Zoom

Kärnvapenförbud nära att bli bindande – men Sverige hakar inte på

De nordkoreanska testerna av kärnvapenmissiler har väckt stor uppmärksamhet världen över.

Fler och fler länder ansluter sig till förbudet mot kärnvapen, men svenska regeringen har stängt dörren och menar att det finns andra vägar till nedrustning. ”Skamligt”, tycker Svenska freds.

Kazakstan har gjort det. Brunei och Venezuela. EU-landet Österrike. Totalt har 82 länder och regioner skrivit under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Av dessa har 43 länder också ratificerat den efter att Irland, Nigeria och Nieu tillkommit på listan under Hiroshimadagen på torsdagen. Sverige sa ja i omröstningen i FN 2017, men sedan satte försvars- och säkerhetspolitiska intressen stopp. För ett år sedan meddelande regeringen att det inte blir någon underskrift.

Det saknas nu endast sju länder för att nå upp till de femtio som krävs för att konventionen ska vara bindande för dem som anslutit sig till den. Därmed blir det än mer angeläget att Sverige kommer med, anser Agnes Hellström, ordförande för Svenska freds.

– Vårt rykte och vår anständighet står på spel. Att ställa sig utanför ett så historiskt skeende är skamligt och går emot Sveriges nedrustningspolitik under decennier, säger hon.

USA tryckte på

Vilka de främsta skälen är till att Sverige valt att stå utanför finns det olika bilder av. Klart är att det svenska beslutet föregicks av påtryckningar från USA:s försvarsminister Jim Mattis, det visade Svenska dagbladets avslöjande 2018. Den svenska försvarsministern Peter Hultqvist (S) uttryckte sedan farhågor för både vapenaffärer och stora stridsövningar med stormakten och var en tydlig motståndare till att skriva under konventionen.

Det har talats mycket om att USA vänt Europa ryggen under Donald Trumps tid i Vita huset, men det svensk-amerikanska försvarssamarbetet har fördjupats de senaste åren. 2018 meddelade Sverige att man köper det amerikanska luftvärnssytemet Patriot till en kostnad av 10 miljarder kronor. Också den svenska vapenindustrin kammar hem vinster till följd av relationen till jätten i väster. Så sent som i juli meddelade Saabkoncernen att man fått en order på ammunition värd närmare en miljard kronor.

Förre utrikesministern Margot Wallström, som sades förespråka att Sverige skulle ansluta sig till förbudet, fick vika ner sig. Men hon bedyrade att det inte handlade om eftergifter till USA, utan pekade nu istället på vad man ansåg var brister med konventionstexten. Vilka vapen är det egentligen som omfattas? Hur ska man kontrollera att kärnvapenmakterna verkligen rustar ner? Hur påverkas de kärnvapenavtal som redan finns? Det finns effektivare sätt att arbeta för nedrustning, argumenterade Wallström.

Något stöd i riksdagen finns inte heller, påpekade Wallström. De borgerliga partierna, som alla vill se ett svenskt Nato-medlemsskap, sa alla nej. Moderaternas Hans Wallmark kritiserade rent av regeringen för att de höll dörren öppen för en omprövning i framtiden, vilket han ansåg missgynnade relationerna till USA och andra länder.

Wallströms efterträdare Ann Linde håller fast vid den utstakade linjen. Arbetet med konventionen ska ”följas” och om den träder i kraft ska Sverige vara med som observatör, men någon underskrift är inte aktuell i en nära framtid.

Utrikesminister Ann Linde (S)  vill att Sverige arbetar för nedrustning inom ramen för Icke-spridningsavtalet
Utrikesminister Ann Linde (S)  vill att Sverige arbetar för nedrustning inom ramen för Icke-spridningsavtalet. Foto Mangnus Andersson/TT

”Jag tror på politik som åstadkommer verklig förändring. Tyvärr var FN:s konvention mot kärnvapen inte utformad på ett sådant sätt. Det är därför vi inte har undertecknat den”, säger utrikesministern i ett skriftligt uttalande.

