Sedan upplysningstiden har det fantiserats om forskningens slutpunkt, den dag då all information om allting är sammanställt och vi förstår hela världen. Vad den tanken glömmer är att informationen måste sättas i kontext för att bli begriplig. Processen sker genom att datan först samlas in av våra sinnen och sedan tolkas genom våra erfarenheter. Med andra ord kommer två människor att dra åtminstone lite olika slutsatser från precis samma information. Och vad spelar det för roll? Jo, det är nämligen viktigt för att förstå varför en upplyst teknokrati inte kan lösa världens problem.
“Big data” har blivit ett trendigt begrepp i forskning runt om i världen. Begreppet innebär digitalt lagrad information som är i så stort omfång att det inte kan bearbetas med traditionella verktyg och program. Data har spelat stor roll sedan vetenskapens framväxt och har gett ovärderliga insikter i allt från teknologisk utveckling till sociologiska fenomen. Det som gör “big data” så intressant är att det har lett till en naiv övertro på siffror och statistik.
Riskerna med att förlita sig enbart på statistik är många, siffror kan lätt manipuleras för att representera en viss åsikt eller världssyn. “Big data” kan även användas för att utöva makt över andra, till exempel i övervakningssyften. I Kina har det nu införts ett socialt poäng-system, där massvis av statistik lagras om individers beteenden och kopplar det till deras person genom bland annat kameror som känner igen ansikten. Det är även i Kina som Google hjälpt till att bygga en sökmotor som kopplar användarens sökningar till hens mobilnummer. Utan “big data” hade det här inte varit möjligt, så visst finns det anledning att vara orolig, men stirrar man sig blind på möjligheterna så blir riskerna osynliga.
Förenta Nationerna har länge talat om hur “big data” kommer att revolutionera offentlig förvaltning. Det kan användas till att utrota malaria, fattigdom och nu talas det även om hur det kan rädda liv och ekonomin efter coronakrisen. FN har alltså tagit ett perspektiv där problem generellt beror på en brist på kunskap och information. Ur den synvinkeln blir “big data” ett självklart nästa steg, oavsett om riskerna är stora. Det är först när man introducerar en analys av maktförhållanden som man öppnar upp för andra synsätt. Då framstår inte “big data” bara som ett farligt verktyg för att utöva kontroll över befolkningar, men även som ett otillräckligt redskap för att lösa världens problem. I en värld där 1% äger 45% av den globala förmögenheten och utnyttjar den genom lobby-verksamheter, så är det uppenbart att vi inte kan lösa fattigdomen enbart genom att sammanställa siffror, det behövs också en politik som minskar ojämlikheten.
Kunskap tas på allvar.
Kunskapens makt tas på mindre allvar.
