Elin Röös talade på en konferens om hållbarhet och djurvälfärd ordnad av Djurskyddet Sverige i början av oktober. Hon berättade om olika metoder som forskare tagit fram för att åtminstone försöka mäta djurvälfärd inom matproduktion.
– Mitt ämne är miljöcykelanalys, det är det jag kan bäst, men jag har varit inne lite på djurvälfärd också och försökt mäta det. Eftersom jag är en stor djurvän tycker jag att djurvälfärd är ett viktigt perspektiv att ta med, sa hon.

Men hur mäter man egentligen djurs välfärd? Elin Röös berättade att man tittar på olika parametrar som till exempel antal levda år i lidande (animal life years suffered), livskvaliteten, förhållandena vid slakt, mängd stress djuren utsätts för, hur många individer som behöver utsättas för att få fram en viss produkt, mängd förlorat liv samt djurliv med handikapp, och på djurens moraliska värde. Olika metoder tittar på olika aspekter, och har olika formler för att få fram ett mått på djurvälfärd.

Lider räkor mest?

Det finns problem med samtliga metoder, som att man värderar djur olika mycket efter hur intelligenta de anses vara, att människors värderingar styr vad en bra livskvalitet anses vara för olika djur, och att resultatet lätt blir att de djur som är minst och flest verkar ha det sämst – just för att deras lidande multipliceras så många gånger. Är det verkligen så att insekter och räkor lider mest?

En risk är också att man slår sig för bröstet och menar att djuren har det bra, bara för att man kanske får bättre siffror på djurvälfärd än andra länder. Fast djuren egentligen inte har det särskilt bra någonstans.

I en studie som Elin Röös var inblandad i visade det sig till exempel att svenska grisar hade det bättre eller lika bra än snittet i EU på 18 av 21 punkter för ekologisk produktion och 16 av 21 för konventionell produktion. Det kan verka bra, men man kan fråga sig vad det egentligen säger. Värt att notera är också att den ekologiska grisens värde drogs ned just för att den lever längre.

– Vad tycker ni, ska vi sätta siffror på djurvälfärden? frågade Elin Röös publiken, och svarade själv:
– Man borde kanske ha ett mer absolut synsätt, att ha en miniminivå för hur djur ska ha det. Men samtidigt har jag märkt att när man väl börjar mäta något och får siffror på det, får det ett helt annat fokus, då kommer det upp på dagordningen. Så trots alla brister och brasklappar tror jag ändå att det har ett värde att försöka mäta.

EU kampanj för mer griskött: "Uppåt väggarna"

Ungefär 60 djurskyddsengagerade deltog i konferensen, de flesta via Zoom. En person ifrågasatte om EU verkligen uppmuntrar till ökad djurvälfärd, med tanke på att de stöttar en kampanj som Gilla gris som går ut på att få unga människor att äta mer griskött.
– Jag har jättemånga synpunkter på den kampanjen, jag tycker att det är uppseendeväckande, ja helt uppåt väggarna att ge pengar till en kampanj som promotar kött så okritiskt. Men man får komma ihåg att det finns många EU-policier som spretar åt olika håll. Det håller på att ses över.

Hur kan vi mäta djurvälfärd så olika, hundars på tusen sätt medan grisens välfärd enbart baseras på yta? frågade en annan i publiken.
Elin Röös höll med om att det inte är bra.
– Ja, det är alldeles för begränsat och det behöver göras otroligt mycket bättre. Jag tycker det är ganska fascinerande den här skillnaden vi gör på olika djurslag, sa hon.

Andra frågor man kan ställa sig är: Om ett djurs liv är dåligt, är det då inte bättre att det lever kortare? För ekologisk gris blir ju faktiskt värdet sämre just för att de lever längre. Och hur många myrors liv är ett människoliv värt?

Går det ens att kombinera djurvälfärd med storskalig djurproduktion? undrade någon i publiken.
– Ja, det är inte mitt forskningsområde riktigt, men min personliga syn på det är att vi behöver ett radikalt skifte, sa Elin Röös.

Här hittar du en av de studier som försökt hitta ett sätt att beräkna djurvälfärd i matproduktion: Framework for integrating animal welfare into life cycle sustainability assessment