Varje vecka svarar paneldeltagare från olika delar av samhället. Den här veckan kommenterar de partiledardebatten i Agenda den 11 oktober.
Det slående med klimatdebatten var hur alla partier förminskade hur stor omställning vi behöver. Det räcker inte med solpaneler och att äta lite mindre kött för att klara 2-gradersmålet. Det är inte bara Carl Bildt som behöver flyga mindre. Det krävs mycket mer. Och då behöver vi också en politik för ekonomisk rättvisa i hela landet, annars kommer folk inte acceptera det.
Debatten visade också att det inte går att bygga en politik för ekonomisk rättvisa på högerpartier som C och L. Deras försök att underminera arbetsrätten genom att göra det för lätt att sparka människor visar var de står.
Tobias Petersson, 40 år, omvärldsbevakare, Framtidsjorden
Kvartoft inleder SVT:s partiledardebatt med frågan: Vad behövs förändras för framtiden? Enhälligt svar: inte så mycket. Partiledarna verkar se klimatkrisen som en teknisk fråga och inte det omfattande systemfel den är. Vi är trötta på teknikfascisterna som hejar på kärnkraft och som tror att vi kan köra vidare. Klimatkrisen är en demokratisk kris. Vi vill se ett solklart ansvar för rättvis omställning. Framtidsjorden kräver handlingsplaner och att kommande debatt fokusera på det som dikterar framtiden.
Labangalatika Dasi, 59 år, it-tekniker
Jag läste igenom citaten från debatten och hade hoppats kunna kommentera substansen. Men det finns ingen substans! Vänsterpartiet säger som det är, S försöker hålla ihop en ohållbar situation, Miljöpartiet månar om miljön förstås. Inga överraskningar där. Det som kanske ändå överraskar mig är alla absurda utsagor och förslag från höger, mera höger och brunhöger – förväntas vi ta dem på allvar? Kan någon hålla med dem och lita på dem?
Tove Ahlström, 43 år, vd, tankesmedjan Global utmaning
Det är tydligt att partiledarna har en stark övertro på att ny teknik ska räcka för att lösa klimatkrisen. Vi måste därtill minska vår materiella konsumtion, övergå till en cirkulär ekonomi och ge utrymme för världens fattiga. Det finns gränser för tillväxten. Hur kan okunskapen om omställningen till det fossilfria samhället vara så stor bland partiledarna? Det är skrämmande med tanke på tiden vi lever i.
Gunnel Malm, 72 år, aktiv inom kyrkan
Jag avskyr verkligen tuggandet om att fälla regeringen i tid och otid. Ge dem sina fyra år, sen kan svenska folket avgöra om det var bra eller inte. Har inget minne av att jag någonsin hört så mycket politiskt käbbel som nu, inte särskilt kul att lyssna på. Snart har vi väl det som i USA.
Martin Nihlgård, 49 år, generalsekreterare, Individuell människohjälp
Jag vet inte om SVT styrde agendan väldigt hårt eller om det var partiledarna som inte orkade lyfta blicken utanför Sverige. 2019 minskade demokratin i världen för fjortonde året i rad. Journalister och aktivister som står upp för mänskliga rättigheter hotas, fängslas och mördas. Fattigdomsbekämpningen har stannat av och nu ser vi hur fattigdomen i världen åter igen ökar. Värst drabbas kvinnor och flickor. Detta skulle jag vilja se en partiledardebatt fokusera på!
Anna Stenvinkel, 52 år, generalsekreterare, Forum Civ
Det är inte bara olyckligt att Ulf Kristersson driver minskat internationellt bistånd i en tid när behoven i världen ökar dramatiskt. Detta lyfts inte minst av årets mottagare av Nobels fredspris, FN:s livsmedelsprogram. Utan det är också anmärkningsvärt att Kristersson menar att biståndsbudgeten är större än budgeten för rättsväsendet, det är svårt att förstå hur han får ihop det när man läser budgetpropositionen.
Rickard Nordin, 37 år, riksdagsledamot, Centerpartiet
För mig var det tydligt att alltför många fokuserar på det politiska spelet, på vem som tar vem och eventuella misstroendeförklaringar. Jag tror svenska folket hellre pratar om sakpolitiken, om de reformer vi vill se och de hur vi ska klara både pandemin och den gröna omställningen. Därför var jag extra glad när Annie Lööf bröt av diskussionerna om spelet för att ta tillbaka debatten till sakfrågorna. Det är för att förändra i sak jag engagerade mig, inte för att fundera på eventuella misstroendeförklaringar.
Robin Zachari, 38 år, kanslichef, Skiftet
Var det partiledardebatt i helgen? Hade ingen aning. Har inte sett en enda de senaste fem åren för den delen. Jag vet redan vad alla ska säga och kan inte bli tillfredsställd eller lära mig något nytt. Istället försöker vi på Skiftet sätta dagordningen och se bortom bruset och fånga upp signalerna. Som att Amazonas brinner samtidigt som EU förhandlar om ett nytt handelsavtal vilket kan öka avskogningen med 25 procent. Sånt får inte plats i den snäva debattkostymen.
Jan Strömdahl, 83 år, ordförande, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen
Ovanligt spännande och spänstig debatt. Hoppas Sjöstedts taktik lyckas få bort arbetsoförrätterna och lämna kvar en lagom stukad statsminister.
Anna-Carin Hall, 59 år, pressansvarig, Kvinna till kvinna
Världen utanför Sverige var i stort sett frånvarande i partiledardebatten. Ingenting om global solidaritet i spåren av pandemin, eller värdet av att stötta svaga länder för att detta i förlängningen till exempel kan minska migrationen som i debatten framstod som bara en svensk angelägenhet. Visst styrs en stor tv-debatt av utfrågarnas tema-val, men en partiledare som tycker att ett ämne är angeläget ser till att komma in på detta av sig själv.
Ossian Mathiessen, 30 år, talesperson för Klimataktion
Mycket av det som sades i klimatdelen av partiledardebatten lät bra på en ytlig nivå. Elektrifiering av industri och transportsektor, klimaträttvisa för landsbygden. Livsstilsförändring däremot, det ordet kastades runt som en het potatis ingen riktigt ville hålla i.
Under den ganska ytliga politiska konflikten döljer sig en oförmåga att ta in klimatkrisen och ta ansvar för den – från höger till vänster. Förnekelse och kreativ bokföring upprätthåller en fasad: konsumtionsutsläpp påverkar inte Sveriges mål om nollutsläpp 2045 – vi räknar bara inom landets gränser. Att biobränslen ses som klimatneutrala är tveksamt då vi bara har några decennier på oss och skogen inte hinner växa tillbaka. Även den renaste elbil släpper ut cirka 50 ton CO2 innan den kört en enda meter. För att sedan transportera runt i genomsnitt 1,2 personer. Stora hål i vår väg framåt.
Det låter inte som framtiden i mina öron. Vad jag saknar är helhetsvisioner om framtidens samhälle. En del saker får vi sluta med, men på det hela taget kan framtiden vara betydligt bättre och människovänligare. Jag såg väldigt sällan någon gripa efter den framtiden i SVT-studion.
