Samma procedur som förra gången, kan man undra?

Jodå. Samma procedur som varje gång hittills.

Det är nej-sidan som vinner, fick talman John Bercow upprepa när han läste resultaten.

Fyra gånger om – för samtliga fyra omröstningar.

Tory-ledamot avgick

Konservative veteranen Ken Clarkes förslag om en tullunion med EU kom närmast och förlorade med bara tre röster, 273 röster mot 276.

Partikamraten Nick Boles satsade på en lösning i stil med Norge, med Efta-medlemskap, EES-avtal och Storbritannien kvar i EU:s inre marknad, men fick ge sig med 261 röster mot 282.

Efteråt avgick han omedelbart.

– Jag har misslyckats, framför allt för att mitt parti inte kan kompromissa. Därför beklagar jag nu över att behöva meddela att jag inte längre kan representera det här partiet, sade en tårögd Boles som nu övergår till att kalla sig ”oberoende progressiv konservativ”.

Regeringsmöte

De två sista förslagen handlade om att kräva en folkomröstning om ett eventuellt utträdesavtal (nej med 280 röster mot 292) och om att tvinga fram ett tillbakadragande av utträdesansökan om inte parlamentet nödvändigtvis vill lämna utan avtal (191 mot 292).

Därmed är brexitprocessen fortfarande lika långt ifrån – eller nära – målgång som förut.

Närmast väntar ett regeringsmöte i maratonformat på tisdagen, då May kallat in sina ministrar till först ett ”politiskt” regeringsmöte – utan tjänstemän på plats – och därefter ett vanligt regeringsmöte. Fem timmar har avsatts för mötet som väntas bli rejält hett, med tanke på de vitt skilda åsikterna i regeringen.

Enligt Steven Swinford, biträdande politisk redaktör på tidningen Daily Telegraph, är ministrarna dessförinnan välkomna att på tisdagsmorgonen bekanta sig med ”ett ensamt dokument” i en läsesal. Vad dokumenten innehåller är dock okänt.

Röstar igen?

På onsdag är det sedan tänkt att den parlamentsdrivna brexitprocessen ska gå vidare. Riktigt vad som händer då är fortsatt oklart. Premiärminister May kan mycket väl komma att försöka lägga fram sitt utträdesavtal igen i någon form – i så fall för fjärde gången.

Det enda alternativet är att hitta en väg vidare som gör att Storbritannien kan lämna med ett avtal. Regeringen anser fortfarande att det bästa är att göra det så fort som möjligt. Om det går att godkänna ett avtal den här veckan är det fortfarande möjligt att undvika ett EU-val (i Storbritannien), sade brexitministern Stephen Barclay efter måndagskvällens omröstningar.

Samtidigt hoppas fortfarande hårdbrexitsidan på premiärministerns stöd för ett utträde utan avtal med EU den 12 april.

– Det är upp till premiärministern. Jag har inte så mycket förtroende för fru May men hon har en chans att rädda Konservativa partiet och vår demokrati och ta oss ut ur EU, sade konservative ledamoten Andrew Bridgen till Channel 4 på måndagskvällen.

Två veckor kvar

Övriga EU sitter samtidigt och väntar otåligt på besked från London om hur, när och ens om Storbritannien har tänkt sig att lämna unionen.

Tålamodet är på väg att rinna ut. Vi vet vad det brittiska parlamentet säger nej till, men vi vet inte vad de säger ja till, konstaterade kommissionsordförande Jean-Claude Juncker i en italiensk tv-intervju i söndags, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Övriga EU har gett Storbritannien till den 12 april på sig att bestämma sig om vägen vidare. Den 10 april håller de 27 kvarstannande stats- och regeringscheferna ett extrainsatt brexittoppmöte i Bryssel.

Carbon capture (CCS) har blivit en teknik som fått stor uppmärksamhet under COP28 i Dubai. Genom att fångs in koldioxid vid skorstenarna för att sedan begrava den under mark, ska väthugasen göras ofarlig. Tekniken spelar också en roll i IPCC.s klimatscenarier för hur vi ska klara klimatomställningen – och i Sverige planeras för flera stora anläggningar. Men frågan är hur stor roll den ska och kan spela. 

Enligt non profit organisationen Center for international environmental law (CIEL) deltar ett växande antal lobbyister som representerar tekniken, i klimattoppmötena. I år är det frågan om 475 enligt siffror som organisationen tagit fram för tidningen The guardian. 

Tekniken är oprövad i stor skala och förhoppningen om att det ska gå att applicera i stor omfattning, riskerar att fördröja klimatomställningen, samtidigt som teknikens löften – kan visa sig omöjliga att infria, enligt kritiker.

