Glöd · Ledare

Låt inte plånboken styra rätten till återförening

I tisdags röstade riksdagen igenom att återigen förlänga den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd, men också att fler migranter ska ha rätt att återförenas med sina familjer. Det är märkligt att så kallade alternativt skyddsbehövande, det vill säga personer som inte är förföljda i sitt hemland men som ändå hotas av våld och konflikter, inte redan tidigare har fått återförenas med sina familjer, men det är bra att det nu äntligen rättas till.

Fortfarande kvarstår dock det så kallade försörjningskravet, det vill säga att man ska kunna visa att man kan försörja både sig själv och sin familj och att man har “en bostad av tillräcklig storlek och standard”. Konkret innebär det att om du har en familj med en partner och ett barn under sju år samt ett barn över sju år så måste du, enligt Migrationsverket, ha en inkomst på minst 13 752 kronor efter att bostaden är betald och bostaden måste även ha minst två rum. Dessutom är handläggningstiderna för familjeåterförening väldigt lång, reglerna säger att det ska ta max nio månader men snittet i dag ligger på nästan ett och ett halvt år.

Det finns, tack och lov, en del undantag från de här reglerna, om din familj ansöker om uppehållstillstånd senast tre månader efter att du har fått beslut så gäller inte försörjningskravet, till exempel. Men det är långt ifrån alltid som det är möjligt. Att staten då ska gå in och bestämma vad som är en tillräckligt stor bostad eller hur mycket en måste tjäna för att kunna försörja sin familj är bisarrt, på samma sätt som kravet på gymnasieungdomar att lyckas med sina studier och skaffa sig ett jobb för att få förlängt uppehållstillstånd är det.

Flyktingskap handlar inte om ifall man är rik eller fattig eller hur stort driv man har till att kunna försörja sig på egen hand. Det handlar helt enkelt om rätt till skydd och borde gälla lika för alla människor. Nästa steg nu när fler fått möjlighet till familjeåterförening borde alltså vara att ta bort alla försörjningskrav och att återgå till permanenta istället för tillfälliga uppehållstillstånd.