DEBATT. Varje år föds hundratusentals minkar på svenska farmer – bara för att några månader senare gasas ihjäl och flås för sin päls. I skrivande stund finns det 38 minkfarmer i Sverige, vilket är en markant minskning från de nästan 1 300 stycken som fanns på 1960-talet. Att det finns så få farmer kvar visar på att utvecklingen är på väg åt rätt håll, men samtidigt är varje existerande farm en farm för mycket. Varje mink som plågas och dödas är en individ för mycket.
Minkarnas liv på farmerna skiljer sig avsevärt mot hur de lever sina liv i frihet. I det vilda lever de som ensamlevande djur med stora revir – på farmerna tvingas de in i små burar tillsammans med andra, vilket får extrema konsekvenser. I det vilda tillbringar de en stor del av sin aktiva tid i vatten – på farmerna får de aldrig utlopp för detta naturliga beteende. På farmerna har minkarna aldrig ens någon möjlighet att känna mark under tassarna, då de hålls instängda i gallerburar under hela sina korta liv.
På grund av de hemska levnadsförhållandena är kannibalism, stress, bråk, bitskador, trängsel, stereotypa beteenden och frustration vardag för minkarna på dessa mardrömsfarmer. Det är obegripligt att en sådan oetisk bransch är laglig än idag. Opinionen mot minkfarmer är dessutom stark bland svenskarna och det är verkligen på tiden att Sverige börjar följa många andra länders exempel och förbjuder pälsdjursfarmer.
Sverige har en djurskyddslag som säger att djur ska hållas och skötas i en god miljö som möjliggör att de får utlopp för sina naturliga beteenden. Flera instanser, däribland Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap och Jordbruksverket, har under åren rapporterat om att minkfarmerna inte lever upp till djurskyddslagen. Men när lagstiftningen samtidigt tillåter att minkar stängs in i burar där de inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden kan man undra vad lagens fina ord egentligen är värda.
Politikerna har alltför länge svikit minkarna. Även kontrollorgan som ska se till att djurskyddslagen följs sviker minkarna. Exempelvis kunde Djurrättsalliansen nyligen visa att 11 av 19 minkfarmer i Blekinge saknar giltiga tillstånd för att driva sina verksamheter.
Vi människor tar ifrån dessa individers möjlighet att få utlopp för sina naturliga beteenden, deras frihet och rätt till sina egna liv. Som om detta inte vore nog tar vi slutligen deras liv – hela deras existens. Vi reducerar kännande individer till objekt för människans fåfängas skull. Det är oetiskt, oacceptabelt och hjärtskärande.
Att man på farmerna år efter år upprepar processen med att avla fram och döda minkar går inte att rättfärdiga. Pälsen hör hemma på minkarnas kroppar. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar, att djurskyddslagen upprätthålls, att människor inser att kännande individer inte är objekt eller kläder, och att alla dessa verksamheter förbjuds och läggs ned för gott. Det enda sättet att stoppa detta djurplågeri är att förbjuda pälsdjursfarmning i Sverige.
