Claus-Peter Reisch, kaptenen för tyska organisationen Mission Lifelines båt MV Lifeline, dömdes under tisdagen till 10 000 euro i böter, rapporterar Times of Malta. Fartyget lade i juni 2018 till på Malta med 234 flyktingar och migranter ombord, först efter att ha drivit omkring på havet i flera dagar utan en hamn som ville låta dem lägga till och ta emot både fartyget och människorna.

Först efter en överenskommelse mellan Malta och flera andra EU-länder om att fördela migranterna inom unionen tilläts MV Lifeline att lägga till. Maltesiska hjälporganisationer kommer nu hjälpas åt att betala kapten Claus-Peter Reisch böter, som enligt det maltesiska rättsväsendet beror på att kaptenen styrde ett fartyg inom maltesiska territorialvatten utan nödvändig registrering och licens.

I förra veckan protesterade även brittiska brandmän utanför Italiens ambassad i London då deras spanska kollega Miguel Roldan riskerar 20 år i fängelse efter att ha deltagit i livräddningsinsatser på Medelhavet, skriver de på sin hemsida Fire Brigades Union. Italiens myndigheter å andra sidan, påhejade av inrikesminister Salvini, hävdar att Miguel Roldan samarbetat med smugglare och främjat illegal migration. Roldan har tidigare sagt till Euronews att det snarare är frågan om att kriminalisera hjälparbetare.

Minst 49 personer saknas efter att en båt med 75 migranter, de flesta från Afrikas horn, ombord kapsejsade utanför Jemens kust på söndagen.

Talespersoner för Jemens kustbevakning uppger att 26 personer överlevde olyckan. Sökandet pågick ännu på måndagen efter dem som fortfarande saknas.

Jemens statliga nyhetsbyrå Saba rapporterar, med hänvisning till en icke namngiven medarbetare vid kustbevakningen, att båten kapsejsade i hård vind och att alla ombord föll i vattnet.

Söndagens båtolycka är den senaste i en rad som drabbat de tusentals afrikanska migranter som försöker ta sig från Etiopien, Somalia och Djibouti till oljerika gulfstater i jakten på ett bättre liv.

Avtalet innehåller bland annat planer på att bygga två center där migranternas asylansökan ska hanteras. Byggena ska bekostas av Italien, och italienska tjänstemän ska se över asylansökningarna, medan Albanien ska tillhandahålla säkerhetspersonal. Avtalet ska bara gälla migranter som räddas på Medelhavet av italienska fartyg och ska enligt premiärminister Giorgia Meloni inte gälla gravida kvinnor, barn eller ”sårbara” personer.

Men avtalet får omfattande kritik från flera håll. Amnesty international skriver i ett uttalande att det handlar om så kallad refoulment – att skicka tillbaks skyddssökande personer till sitt hemland eller tredje land, något som bryter mot internationell rätt.

– Människor som räddats till sjöss av italienska myndigheter, inklusive de som söker säkerhet i Europa, är under italiensk jurisdiktion och kan inte föras till ett annat land innan deras asylansökan och individuella omständigheter har undersökts. Så enkelt är det, säger Elisa De Pieri, regionforskare vid Amnesty international, i uttalandet.

Italien har hävdat att migranterna fortfarande ska lyda under italiensk lagstiftning. Men enligt Amnesty handlar det om att försöka kring lagstiftningen, såväl nationell, internationell och på EU-nivå.

– EU-kommissionen har redan gjort klart att EU:s asyllagstiftning inte kan tillämpas utanför EU, säger Elisa De Pieri.

Ingen ny migrationspakt än

Avtalet kommer efter att Italiens högerextrema premiärminister Meloni suttit vid makten i ett drygt år. Ett år där det kommit mer migranter via Medelhavet än året innan, hittills 145 000, trots Melonis löften om en minskad invandring. Samtidigt har EU:s medlemsländer fortfarande inte kommit överens om en ny gemensam migrationspolitik för unionen och den frivilliga solidaritetsmekanism där länder åtar sig att ta emot en del av de migranter som anlänt till länderna vid Medelhavet har bara använts för en försvinnande liten del. 

I det nyligen slutna avtalet väntas Albanien istället kunna ta emot upp till 36 000 migranter per år, eller 3 000 per månad. Exakt vad Albanien ”får” i utbyte är oklart. Men det tros handla om att lägga ett gott ord för Albanien när det gäller inträde i EU. 

– Trots att det ännu inte formellt är en del av EU är Albanien ett kandidatland och beter sig som om det redan vore ett de facto medlemsland i unionen, sa Meloni enligt enligt Euractiv.

Riskerar bryta mot många lagar

Men avtalet skapar många frågetecken. European council on refugees and exiles (ECRE), paraplyorganisation för en rad organisationer inom flyktingfrågor i Europa, har tittat närmare på de detaljer som just nu finns i avtalet, och även om de ser att många detaljer saknas kommit med ett preliminärt uttalande.

