Det är fullt lite överallt enligt SD. EN SD-politiker från Tingsryd gick ut med en kaxig bild där hon stolt stod på en ekande tom landsväg. Men Tingsryd är inte fullt. Inte ens av sverigedemokrater. De fick 15,5 procent av rösterna i senaste valet. Kvinnan för en rätt liten skaras talan. 1 232 personer.
Så är det i landet i övrigt också. Ändå lyckas SD framstå som om de har en folklig rörelse i ryggen. Ändå har de lyckats skrämma upp den politiska eliten så till den grad att det tävlas lite här och där om vem som kan vara mest reaktionär.
Men den som tittar närmare på SD:s påståenden inser snart att det inte finns särskilt mycket bakom dem. 1975 bodde det 14 982 personer i kommunen. 2019 var de 12 393. Siffrorna har legat i det närmaste stilla de senaste åren. Beroende på hur man definierar utrikesfödda bor det en del människor med rötter i andra länder där, typ som i övriga landet. Arbetslösheten är nästan på pricken som riksmedlet. Vad är problemet?
På kommunens hemsida berättar man att det finns många lediga tomter på flera orter. Tingsryd ligger nära större orter och kommunikationerna är goda. Det vanliga kommunskrytet, men det verkar inte gå nån nöd på Tingsryd. Kommunen får 22 000 kronor per person i statliga bidrag. Det finns kommuner som får betydligt mer, men även 22 000 mycket för en liten kommun, kanske allt.
Kommunen har en fungerande ekonomi. Det finns lediga bostäder. Självklart är det inte fullt. Budskapet från SD i Tingsryd och på andra orter är snarare: “Vi vill inte ha fler svartskallar här. Men det får man ju inte säga i det här skitlandet.”
Jag tycker att människor ska ha rätt till asyl. Jag tycker att också den som inte arbetar ska ha ett värdigt liv. För mig är det en självklarhet att vi delar med oss. Men jag undrar. Vilken rätt anser sig representanterna för ett fascistiskt parti ha att kräva av mig och andra skattebetalare att vi ska finansiera deras dröm om små etniskt rensade paradis? Vilken rätt har de att avsäga sig valda delar av demokratin?
Kanske är jag onödigt hård. Kanske fördomsfull. Men jag får en inre bild av ett fågelbo fullt med gnällande fågelungar när jag hör SD-folkets högljudda självömkan. Världen utvecklas hela tiden, ekonomiska vågor sköljer över världen, människor flyttar på sig. Men i SD:s värld är det tyst, grått och oföränderligt. Ingenting ska få hända, ingenting ska få utvecklas. Det är så urbota tragiskt att tänka sig hur det ser ut i en människas liv när hen tror att islam är orsaken till hens utsatthet. Inlärd hjälplöshet på politisk nivå.
Jag känner solidaritet med alla människor. Också såna som jag inte gillar. Solidaritet är för mig en självklar grund för ett gott samhälle. Men exakt vad är det som ger de självömkande snåljåparna i SD rätten till allt det där de anser ha rätt till? Självklart ska de få leva goda liv. Det är samhällets uppgift att underlätta det. Men den som gnäller på alla andra, som vill ta ifrån dem som inte är som de allt och helst slänga ut dem måste ju ha en förbaskat bra orsak?
Det är där den illa putsade fasaden rasar i ett moln av brunt damm. För självklart är det för att de är svenskar, eller för att de anser sig vara riktiga svenskar. Tjurskit, naturligtvis, deras föreställning om vem som är svensk är helkass. Tyvärr har de hittills fått sitta rätt ostörda i sina fågelbon och kräva mat av oss andra, kräva specialbehandling för att de råkar ha fötts på ett visst ställe. Jag får känslan av att många inte främst är rädda för att invandrare tar deras jobb. De är rädda för att de ska ta deras bidrag.
Tre år sen jag slutade med alkohol.
Det fantasilösa samhället.
