Hon vill skaka om vår världsbild

Angelica Håkansson har rest flera timmar med tåg för att hålla en föreläsning i Stockholm. Det är en solig vårdag och i sin hand har hon en karta över huvudstaden.

– Jag tänkte ta en promenad till Södermalm. Det ska finnas några second hand-affärer där som ska vara bra, säger hon på bred västgötska.

I flera år skrev Angelica krönikor som publicerades i Skaraborgs läns tidning. Sedan över ett år tillbaka håller hon föreläsningar på grundskolor, folkhögskolor, företag, mässor och bibliotek.

Brev till lillebror

Föreläsningarna tar sin utgångspunkt i ett brev som hon skrev till sin lillebror Andreas, som fick stor uppmärksamhet när Angelica skickade in det till en webbtidning 2015.

– Det spred sig explosionsartat både i Sverige och Norge, och det blev massor av reaktioner och delningar. Bland annat Expressen skrev om spridningen och publicerade mitt brev i tidningen.

Angelica växte upp med sina ett år yngre tvillingsyskon. Kort efter födseln visade det sig att ett av dem, Andreas, hade en cp-skada och förståndshandikapp. Allteftersom syskonen blev större blev skillnaderna mellan dem tydligare. Andreas lärde sig inte att gå eller prata som sin tvillingsyster, och behövde hjälp med det mesta.

– Att växa upp med honom har gett mig helt andra perspektiv och påmint mig om att kroppen och hälsan inte är något att ta för givet. Han kämpar med saker som är självklara för de flesta, som bara att kunna äta själv. Samtidigt har han inga filter. Är han glad så ler han, är han uttråkad så visar han det. Det är härligt att han visar vad han känner på en gång.

Angelica nämner som exempel hur Andreas ofta hälsar glatt på främlingar. Får han inget svar tillbaka ger han sig inte förrän han får ett ”hej”.

Att se Andreas bryta mot sociala normer gjorde att Angelica blev mer och mer intresserad av människors beteenden och hur vi påverkas av vår omgivning. Intresset fördjupades när hon började på högskolan och hittade litteratur om socialpsykologi.

– Jag blev alldeles omskakad av att läsa om hur starkt vi präglas av grupptryck och fick svart på vitt hur mycket vi anpassar oss hela tiden efter människor i vår omgivning.

Starkt intryck

En författare som gjort starkt intryck är neurologen och professorn Steven Novella, som bland annat skriver att om vi ser en sak ofta börjar hjärnan tänka att det är vanligt och normalt, samtidigt som den börjar värdera den saken högre. Ett exempel, menar Angelica, är hur starkt vi påverkas av skönhetsideal.

– En effekt av det tror jag är att om vi matas med bilder på kvinnor med jämn hy, rosiga kinder och slanka kroppar, tror hjärnan att det är normalt och att det är lite bättre att se ut så.

Som både tonåring och vuxen kände Angelica sig ”fel” under många år. Hon berättar hur hon stod framför spegeln med sitt långa ljusa hår hur länge som helst och lade på lager på lager av smink.

– Ändå kände jag mig så ful. Jag upplevde mig behöva så många åtgärder för att göra mig tillräckligt fin och vacker. Av någon anledning var det väldigt viktigt för mig att andra skulle tycka att jag var bra.

I dag har Angelica snaggat hår och är helt osminkad, och hon har insett hur präglad hon var av olika ideal.

– Känslan av att man inte riktigt passar in i mallen gör att man mår dåligt. Jag har funderat jättemycket kring den känslan och hur det kommer sig att jag kunde känna mig så äckligt fel, vad inom mig och i samhället som skapade det.

Självbilden påverkad

Ju mer Angelica läste, desto mer förstod hon vad hennes självbild hade påverkats av. Så småningom började hon se sin omgivning på ett annat sätt.

– Någonting i mig började må bättre när jag fick distans till de ideal som jag hade omkring mig. Det var otroligt befriande att kunna ställa sig utanför.

Samtidigt som hon såg vilka mönster som format hennes självbild såg hon andra ”sjuka” normer i samhället som blivit normaliserade, till exempel inom miljö, ojämställdhet och djurindustrin.

Angelica poängterar att hon inte tycker att alla normer är dåliga. Till exempel de som är till för att hjälpa människor att leva tillsammans, ta hand om varandra och inte skada andra.

– Men alla normer som leder till att människor, miljö eller djur tar skada är farliga och behöver ifrågasättas.

Vill lyfta frågan

Det är det Angelica vill göra med sina föreläsningar. För att förändra destruktiva normer krävs medvetenhet, tror hon. Därför är det viktigt att frågan lyfts tidigt, allra senast på gymnasiet.

– Alla behöver veta vad som påverkar våra beteenden, hur vi ser på oss själva och hur mycket hjärnan påverkas av reklam. Många mår så dåligt av de skönhetsideal som omger oss i dag, inte minst yngre människor. Därför är det viktigare än någonsin att vi pratar om de här sakerna. Vi behöver bredda bilden av vad som är vackert så att fler kan känna att de passar in i den bilden.

Hur är din egen självbild i dag?

– Om jag ser mig i spegeln kan det fortfarande komma tankar om hur blek eller okvinnlig jag blivit efter att ha ammat två barn. Men till skillnad från förr tar jag inte till mig den bilden utan tänker istället: ”Just det! Det finns en del av mig som präglas av en bild om att jag ska vara kvinnlig, vad är det som har format den bilden, och är den rimlig?”

Dagen därpå är Syre med när Angelica håller sin föreläsning i ett stort, ljust vardagsrum i kollektivet Mälarhuset, där cirka 15 personer samlats för att äta vegansk brunch samtidigt som de lyssnar på Angelica.

Om hon tidigare framstått som lite försiktig, så är hennes föreläsarjag mer utmanande. Hon lyckas fånga publikens intresse direkt genom att säga att hon vill skaka om hela deras världsbild.

– Jag vill få er att inse hur sjuka vi människor är, för det är vi faktiskt, säger hon till publiken.

Med inlevelse

På en overhead ligger en bild på Angelica och hennes bror Andreas. Brevet till honom har hon lärt sig utantill. Hon läser upp det långsamt och med stor inlevelse.

”Lillebror, jag ser fortfarande det där spöket ibland, det där som smakar sorg och orättvisa. Jag blir förbannad över att vissa kroppar fungerar sämre än andra. […] Men samtidigt finns det någonting varmt och guldfärgat över det där spöket. Det talar om hur fantastisk du är. Hur mycket du ser som inte vi ser. Hur mycket du förstår som inte vi förstår. Hur mycket du kan lära oss.”

Ögonen är blanka hos flera i publiken efteråt. Även Angelica är berörd och håller upp en lapp där det står ”punkt”, varpå en tystnad sänker sig över rummet innan hon fortsätter.