DEBATT Ett omställt livsmedelssystem måste bygga på en cirkulär tanke. Vi måste producera tillräckligt med mat så nära konsumenterna som möjligt i ett friskt och resilient system med hälsosamma jordar och stor diversitet. Det når vi genom att fundera över vilkaanimalier vi vill äta, inte omvi vill äta dem.
Att ha djur i jordbrukssystemet är oundvikligt. Utan deras gödsel återstår energikrävande, och icke förnybar, konstgödsel. Naturlig gödsel, ett krav inom ekologisk odling, tillför organiskt material som förbättrar jordstrukturen och därmed även mikrolivet i jorden. Gräsbetande djur är också våra bästa ekosystemvårdare av betesmarker – den svenska biotopen med störst biologisk mångfald.
Omställningsrörelsen har inte tid att göra sig fiende med dem som borde vara dess allierade, genom snedvridna debatter. Hanna Gissléns reportage om bönder som prisats för prickfri mjölkleverans är tyvärr ett exempel på en inlaga i en sådan debatt. Gisslén känner inte till kontexten, och slutsatsen, att Sveriges mjölkbönder är djurplågare, blir därför felaktig. De bönder som får guldmedaljen är nära pensionsåldern och på väg ut ur näringen. Det är så dålig lönsamhet i mjölkproduktionen att många saknar någon som tar över gård och produktion. Och har man ingen som tar över investerar man heller inte. Istället står man ut ett år extra för att få sin guldklocka som tack för trogen tjänst.
I reportagets statistik har 70% av gårdarna med brister uppbundna kor, ett system som är på väg att fasas ut. Ingen tar över ett uppbundet system idag. Ett annat tecken på att gårdarna utgör ett utdöende släkte är andelen ekologiska gårdar. Endast en av de prisade gårdarna är ekologisk. Detta är för att det tar tid och kunskap att ställa om gården – inget man gör i slutet av sin yrkeskarriär. Reportaget säger ingenting om svenska mjölkkors verklighet, snarare att lönsamheten är så dålig att mjölkbönder i slutet av sin verksamhet inte kan investera i verksamheten, inte ens för att förbättra välfärden för det viktigaste de har – djuren.
Att svenska bönder är villiga att ställa om sin produktion till en modell med högre krav på djurvälförd syns tydligt i statistiken. Från 2010 till 2017 minskade antalet mjölkkor i Sverige, samtidigt som mjölkkor i ekologisk produktion ökade. Detta visar inte bara på böndernas omställningsvilja utan också på att vår efterfrågan på produkter med högre djurvälfärdskrav hjälper till att driva omställningen.
För att ställa om Sverige behöver vi ha Sveriges bönder med oss. Det är de som producerar vår mat, och det är de som har all kunskap om vad som krävs för att bli matproducent. Vi behöver fler som kan odla och föda upp vår mat, inte färre.
Lantbrukaren har en enorm kunskap om allt från lokala förutsättningar, djurens behov, väder samt svamp- och insektsangrepp till fosforsurlakning, mekanik, teknik och snickeri. Förringa inte den kunskapen, och slösa inte bort den genom oförståelse.
Att äta mindre kött och mejeriprodukter går hand i hand med att väljabättreanimalier, och båda är nödvändiga för ett hållbart jordbruk. Vi bör betala mer för vår mat, och ge bönderna de resurser som krävs för att hålla en hög djurvälfärd. Och snarare än att svartmåla med falska argument bör vi göra det lättare att välja bra mjölk och kött. Endast detta kan leda till en hållbar och lokal livsmedelsproduktion med respekt för djurens välmående.
