Mer jobb och mindre tid till att fokusera på klienten. Så blir det när kraven på att mäta det mesta ökar. Det visar ny forskning från Lunds universitet.
Under 1,5 års tid har Teres Hjärpe, forskare vid Lunds universitet, följt socialsekreterare i deras arbete för att ta reda på vad konsekvenserna blir när kraven ökar på att mäta deras arbete.
Kan olika mätningar garantera att det blir mer kvalitet och effektivitet i arbetet? Nej, för att få reda på de verkliga orsakerna till att något inte fungerar optimalt och sedan kunna förbättra, behöver saker och ting studeras i sitt sammanhang, menar Hjärpe i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
I dag behöver till exempel socialarbetare jobba med klockade tidsgränser, ärendestatistik och checklistor med mätbara aktiviteter. Med ärendestatistik kan till exempel handläggare bli kontrollerade och jämförda med varandra – hur många möten eller hur många utredningar de klarat av per dag.
– Makt och inflytande över vad som ska göras på arbetsplatsen förskjuts till att handla om kvantitet och statistik, säger Teres Hjärpe.
Hon fortsätter:
– Eftersom siffror redan från början har ett ”objektivitetsskimmer” i förhållande till andra kunskapskällor för det med sig en särskild auktoritet.
Ska man lägga tid på att gräva fram statistik och kvantitativa underlag på bekostnad av den tid som man annars kunnat lägga på familjer och barn som behöver hjälp? Det är den springande frågan här.
– Man ska inte sluta mäta, men det behövs färre mätningar än idag. Och de mätningar som görs bör i högre utsträckning än idag initieras utifrån behov som socialarbetare och klienter själva formulerar, konstaterar Teres Hjärpe.
Avhandlingen Mätning och motstånd: Sifferstyrning i socialtjänstens vardag
