Delade meningar om EU

Det är svårt att se konkreta resultat av den röst man lägger i EU-valet, konstaterar Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.

– Man ska ju inte välja en regering, säger hon.

Just svårigheten i att se hur ens röst gör skillnad pekar Ulrika Mörth ut som det viktigaste skälet till att betydligt färre röstar i EU-valet än i de nationella valen. EU har försökt att göra valet tydligare genom att låta de olika partigrupperna utse toppkandidater som aspirerar på ordförandeposten i kommissionen. Men till synes utan framgång.

– Folk har inte intresserat sig för dem och det är inte personer man kan rösta på eftersom partilistorna är nationella, säger Ulrika Mörth.

Varierande valdeltagande

Skillnaderna i valdeltagande är gigantiska mellan medlemsländerna. I Slovakien släpade sig 13 procent av de röstberättigade till valurnorna i EU-valet 2014. I Belgien där medborgarna formellt är skyldiga enligt lag att rösta deltog 90 procent. Totalt sett sjönk valdeltagandet något, precis som det gjort varje gång sedan det första valet till EU-parlamentet hölls 1979.

Sverige gick mot strömmen i förra valet och för första gången röstade fler än hälften. Och det kan bli ännu fler i år. Fler har förtidsröstat och i EU-kommissionens undersökning stack Sverige nyligen ut som det land där allra flest – drygt 60 procent – sa sig vara intresserade av EU-valet. Att flera partier pekar på hotet från ytterkantshögern som ett skäl att rösta kan fungera, tror Ulrika Mörth.

– Det finns en ödesmättnad, en känsla av att nu gäller det. Att ställa högerpopulismen mot den liberala demokratin kan mobilisera väljarna, säger hon.

Också klimatkrisen kan motivera väljarna, enligt Mörth.

– Miljöfrågorna kräver internationellt samarbete och många förknippar dem med EU.

EU-stöd har ökat

De senaste åren har stödet för EU-medlemsskapet ökat i de flesta länder, inklusive Sverige. Ulrika Mörth påpekar att det inte måste innebära att fler känner entusiasm över Europasamarbetet. En möjlig tolkning är att turerna kring brexit avskräckt en del av dem som velat se ett svenskt utträde.

– Man vill inte vara med om den turbulens som det inneburit.

I Folkrörelsen nej till EU ser man det ökade stödet för medlemskapet som en följd av att EU-debatten tystnat.

– Den är helt stendöd i Sverige. Kunskapen saknas om hur demokratin i EU fungerar, säger Eva-Britt Svensson, som var ordförande för organisationen under folkomröstningen 1994.

Att hon senare själv satt som EU-parlamentariker för Vänsterpartiet dämpade inte hennes kritik mot unionen.

– Min syn förstärktes hela tiden när jag såg hur systemet fungerade, säger hon.

De demokratiska bristerna är stora, anser Eva-Britt Svensson. Att bara tjänstemännen i kommissionen och inte de folkvalda parlamentarikerna kan lägga förslag på nya lagar ser hon som ett exempel bland många. Ett annat problem är de snåriga beslutsprocesserna som bland annat innebär att ministerrådet och parlamentet måste enas för att en ny lag ska bli verklighet.

– När man läser i tidningen att ”parlamentet har beslutat” tror man att frågan är avgjord. Jag tror att 90 procent av befolkningen inte vet att ministerrådet måste fatta samma beslut.

Ingen står till svars

Att hänga med i alla turer när parlamentet behandlar ett ärende är nära nog omöjligt, menar hon.

– Om man lägger ett förslag i Sveriges riksdag röstar man ja, nej eller avstår och väljarna kan enkelt se vem som företräder den ena eller andra linjen. När man röstar i EU om kommissionens förslag finns det kanske hundra ändringsförslag.

Ett skäl till de omständiga röstningsprocedurerna är avsaknaden av myndigheter som utformar hur förslagen ska genomföras i praktiken.

– Jag brukar säga att om man föreslår att lastbilar ska ha backspeglar röstar man också om vilka skruvar som ska sättas fast.

Statsvetaren Ulrika Mörth menar att en annan svaghet med demokratin i EU är svårigheten att utkräva ansvar.

– Vad gör jag nästa val ifall jag inte är nöjd? Det finns ju ingen regering att sparka, säger hon.