2020 skulle bli ett superår för klimatet och den biologiska mångfalden. Toppmötena skulle avlösa varandra och kulminera i november, då COP26 var planerat att gå av stapeln i Glasgow.

Förväntningarna var skyhöga, både för att man tillsist skulle behöva komma överens om det nya systemet för utsläppshandel och för att länderna skulle presentera hur de ska uppfylla sina åtaganden, gentemot Parisavtalet.

Men ett lömskt virus ställde allt på ända. När covid-19 gick från epidemi till pandemi, fick det toppmöte efter toppmöte att ställas in. Ändå hände något i FN för en vecka sedan som kan bli en så kallad ”game changer”. Det vill säga en händelse som helt ändrar förutsättningarna för det internationella klimatarbetet.

– Kina kommer att skala upp sina nationellt fastställda bidrag (till Parisavtalet) genom att anta mer kraftfulla policys och åtgärder. Vi siktar mot att nå vår utsläppspeak till 2030 och nå koldioxidneutralitet till före 2060, sa Kinas ledare Xi Jinping via en videolänk till FN:s generalförsamling den 22 september.

"En överraskning"

Det förstnämnda var ingen nyhet. Det var däremot att världens största utsläppsland nu planerar att bli koldioxidneutralt till 2060. Aldrig tidigare hade landets ledning satt något slutdatum.

– Det var en överraskning för de allra flesta och en jätteviktig signal, det viktigaste som hänt inom klimatpolitiken det här året tillsammans med EU:s konkreta planer i European green deal, konstaterar Björn-Ola Linnér, klimatpolitisk forskare och professor vid Linköpings universitet.

Än så länge har landet inte berättat exakt hur det ska gå till. Mer konkreta planer väntas senast till COP26 nästa år men redan nu kan det få effekt i Kina, tror Björn-Ola Linnér.

– Det kommer säkert få en stimulerande effekt när företag och tjänstemän ska förhålla sig till hur de ska tillämpa det och hur de kan vara med och bidra, vi vet sedan tidigare att den typen av utfästelser, även om de inte är konkreta, ofta faktiskt leder till handling.

Landet har tidigare inte gjort sig känt för sin progressiva miljöpolitik. Men med Xi Jinpings budskap, ser Björn-Ola Linnér det som att landet nu närmar sig EU, som lanserat sin Green New Deal.

Ett paket av policys, satsningar och åtgärder som ska göra unionen koldioxidneutral till 2050.

–  EU-kommissonen har suttit och planerat för att skapa allianser och med Kina får det ännu större tyngd. Man går sin egen väg och sneglar inte på USA, säger Björn-Ola Linnér.

"Kommer att påverka många andra länder"

Precis som EU har Kina nu också ett intresse av att påverka fler länder till en mer ambitiös klimatpolitik. Något som geopolitisk sätter stor press på den sida som bromsar arbetet inom Parisavtalet, tror Björn-Ola Linnér.

– Jag tror absolut att det kan bli så, att vi kommer att få se fler starka utfästelser inför Glasgow nästa år. Kina kommer inte att nöja sig med att andra spelare inte satsar på klimatet, de kommer att använda sin geopolitiska tyngd. Även om det inte påverkar USA, kommer det att påverka många andra, säger han.

Samtidigt finns det smolk i bägaren. Under årets första sex månader stod Kina för mer än hälften av världens nya kolkraftverk och 90 procent av alla planerade, enligt Global Energy Monitor. Även om landet också har en stark tillväxt på förnybar energi, skapar satsningarna på kol frågetecken kring hur – och framförallt när, Kina tänker göra de stora utsläppsminskningarna.

– Det är en enorm utmaning, vi vet att de investeringar som gjorts och påbörjats kan komma att ha en avskrivningstid på upp till 40 år, säger Björn-Ola Linnér.

Är då Kinas och Xi Jinpings budskap om koldioxidneutralitet till 2060 tillräckligt ambitiös för att leva upp till Parisavtalet?

– Det är ett steg i rätt riktning men det beror helt på när de största utsläppsminskningarna sker, om de påbörjas dramatiskt efter 2030 kan det gå men om det sker först mot slutet av perioden, då är det långt ifrån säkert.

Xi Jinping deltog också i ett toppmöte i FN om biologisk mångfald under onsdagen. Nästa år kommer Kina spela en avgörande roll som värd för toppmötet COP15, som ska förnya de mål som finns inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald. Trots förväntningar om en stark utfästelse kring arbetet för att hejda förlusten av arter – kom det inte. Istället nöjde han sig med att prata om behovet av att skydda naturen i mer generella termer.

– Vi behöver respektera naturen, följa dess lagar och skydda den, sa han genom en videolänk som sändes ut över världen.

Carbon capture (CCS) har blivit en teknik som fått stor uppmärksamhet under COP28 i Dubai. Genom att fångs in koldioxid vid skorstenarna för att sedan begrava den under mark, ska väthugasen göras ofarlig. Tekniken spelar också en roll i IPCC.s klimatscenarier för hur vi ska klara klimatomställningen – och i Sverige planeras för flera stora anläggningar. Men frågan är hur stor roll den ska och kan spela. 

Enligt non profit organisationen Center for international environmental law (CIEL) deltar ett växande antal lobbyister som representerar tekniken, i klimattoppmötena. I år är det frågan om 475 enligt siffror som organisationen tagit fram för tidningen The guardian. 

Tekniken är oprövad i stor skala och förhoppningen om att det ska gå att applicera i stor omfattning, riskerar att fördröja klimatomställningen, samtidigt som teknikens löften – kan visa sig omöjliga att infria, enligt kritiker.

– Den kraft med vilken fossilbränsleindustrin och deras allierade kommer till Dubai för att sälja idén att vi kan ”fånga upp” eller ”hantera” deras koldioxidföroreningar är ett tecken på deras desperation. CCS är fossilbränsleindustrins livlina och det är också deras senaste ursäkt och förhalningstaktik, säger Lili Fuhr vid CIEL.

Enligt tidningen har inflytandet från olje- och gasindustrin på COP28 aldrig varit större. Totalt rör det sig om 2456 lobbyister, där en av de största grupperna arbetar för att CCS ska implementeras i större skala. Frågan om vilken roll CCS ska spela är också en av de stora stridsfrågorna i diskussion kring den översyn som sker under COP28 av klimatarbetet, inför att klimatplanerna ska uppdateras 2025. Stora olje- och gasproducerande länder som Norge, USA, EU och Saudiarabien anklagas för att blockera en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, för att istället hänvisa till ”abated” fossilbränslen, det vill säga fossilbränslen där koldioxiden inte fångats in. 

Efter en överenskommelse på COP28 mellan flera länder, däribland Japan, Danmark, EU, Canada och Egypten, har länderna som mål att lagra 1,2 ton koldioxid till 2030. Något som The guardian skriver enbart står för 3 procent av utsläppen 2022. 

Det år som väntas bli det varmaste som hittills har uppmätts går mot sitt slut. Det gör också det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015, där förhandlingarna går in i ett avgörande skede de sista fem dagarna.

Ministrar har anlänt till COP28 i Dubai, ökenstaden byggd på oljepengar, för att försöka hitta en väg framåt som lindrar den globala uppvärmningens mest förödande effekter. Annars väntar fler och värre extremväder, som i Libyen där hela familjer spolades bort efter skyfall tidigare i år.

En brännande fråga är framtiden för olja, kol och naturgas. Världens länder har aldrig kunnat enas om att göra slut med dessa fossila bränslen, trots att de är den största boven bakom klimatförändringen.

– Jag kommer att driva på hårt för att konstatera att vi behöver fasa ut fossila bränslen. Men Sverige fick inte totalt gehör för den frågan i EU ens, så det är en uppförsbacke, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT:s utsända i Dubai.

– Det är ett fantastiskt tillfälle, när man är i ett land som Förenade arabemiraten, att faktiskt prata om oljan, gasen och kolet.

Svårt läge

Men det ser tufft ut.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie konstaterar att man inte alls har rört sig framåt i de svåraste frågorna under första veckan.

– Det som är märkbart är hur konsekvent motståndet har varit. Det har varit väldigt tydligt att man inte vill göra framsteg, säger han.

– Motståndet är nästan av en sådan art att det inte ens har gått att gå in i substantiella förhandlingar.

Förutom att mötet hålls i ett oljeland och leds av en oljechef deltar rekordmånga fossillobbyister. Inne i förhandlingsrummen står bland annat oljeländer för motståndet.

– Saudiarabien är ett av de länder som tydligast är emot utfasning (av fossila bränslen) och är kanske det land som hörs mest, säger Frumerie.

Ord ska gå till handling

FN publicerade under fredagen ett nytt utkast till klimatavtal. När det gäller framtiden för fossila bränslen finns fem förslag på formuleringar, varav fyra kräver någon form av snabb utfasning.

Men ännu återstår många timmar i de luftkonditionerade mötesrummen.

Bortom fossila bränslen riktas ljuset mot den inventering som för första gången genomförs för att se hur världens länder lever upp till Parisavtalets mål. Det gör årets klimatmöte extra viktigt, enligt Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Alla vet att det görs för lite och för långsamt, men tanken är att den så kallade globala översynen ska leda till höjda ambitioner i klimatarbetet till 2025.

– Det är oerhört viktigt, det är nu Parisavtalet ska leverera och bli trovärdigt när ord ska gå till handling. Det märks att mycket står på spel. Många positionerar sig och framför kritik kring processen, säger Linnér.

Indexet utgår från förnybar energi, energianvändning, koldioxidutsläpp och annan klimatpolitik. 

– Det som spelar roll i slutänden är ju utsläppen, men de andra indikatorerna är viktiga eftersom de visar i vilken riktning utsläppen kan utveckla sig, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, till Svt.

De första tre platserna i indexet är tomma – inget land klarar målen, enligt klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network som står bakom indexet. 

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller, säger Naghmeh Nasiritousi. 

Men enligt John Hassler som utrett hur Sverige ska anpassa klimatpolitiken till EU:s klimatlagstiftning, menar att det finns brister i hur indexet utformats. 

– Energianvändning, energieffektivitet och annan klimatpolitik kan vara viktiga för ekonomisk konkurrenskraft och social acceptans, men har inget med Parisavtalet att göra.