– Den kraft med vilken fossilbränsleindustrin och deras allierade kommer till Dubai för att sälja idén att vi kan ”fånga upp” eller ”hantera” deras koldioxidföroreningar är ett tecken på deras desperation. CCS är fossilbränsleindustrins livlina och det är också deras senaste ursäkt och förhalningstaktik, säger Lili Fuhr vid CIEL.

Enligt tidningen har inflytandet från olje- och gasindustrin på COP28 aldrig varit större. Totalt rör det sig om 2456 lobbyister, där en av de största grupperna arbetar för att CCS ska implementeras i större skala. Frågan om vilken roll CCS ska spela är också en av de stora stridsfrågorna i diskussion kring den översyn som sker under COP28 av klimatarbetet, inför att klimatplanerna ska uppdateras 2025. Stora olje- och gasproducerande länder som Norge, USA, EU och Saudiarabien anklagas för att blockera en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, för att istället hänvisa till ”abated” fossilbränslen, det vill säga fossilbränslen där koldioxiden inte fångats in. 

Efter en överenskommelse på COP28 mellan flera länder, däribland Japan, Danmark, EU, Canada och Egypten, har länderna som mål att lagra 1,2 ton koldioxid till 2030. Något som The guardian skriver enbart står för 3 procent av utsläppen 2022. 

Det år som väntas bli det varmaste som hittills har uppmätts går mot sitt slut. Det gör också det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015, där förhandlingarna går in i ett avgörande skede de sista fem dagarna.

Ministrar har anlänt till COP28 i Dubai, ökenstaden byggd på oljepengar, för att försöka hitta en väg framåt som lindrar den globala uppvärmningens mest förödande effekter. Annars väntar fler och värre extremväder, som i Libyen där hela familjer spolades bort efter skyfall tidigare i år.

En brännande fråga är framtiden för olja, kol och naturgas. Världens länder har aldrig kunnat enas om att göra slut med dessa fossila bränslen, trots att de är den största boven bakom klimatförändringen.

– Jag kommer att driva på hårt för att konstatera att vi behöver fasa ut fossila bränslen. Men Sverige fick inte totalt gehör för den frågan i EU ens, så det är en uppförsbacke, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT:s utsända i Dubai.

– Det är ett fantastiskt tillfälle, när man är i ett land som Förenade arabemiraten, att faktiskt prata om oljan, gasen och kolet.

Svårt läge

Men det ser tufft ut.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie konstaterar att man inte alls har rört sig framåt i de svåraste frågorna under första veckan.

– Det som är märkbart är hur konsekvent motståndet har varit. Det har varit väldigt tydligt att man inte vill göra framsteg, säger han.

– Motståndet är nästan av en sådan art att det inte ens har gått att gå in i substantiella förhandlingar.

Förutom att mötet hålls i ett oljeland och leds av en oljechef deltar rekordmånga fossillobbyister. Inne i förhandlingsrummen står bland annat oljeländer för motståndet.

– Saudiarabien är ett av de länder som tydligast är emot utfasning (av fossila bränslen) och är kanske det land som hörs mest, säger Frumerie.

Ord ska gå till handling

FN publicerade under fredagen ett nytt utkast till klimatavtal. När det gäller framtiden för fossila bränslen finns fem förslag på formuleringar, varav fyra kräver någon form av snabb utfasning.

Men ännu återstår många timmar i de luftkonditionerade mötesrummen.

Bortom fossila bränslen riktas ljuset mot den inventering som för första gången genomförs för att se hur världens länder lever upp till Parisavtalets mål. Det gör årets klimatmöte extra viktigt, enligt Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Alla vet att det görs för lite och för långsamt, men tanken är att den så kallade globala översynen ska leda till höjda ambitioner i klimatarbetet till 2025.

– Det är oerhört viktigt, det är nu Parisavtalet ska leverera och bli trovärdigt när ord ska gå till handling. Det märks att mycket står på spel. Många positionerar sig och framför kritik kring processen, säger Linnér.

Indexet utgår från förnybar energi, energianvändning, koldioxidutsläpp och annan klimatpolitik. 

– Det som spelar roll i slutänden är ju utsläppen, men de andra indikatorerna är viktiga eftersom de visar i vilken riktning utsläppen kan utveckla sig, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, till Svt.

De första tre platserna i indexet är tomma – inget land klarar målen, enligt klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network som står bakom indexet. 

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller, säger Naghmeh Nasiritousi. 

Men enligt John Hassler som utrett hur Sverige ska anpassa klimatpolitiken till EU:s klimatlagstiftning, menar att det finns brister i hur indexet utformats. 

– Energianvändning, energieffektivitet och annan klimatpolitik kan vara viktiga för ekonomisk konkurrenskraft och social acceptans, men har inget med Parisavtalet att göra.