Där konstaterar de att lagar riskerar att brytas på många sätt. Bland annat genom att det ser ut som att människor är tänkta att automatiskt bli instängda i centren, trots att de bara söker asyl, samt att det blir svårt att garantera en rättvis process när hanteringen sker utanför EU:s gränser. Centren kommer också att ligga på albansk mark och därför borde albansk lag gälla, trots att avtalet säger det motsatta.

ECRE ifrågasätter också hur man ska välja ut vilka personer som ska anses som ”sårbara” eller ej.

Den mellanstatliga samarbetsorganisationen Europarådet har också gjort ett uttalande om avtalet. Kommissionären för mänskliga rättigheter, Dunja Mijatović, säger där att avtalet är ett tecken på en bredare strävan från länder i Europa efter att externalisera asylärenden som ”en potentiell ’quick fix’ på de komplexa utmaningar som flyktingars, asylsökandes och migranters ankomst innebär”. Hon fortsätter:

”Men externaliseringsåtgärder ökar risken avsevärt för att flyktingar, asylsökande och migranter utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vissa staters förskjutning av ansvar över gränserna uppmuntrar också andra att göra detsamma, vilket riskerar att skapa en dominoeffekt som kan undergräva det europeiska och globala systemet för internationellt skydd.”

I genomsnitt dog åtta personer varje dag längs den centrala Medelhavsrutten under årets nio första månader, vilket redan nu gör år 2023 till det dödligaste året sedan 2017. Samtidigt utsätts även de som överlever resan för en rad brott mot sina mänskliga rättigheter.

Läkare utan gränser, MSF, har i sin rapport ”No one came to our rescue” sammanställt data från räddningsinsatser, vittnesmål från räddade personer och medicinsk data. Den visar hur många som har utsatts för våld eller sexuellt våld, eller på andra sätt tagit fysisk eller psykisk skada av de många utmaningar och knappa levnadsförhållanden som de upplevt längs vägen. 

– Patienternas sår och berättelser speglar omfattningen av det våld som de utsatts för i sitt ursprungsland och under sin resa, inklusive i Libyen och Tunisien, säger Juan Matias Gil, sök- och räddningsrepresentant på Läkare utan gränser, i ett pressmeddelande. 

EU avtalar bort ansvaret

Rapporten lyfter också hur EU:s politik de senaste åren rört sig allt mer mot att undvika att ta ett ansvar för att rädda och ta hand om de människor som söker sig hit. Bland annat genom avtal med tredje länder som Libyen, Tunisien (i somras) och Albanien (nyligen). Under sina räddningsoperationer har MSF:s personal kontinuerligt kunnat vittna om hur libysk kustbevakning tvingar tillbaka båtar med migranter till Libyen, där det upprepade gånger rapporterats om fruktansvärda förhållanden, där migranter riskerar att mödas eller utsättas för tortyr, misshandel, godtyckligt frihetsberövande och våldtäkt.

– Återigen prioriteras avskräckning och instängning framför människors rättigheter och liv, säger Juan Matias Gil.

Läkare utan gränser har i rapporten också sammanfattat hur Italiens nya, hårdare regler för räddningsfartyg som infördes vid årsskiftet har påverkat deras verksamhet. De har räknat ut att de sex fartyg som tillfälligt beslagtagits av italienska myndigheter varit borta från operativ verksamhet i totalt 160 dagar – tid då fartygen hade kunnat rädda liv. 

Hålls borta från att hjälpa

Dessutom har den nya praxisen att hänvisa räddningsfartyg till mer avlägsna hamnar i norr istället för den närmsta hamnen lett till att fartygen behövt färdas 28 000 kilometer mer än vad som hade varit nödvändigt – totalt 70 dagars extra resväg. 

– Utöver att försena överlevandes tillgång till adekvat medicinsk hjälp, skydd och mottagningstjänster på land, var det dagar som vi medvetet hölls borta från att hjälpa människor i nöd till sjöss, säger Juan Matias Gil i pressmeddelandet.

Från ombord på sitt fartyg Geo Barents så har MFS också kunnat vittna om hur Italien och Malta misslyckats med att koordinera räddningsinsatser, vilket lett till försenade räddningar eller inga räddningar alls. Vid flera tillfällen har italienska myndigheter också instruerat frivilliga räddningsbåtar att inte ingripa och hjälpa båtar i nöd, utan att istället direkt bege sig mot tilldelad hamn (de nya reglerna innebär även att endast en räddning får genomföras innan man beger sig till hamnen). I juni i år kunde MSF dokumentera minst ett dödsfall som ett direkt resultat av Maltas systematiska policy för ”icke-bistånd” till sjöss.

– Hur många fler dödsfall i centrala Medelhavet kommer de europeiska staterna att invänta innan de stoppar sin fientliga och omänskliga strategi? säger Juan Matias Gil och fortsätter: 

– Vi uppmanar EU och dess medlemsländer, särskilt Italien och Malta, att omedelbart ändra kurs för att prioritera säkerheten för dem som söker fristad vid europeiska kuster.