”I stort sett INGEN väljare gillar ju den här sortens Jeltsinkapitalism, men hur röstar vi bort den?”
Det frågade sig psykologen Björn Hedensjö på Twitter i veckan, apropå ännu en artikel om den internationellt unika svenska marknadsskolan, där skolor ägda av riskkapitalister skummar av de elever som är enklast att undervisa, ger dem glädjebetyg för att tillströmningen av medelklassbarn ska fortsätta och ge ägarna stabila vinster samtidigt som kommunala skolor kämpar med ständiga nedskärningar. Inte sällan lyckas koncernskolorna dessutom förhandla till sig extra kommunala bidrag genom bland annat hyressubventioner, så att kommunerna alltså betalar extra för förmånen att få allt svårare att uppfylla sitt skolpolitiska uppdrag.
Den stora kostnaden faller dock på eleverna, som antingen går ut friskolor med långt högre betyg än de har kunskaper för eller kämpar på i kommunala skolor som drar ner på allt som går för att inte tvingas ge ifrån sig ännu högre skolpeng till de friskolor som redan tagit de enklaste eleverna. I förlängningen betalar vi förstås allihop, när både kunskapsnivåerna och likvärdigheten sjunker. De enda som är glada är riskkapitalisterna som tar vinsten och alla de friskolelobbyister som i många år kunnat tjäna stora pengar på att framställa alla avsteg från dagens system som en säker väg mot Sovjetkommunism.
Dessa lobbyister har länge haft total kontroll över de borgerliga partierna, som trott på skräcksagorna om det DDR-Sverige som väntar om minsta bokstav i skolregleringen skulle förändras. Ändå finns det förstås ett otal olika borgerliga perspektiv att kritisera dagens skolsystem utifrån.
För en nyliberal är det exempelvis vansinne att vissa kapitalister genom goda kontakter med makten skaffat sig nära nog riskfri tillgång till skattemedel. Den här sortens låtsasmarknader är en skam för verklig marknadsekonomi där människor själva väljer att lägga sina egna pengar på sådant som erbjuds i fri konkurrens.
För liberaler är det förfärligt att se hur skolsystemet, som traditionellt varit det främsta sättet att uppnå den jämlikhet i möjligheter som är liberalismens själva kärna, numera verkar aktivt segregerande. Om alla ska ha i alla fall någotsånär lika chanser måste skolan kompensera för det lotteri som ger oss olika goda föräldrar och uppväxtvillkor, men svensk skola av i dag gör tvärtom.
Den konservative å sin sida ser utbildningsinstitutionerna som något helt annat än marknad och krämeri, med behov av en helt annan logik att verka under. Det är genom utbildningsväsendet som vi lär oss att bottna i vår gemensamma historia, det är där vi fostras som medborgare och kulturmänniskor. Att ge det ansvaret till riskkapitalbolag på Cayman Islands är för en konservativ människa helt barockt.
Tre olika borgerliga idétraditioner som alla förkastar dagens marknadsskola. Det vore fint om åtminstone något borgerligt parti skulle ta kritiken på allvar.
Med vaccinet snart här kan vi äntligen se ljuset i den evighetstunnel som varit pandemiåret 2020.
Den varmaste november som någonsin uppmätts, och det känns som den mörkaste också.