I stället lyfter Ann Linde fram det så kallade Stockholmsinitiativet, där Sverige och Tyskland samlat 16 länder för en gemensam linje inför översynen av Icke-spridningsavtalet.

"Skulle skapa ett stigma"

Men det räcker inte, menar Svenska freds. Icke-spridningsavtalet tillåter USA, Kina, Storbritannien, Ryssland och Frankrike att inneha kärnvapen. För att bryta den spiral av kapprustning som nu världen tycks vara inne i är ett förbud just vad som krävs, anser hon och pekar på förbuden mot landminor och klustervapen som lyckosamma exempel.

– De stater som producerar de vapentyper som förbjuds är alltid ointresserade att skriva under den här typen av avtal. Men ett förbud skulle skapa ett stigma som försvårar normaliseringen av kärnvapen, säger Agnes Hellström.

Hon noterar en förändrad retorik hos kärnvapenmakterna de senaste åren, parallellt med att utvecklingen gått mot mindre och mer lättanvända typer av kärnvapen. Förr sades kärnvapen endast vara till för att avskräcka fienden, inte för att användas.

– Nu pratar man istället om man ska ha den bästa typen kärnvapen i fall man kommer att behöva använda dem. Det är en liten glidning, men tillräcklig för att väcka stor oro.

Flera bedömare, däribland den före detta amerikanska utrikesministern William Perry, menar att risken för att kärnvapen kommer till användning är högre i dag än under kalla kriget. Enligt Agnes Hellström vore det naivt att tro att inget av världens mer än 13 000 kärnvapen någonsin kommer att användas, avsiktligt eller oavsiktligt.

Jeltsin hade fingret på knappen

Det har varit nära förr, påpekar hon. 1995 satt den ryska presidenten Boris Jeltsin med fingret på knappen efter att en norsk väderraket avfyrats med riktning till Ryssland och misstagits för en kärnvapenmissil.

– Det finns otaliga exempel på när det varit en hårsmån från att kärnvapen avfyrats. Nu har vi dessutom ett säkerhetspolitiskt skakigt läge, säger hon.

Motsvarande runt 630 miljarder spenderade världens kärnvapenmakter i fjol på underhåll och utveckling av vapnen, enligt ICAN, den koalition av fredsorganisationer som arbetar för ett kärnvapenförbud. Det innebär en ökning på drygt 60 miljarder jämfört med året innan.

Flera pekar nu också på geopolitiska skäl till att känna oro. Historien visar hur en situation med en stormakt på nedgång och annan på uppgång innebär risk för storkrig. Att Kina allt mer utmanar USA:s position som herre på täppan, visar sig också i satsningarna på kärnvapen.

Den kinesiska regimen hemlighåller hur mycket man spenderar på kärnvapen, men ICAN bedömer att det handlade om 10 miljarder dollar under fjolåret, vilket skulle vara näst mest i världen efter USA:s 35 miljarder dollar. När det gäller militärutgifter totalt sett har Kina närmat sig USA i snabb takt under det senaste årtiondet. 2010 var Kinas utgifter en sjättedel av USA:s, 2019 mer än en tredjedel, enligt forskningsinstitutet Sipris beräkningar.

– Den som känt sig ohotad på toppen behöver visa att den ska fortsätta vara det. Det blir en kapplöpning om vem som kan få fram de bästa bomberna på kortast tid, säger Agnes Hellström.

Kärnvapensatsningar 2019

Så här mycket satsade världens kärnvapenmakter på kärnvapen under 2019 enligt ICAN:s beräkningar (miljarder US-dollar):
1. USA – 35, 4
2. Kina – 10, 4
3. Storbritannien – 8,9
4. Ryssland – 8,5
5. Frankrike – 4,8
6. Indien – 2,3
7. Israel – 1
7. Pakistan – 1
9. Nordkorea – 0,6