EU har länge försökt få medlemsländerna att ta ett gemensamt ansvar för flyktingar och migranter. Men en del länder, som Ungern och Polen, har konsekvent vägrat delta. Ylva Johansson, EU:s migrationskommissionär, har ett svårt uppdrag framför sig. Sverige är också ett av de länder som hårdast drivit linjen om gemensamma lösningar – något man kanske måste släppa.
Att alla länder inom EU ska vara med och ta gemensamt ansvar för flyktingmottagandet kommer vara fortsatt svårt att få till. Motsättningarna har de senaste åren blivit tydliga. Ungern, Polen, Slovakien och Tjeckien är bland de som mest högljutt motsatt sig omfördelningsmekanismer av flyktingar som inkluderar alla unionens medlemsländer.
Sverige har drivit linjen om att ansvaret ska fördelas på och delas av alla medlemsländer – men kommer behöva backa för att komma vidare, detta enligt flera bedömare som Ekot varit i kontakt med.
Lars Danielsson, Sveriges EU-ambassadör, konstaterar att det här är en av de viktigaste kompromisserna för att EU ska kunna enas om en gemensam migrationspolitik. Lösningar som inkluderar att alla tar emot asylsökande misslyckades under hela den förra EU-kommissionens mandatperiod.
– Är det absolut oundgängligt att varje medlemsland också fysiskt tar emot asylsökande, eller finns det också andra sätt? Det där är en politiskt knepig fråga och det är inte min sak att värdera hur långt Sverige kan gå, men jag tror att det blir diskussionerna kring den frågan som avgör om vi lyckas nå en överenskommelse, säger han till Ekot.
Misslyckad mekanism
Den nyligen tillträdda migrationskommissionären Ylva Johansson har ärvt uppdraget som den förra EU-kommissionen och hennes företrädare Dimitris Avramopoulos misslyckades med: att ena ett splittrat EU i migrationsfrågan. Föreslagna reformer av EU:s gemensamma migrationspolitik har hittills inte kunnat genomföras på grund av de motsättningar som finns.
När en ny EU-kommission tillträdde i slutet på 2019 ärvde den dessa svårigheter, samt flera misslyckade försök att reformera hela eller delar av EU:s gemensamma asylpolitik. Värt att nämna i sammanhanget är den omfördelningsmekanism som EU-kommissionen föreslog 2015. 160 000 flyktingar skulle omfördelas av samtliga EU-länder inom loppet av två år, en siffra som sedan reducerades till 120 000 och senare till 106 000 (varav 66 400 från Grekland och 39 600 från Italien).
För att någon skulle vara kvalificerad för omfördelning behövde den asylsökande vara av en nationalitet som fick bifall på sin asylansökan i minst 75 procent av fallen inom EU. I praktiken innebar det att bara syrier och eritreaner omfattades, och en kort period även irakier. Under samma period som omfördelningsmekanismen var aktiv skärpte många EU-länder, inklusive Sverige, sin migrationspolitik. Det gjorde att färre kunde omfördelas via EU-kommissionens omfördelningsmekanism. Ungefär 30 000 människor omfördelades innan programmet officiellt avslutades den 26 september 2017.
När Sveriges EU-ambassadör Lars Danielsson nu uttrycker att det kan finnas andra sätt än att tvinga alla medlemsländer att fysiskt ta emot asylsökande är det bland annat detta misslyckande han syftar på. Polen, Ungern och Tjeckien vägrade konsekvent att delta – något som ledde till att de ställdes inför EU-domstolen.
Ännu inga nya lösningar
Den förre migrationskommissionären Dimitris Avramopoulos ägnade de fyra första åren av sin tid på posten åt att försöka få till gemensamma lösningar. EU-kommissionen, ledd av Jean-Claude Juncker, gav sedan upp försöken att reformera EU:s migrationspolitik i december 2018. Bland annat på grund av att de föreslagna, gemensamma lösningar visade sig omöjliga att genomföra.
Inför att Ylva Johansson tillträde som migrationskommissionär den första december i fjol reste hon runt till samtliga EU-länder för att se vart de stod i frågan. Vad som behöver reformeras är bland annat den så kallade Dublinförordningen, som sätter stor press på det EU-land dit flyktingar först anländer.
– Jag har en idé om var jag tror att vi ska landa. Men jag håller den lite för mig själv tills vi kommit lite längre i dialogerna, sade Ylva Johansson under en pressträff med journalister i Strasbourg i slutet på november, enligt Europaportalen.
Ansvaret som Italien, Spanien och Grekland av geografiska skäl bär på grund av det nuvarande regelverket är oproportionerligt stort. Ännu har inga nya reformförslag presenteras.
