Nordiskt kalla vattendrag kan förlänga läkemedelsresters påverkan på miljön. Forskning i laboratoriemiljö kan missa viktiga processer som sker i naturen. Och även hur fiskar svarar på ångestdämpande medicin. Det visar en ny studie från Umeå universitet.
Mer än en miljon svenskar äter antidepressiva och ångestdämpande preparat. De flesta läkemedel lämnar kroppen via urin och avföring. Våra avloppssystem står därför för den största spridningen av kemiskt stabila läkemedelsrester ut i miljön. Reningsverk är inte konstruerade för att kunna ta emot och sila bort det här.
En befolkning som blir allt äldre och en ökad användning av olika slags läkemedel, det har forskare inom miljö varnat för tidigare. Enligt Naturvårdsverket påverkas till exempel vattenlevande djur negativt redan vid små doser. Runt tusen olika aktiva läkemedelssubstanser används i Sverige idag och nya tillkommer.
I en ny doktorsavhandling pekar forskaren Johan Fahlman på två specifika fenomen: Ett oroväckande men också ett något mer lugnande.
Hans resultat visar att de laboratoriemiljöer som forskare brukar använda för att undersöka läkemedelsresters påverkan på miljö och djurliv, kan ge en missvisande bild av verkligheten.
– Det finns komplexa processer som styr nedbrytningen av läkemedel i miljön som vi ännu inte lyckats återskapa i laborativa miljöer, säger Johan Fahlman i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
Nedbrytningen av läkemedel kan helt enkelt gå mycket långsammare ute i naturen än vad tidigare forskning har räknat med.
Kyla saktar ner
– I kalla och istäckta vattendrag kan antibiotika, pollenmediciner och ångestdämpande läkemedel, som man trott bryts ner snabbt i miljön, stanna kvar i sin aktiva form under många månader, i vissa fall år, klargör han.
Det finns tidigare forskning som till exempel visar hur abborrar ändrar beteende redan efter små doser av ångestdämpande medel. Istället för att vara på sin vakt mot sådant som rovfiskar, kan den här typen av medicinrester göra att fiskarna tar mer risker än vad som är naturligt för dem. Och det i sig skulle kunna göra dem till alltför lätta byten, påverka tillväxten negativt.
Men Johan Fahlman har kommit fram till något annat när han har undersökt abborrar i deras naturliga miljö – i en sjö.
Där utsattes abborrar för rätt så höga halter av ångestdämpande läkemedel. Hur påverkade det deras beteende? Inte mycket, enligt den här studien. Forskarna konstaterade att abborrar i kollektiv och i sin naturliga hemmazon, inte påverkas på samma sätt som enskilda fiskindivider i laboratoriemiljö.
– Närvaron av stimmet gör fiskarna så lugna och modiga som de kan bli, så effekterna av ett ångestdämpande läkemedel minskar om fiskarna simmar i grupp, konstaterar Johan Fahlman.
