Radar · Nyheter

Hemlösa humlor kan hitta hem i halmbalar

För forskarna Sara Lindström och Lina Herbertsson var det en glad överraskning att se att en rad humlor gjort sig hemmastadda i halmbalarna.

Humlor har blivit bostadslösa när jordbruket intensifierats. Men ny forskning visar att halmbalar kan vara en tillflyktsort. ”Det visar att vi med enkla medel kan gynna humlorna”, säger Sandra Lindström, som lett forskningsprojektet.

Genom åren har lantbrukare berättat att de sett humlor flyga runt halmbalar som de haft utplacerade vid sina åkrar, berättar Sandra Lindström, rådgivare på Hushållningssällskapet.

– Och när jag var doktorand läste jag i frötidningar från 1950-talet att halmbalar rekommenderades som boplatser för humlorna, berättar hon.

Men sedan det glada 50-talet har mycket hänt. I takt med att jordbruket intensifierats har de lurviga bina blivit av med både mat och boplatser.

– Tyvärr har vi ingen bra övervakning av humlor men det vi vet är att många av de arter som var vanliga på 1940- och 50-talet har blivit färre, säger Sandra Lindström.

Även om kunskapen om halmbalar som hem för humlorna levt kvar som anekdoter – är det inget som undersökts, tills nu. Sandra Lindströms forskningsgrupp gjorde en efterlysning och fick snabbt tag på ett sextiotal bönder i Östergötland och Skåne, som alla hade halmbalar utplacerade på sina marker. I somras begav de sig ut med en drös fältassistenter för att granska dem närmre.

– Då hittade vi åtta olika arter av humlor, vilket var förvånande. Det var inte bara den vanliga jordhumlan utan också flera av dem som har det tufft i jordbrukslandskapet.

Jordhumlan gynnas

Jordhumlan som är generalist och kortungad har gynnats i det moderna jordbruket medan de mer specialiserade långtungade humlorna blivit ovanligare.

– Så det är roligt att hitta en mångfald, konstaterar Sandra Lindström.

Som en sidostudie undersökte forskarna platser utan halmbalar, men med liknande förutsättningar. I de åkerkanter som studerats fann de inte en enda humla.

– Sannolikheten är alltså högre att humlor bor i halmbalar än i fältkanter, säger Lina Herbertsson som lett sidostudien.

Boven till att det råder bostadsbrist för humlor är effektiviseringen av jordbruket. Humlor trivs i lä och finner ofta hem i små skrymslen. Om det så är mellan två halmbalar, ett sorkhål eller i en grästuva. Men ofta smalnas fältkanter av, klipps ned och jämnas till – och då trivs humlorna sämre, berättar Lina Herbertsson.

– De behöver skydd mot predatorer, väder och vind. Det är det som är boets funktion.

Räddar halmbalar humlor?

Så, räcker det att placera ut halmbalar för att rädda humlorna? Riktigt så enkelt är det inte. Orsaken är att det inte bara råder bostadsbrist för humlorna i jordbrukslandskapet, utan även matbrist.

Jordbruksmaskinerna har blivit bättre på att hacka upp det som för oss är ogräs men som för humlorna är mat. Samtidigt har den ökade användningen av konstgödsel bidragit till att många lantbrukare inte längre behöver odla mellangrödor, så som flera långtungade humlearters favorit – rödklöver.

– Vi blir mätta och glada för vi får ett effektivt jordbruk men insekternas blir hungriga och deras boplatser försvinner, säger Lina Herbertsson.

Något som kan slå tillbaka på oss själva, varnar Sara Lindström.

– Vi vet inte vilka grödor vi kan behöva om två hundra år, kanske är de beroende av en viss art eller så klarar kanske vissa arter inte av klimatförändringarna medan någon annan gör det. Så mångfalden behövs som en försäkran inför framtiden men också i dag, inte minst för alla vilda växter som olika humlor är olika bra på att pollinera.

Fotnot: Huvudstudien finansierades med medel från Jordbruksverket.

Fakta: Tjuvar och pollinatörer

I Sverige lever 37 olika humlearter som är både lång- och korttungade. Alla lever i ett komplext samspel med omgivningen och är viktiga pollinatörer.

Var och en mer eller mindre specialiserade på olika växter. Men när de kortungade humlornas blommor börjar tryta blir de istället för pollinatörer – nektartjuvar.

Eftersom de inte når ner med sina tungor i de djupare blompiporna, biter de istället av blombasen för att komma åt nektarn. Då kommer de inte åt pollen eller pistill – så pollineringen uteblir. I Sverige utgörs lejonparten av humleförekomsten av den korttungade jordhumlan.
Källa: Svensk frötidning 5/18

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV