Maxad meny men meningslös milkshake

Jag är osäker på om den är så lajbans att burgaren bör belönas i kategorin Dare to share i det internationella innovationspriset Quality innovation award, fast då i den lakto-ovo-vegetariska presentationen. Men vi tar det från början. När jag för 25 år sedan fortfarande bodde i Östergötland, hade jag vänner som var helt besatta av Max. Vi vallfärdade från Norrköping till Linköping för att njuta av landets bästa burgare – enligt mina blandkostvänner – men jag var vegetarian och fick sitta och gnaga på ett gäng lökringar.

Kedjan, som startade i Gällivare, hade gott rykte, men fanns inte på så många platser. Faktum är att restaurangerna här i Göteborg inte har särskilt många år på nacken. Inledningsvis, när de öppnade just i mitt kvarter, var jag inte så såld på Max, då jag alltid känt en viss aversion mot att plocka bort ost och dressing för att få ett veganskt mål. Det är inget jag vill betala för. Och Falafelburgare och en mosig Greenburgare rockade inte min båt.

Det blev dock ett smärre ramaskri när falafeln plockades bort från menyn, vilket kommenterades av Max som att den helt sonika hade för liten efterfrågan. Något som jag personligen ansåg var rimligt. Men så hände det alltså till slut: Det var dags att steppa upp och satsa på veganskt. 2016 lanserades ett helt nytt vegokoncept där två av burgarna var veganska. Min favorit blev snabbt BBQ Sandwich med Pulled Oumph – en produkt som ligger mig varmt om hjärtat.

Den som följt mina recensioner, vet att jag inte är särskilt förtjust i den nya generationens hyperköttlika burgare.

Efter att ha glufsat i mig ett stort antal sandwichar under åren, styrde Max om skutan förra året. Sandwichen försvann och menyn berikades istället med den eget framtagna burgaren. Den som följt mina recensioner, vet att jag inte är särskilt förtjust i den nya generationens hyperköttlika burgare, så till den grad att jag inte testat Max-burgaren förrän nu.

Så vad tycker jag då? Jag har som vanligt med mig en vän för att orka testa så mycket som möjligt. Jag väljer ett nyöppnat Max på Hisingen i Göteborg, en kväll mitt i veckan för att minska risken för trängsel. Det är lugnt och skönt och vi beställer från automaterna i entrén. Vi väljer allt utom sallad: BBQ Plant beef och Crispy no chicken och Crispy nuggets samt äggfri majonnäsdip och så klart en milkshake.

Vi behöver inte vänta länge, utan har snart bordet fullt av lådor och byttor. Jag hugger genast in på min Plant beef. Jag gillar verkligen Max burgerbröd, så pass mycket att jag även köper det i matbutiken. Det är saftigt och har en angenäm smörig ton.

Själva pattyn har överraskande nog inte alls den där eftersmaken av kadaver som jag förväntat mig, vilket så klart är positivt. Den är dock lite torr och känns faktiskt lite tråkig. Det är alldeles för lite dressing, även om jag gillar att den har liknande smaker som min älskade BBQ Sandwich. Stort plus för inlagd gurka. Jag förfäras ofta över att så många burgare nu för tiden saknar gurka.

Sociala medier dränks av inlägg från veganer som är övertygade om att de fått fel beställning.

Jag testar förstås också min väns burgare i kycklingstil. Pattyns inkråm är helt okej, men den hårda paneringen dominerar dessvärre. Majonnäsen är väldigt ägglik och funkar bra, även om jag alltid förvånas över att så få veganburgare serveras med en klassisk, rosa burgerdressing, som ju har mycket mer karaktär.

Nuggetsarna är påfallande lika kyckling, åtminstone så som jag minns de stackars fåglarna, vilket skrämt vettet ur många veganer det senaste året. Sociala medier dränks av inlägg från veganer som är övertygade om att de fått fel beställning. Själva ”köttet” är mjällt, trådigt och ligger i fina skikt. Kanske är det inget jag skulle beställa igen, i alla fall inte förrän diputbudet utvecklats. Hur svårt är det egentligen att smaksätta majonnäs?

Nu återstår milkshaken. Jag har testat andra smaker tidigare, men väljer denna gång vanilj. Shaken går under namnet Lyxshake, vilket är fullständigt obegripligt. Det lilla körsbäret på toppen lyser med sin frånvaro, men visar sig ligga på botten när jag sugit i mig det mesta. Djurshakesen är toppade med grädde och har roliga fyllningar, så varför den veganska varianten heter Lyx förbryllar mig. Tipset är att välja choklad nästa gång.

Jag ondgör mig lite över den totalt onödiga skeden i hårdplast, som ska slängas rakt ner i soporna. Hoppas de är tillverkade av något nedbrytbart material. Max är ju rätt hög svansföring när det kommer till miljö och klimat. Ett annat tips – till mig själv och andra – är att testa salladen framöver. No chicken med bland annat rödbetsskott, quinoa- och bönmix, edamamebönor och avokado låter ju faktiskt rätt najs.

Max drabbades av akut beröringsskräck och avbröt samarbetet.

I jämförelse med konkurrenterna McDonalds och Burger King, är Max givetvis en överlägsen vinnare med sitt stora veganutbud. Det är bara så himla synd att man inte löpt linan ut och verkligen spetsat detaljerna. Och detta är en uppmaning till hela burgerbranschen: Bättre dressingar, tack!

Jag kan inte låta bli att runda av med den tråkiga anekdoten om Djurens rätts veganmärkning, 100 procent veganskt. Max inledde ett samarbete med nämnda djurrättsorganisation våren 2019. Men strax efter slog Göteborgs-postens så kallade granskning av vissa delar av djurrättsrörelsen ner som en bomb och efter en tråkig dominoeffekt drabbade detta även Djurens rätts rykte, trots att man i princip inte hade något alls med detta att göra. Max drabbades av akut beröringsskräck och avbröt samarbetet. Tänk att en enkel veganmärkning kan skapa sådant rabalder.