Forskare har identifierat en käke tillhörande denisovanerna, en numera utdöd människoart som levde i östra Asien. Tidigare har forskarna bara hittat små fragment från denna människa, varför fyndet ses som sensationellt. Även fyndplatsen är intressant.
Det är i tidskriften Nature som bland annat tyska forskare berättar om det häpnadsväckande fyndet: ett halvt käkben som tillhörde en denisovamänniska som levde för cirka 160 000 år sedan. Käkbenet hittades i en grotta på den tibetanska högplatån redan 1980 – av en munk.
– Det här ett jätteroligt fynd och ett stort steg framåt, eftersom vi nu för första gången har något konkret från den här människoarten. Något dna i detta käkben hittade man dock inte, men väl proteiner och det är utifrån analyser av dessa proteiner som man kan se att käken tillhört en denisovamänniska, säger Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Fram till nu har ytterst få rester av denna människa hittats; ett fingerben, tre kindtänder och en liten bit av ett kranium. De första resterna hittades år 2008 i Denisovagrottan i Altaibergen i södra Sibirien, därav namnet. Med hjälp av dna-analyser beskrevs arten så sent som 2010.
– Det dna (den svenske forskaren) Svante Pääbo fick fram var av så exceptionellt bra kvalité att man såg tydligt att denisovanerna måste ha varit en egen art, säger Lars Werdelin.
Denisovanerna levde i delar av Asien för cirka 200 000 år sedan och framåt. Det vill säga långt innan vår egen art, Homo sapiens, lämnade hemmet i Afrika och spred sig över jorden. Dess närmaste släkting var neandertalmänniskan, men de båda linjerna skildes åt för runt en halv miljon år sedan.
"Höghöjdsgener"
Fyndplatsen är också intressant, påpekar Lars Werdelin, eftersom de tidigare dna-analyserna visade att denisovanerna hade samma slags ”höghöjdsgener” som dagens tibetaner har och som gör det möjligt att leva på hög höjd. Detta trots att grottan i Sibirien där fragmenten hittades endast ligger på 700 meters höjd.
– Därför har det funnits en teori att denisovanerna levde öster om Altaibergen, medan neandertalarna levde åt väster. Det här senaste fyndet stärker den teorin. Man kan till och med tänka sig att det var på den tibetanska högplatån som denisovanerna utvecklades från första början och att de sedan spred sig och att Altaibergen låg i utkanten av deras utbredningsområde. Det finns andra arter, som den ullhåriga noshörningen, som också hade sitt ursprung på denna platå, säger han.
Primitivt utseende
Det skulle också förklara varför dagens människor i östra Asien har betydligt mer dna från denisovanerna i sin arvsmassa, runt fem procent, än andra människor som har en högre andel gener från neandertalarna i stället, förutom afrikaner som varken har denisova- eller neandertalgener i sig.
Lars Werdelin var inte delaktig i den aktuella forskningen, men tycker ändå att käkbenet ser ”primitivt” ut och att utseendet snarare för tankarna till de arter som levde långt innan denisovanerna och neandertalarna.
– Det ser betydligt äldre ut än vad analyserna visar och när man tittar på det motsvarar det mer de arter som levde under mellanpleistocen för 200 000 till 700 000 år sedan. Men att den ser annorlunda ut stärker ju bara teorin att det verkligen var en egen art, säger han.
