjlighet att anpassa sig. Jag är helt övertygad om att det bara är inom ramen för demokratin som vi kan bygga ett samhälle som är motståndskraftigt mot klimatkrisen, och då måste det också ske med en sorts rättvis idé om fördelning.

Hanna Westerlund