Även om kvinnodagen är många månader bort är det en dag som jag ofta tänker på, och en dag som alltid skaver hos mig. Den är inte bara tröttsam och sorgligt kommersialiserad världen över; när dagen väl anländer är det inte ovanligt att vissa människor uttalar floskler och säger: Varje dag är en kvinnodag!
Jaha, varför uppmärksammar man då inte kvinnofrågor lika mycket varje dag? Året om? Hur som helst är resan fram till flosklerna lång och vi måste tillbaka till slutet av 1700-talets Europa för att förstå möjliggörandet av dagens subtila floskler – nämligen feminismens historia. Och det vi känner till börjar i Europa.
Större delen av världen var koloniserad av ett splittrat Europa som stod i lågor i vågen av revolution och upplysningstid, som säger sig tro på människans eget förnuft, och detta samtidigt som nationalstaten börjar ta form och statsmakten centraliseras. Liberalismen får ett fäste och Frankrikes befolkning, som är den största i Europa, får sin kung avsatt och det blir en republik. Men liberalismen är inte den enda ideologin som börjar ta sin form – en annan är faktiskt feminismen. Tron på förnuftet och att samhället blir till det bättre när människor är jämlika sätter igång drömmar som troligtvis aldrig vågade drömmas av kvinnorna i Europas tidigare generationer. Och därifrån fortsätter kampen, och i dag är vi här.
Även om kvinnor generellt fått det bättre i väst och i vissa delar av världen, lever den feministiska drömmen om kvinnors lika värde i andra delar av världen kvar. Ja, de gamla idealen som var talande för hela jordklotet har faktiskt inte suddats ut överallt, särskilt inte i låginkomstländer såsom Etiopien, Afghanistan och Sydsudan, där flickor redan i tidig ålder diskrimineras. Flickor ammas mindre och lider i högre grad av näringsbrist, flickor får heller inte gå i skolan i lika stor utsträckning som pojkar. Och denna könsdiskrimineringen kan för många kvinnor fortgå hela livet. Och visst kan man från sin bubbla i Sverige undra: Hur är detta fortfarande möjligt?
Men om man analyserar vad som händer nu och vad som hänt historiskt är det i alla fall för mig ganska enkelt att förstå. Världen har stannat kvar i andra delar så som den var här för kanske hundra år sedan på grund av orättvis resursfördelning, kolonialism och bristande demokrati. Diskrimineringen har sin grund i värderingar, kulturer och traditioner. Dessa olika fenomen samverkar och innebär att 70 procent av världens fattiga är kvinnor, och inte förvånande lever en stor del av dessa kvinnor på landsbygden där de försörjer sig på jordbruk.
Däremot är det få kvinnor som har tillgång till de ekonomiska resurserna för att kunna kontrollera och äga den mark de brukar. Enligt organisationen We effect skulle skördarna öka och 100 till 150 miljoner människor slippa gå hungriga om kvinnor hade samma förutsättningar som män. We effect menar också att när kvinnor får mer inflytande gynnar det hela familjen eftersom mer pengar läggs på mat, sjukvård och utbildning.
Det är dock svårt att orientera sig i dagens feministiska debatt, och ibland kan man till och med ifrågasätta om viss feminism verkligen är feminism, eftersom det är så brett och så teoretiskt, och ja, oftast är det feminister som bråkar med andra feminister. Eftersom det finns många olika feministiska teorier. Liberalfeminism, radikalfeminism, socialistisk feminism. Queerfeminism. Postkolonialfeminism.
Det finns så klart ännu fler feministiska teorier, men det spelar ju ingen roll hur många teorier det finns om vi alla i enlighet med de mänskliga rättigheterna kämpar för att fler flickor och kvinnor ska få leva på lika villkor som män. Så att fler kvinnor kan få slippa skriva texter som dessa och istället bara njuta av att vara just det – människor.
