Basinkomst ger bättre hälsa

Det borde finnas en möjlighet att genomföra en basinkomstmodell efter valet i april, säger den finländske nationalekonomen och medlemmen i finska vänsterpartiet Vänsterförbundet Jan Otto Andersson.

Han är en av dem som varit pådrivande till det försök med basinkomst som pågått i Finland mellan den 1 januari 2017 och 31 december 2018. Nu är det tvååriga projektet avslutat och inne i en period av utvärdering. Ett preliminärt resultat publicerades i början av februari och gäller det första försöksåret.

Runt om i världen finns lite olika försök med basinkomst. Att det funnits en politisk majoritet i Finland för försöket har flera orsaker, bland annat att man haft ett komplicerat socialskydd med olika inslag som ibland motverkat varandra. Byråkratin har gjort att många arbetslösa som behövt använda förmånssystemet passiviserats och förlorat incitament att söka arbete. Det har funnits intresse från olika politiska inriktningar att hitta nya lösningar.

Utvärdera effekterna

Det främsta syftet med det finska försöket har varit att få fram information om hur basinkomsten har påverkat försöksdeltagarnas sysselsättning och inkomster – och att utvärdera vad den har haft för effekter på deltagarnas välmående. Både de som deltagit i försöket och jämförelsegruppen har varit arbetslösa. Försöksgruppen bestod av 2 000 slumpvis utvalda som varje månad fick en basinkomst på 560 euro oberoende av övriga inkomster, jämförelsegruppen har levt under de premisser som normalt gäller för arbetslösa i Finland.

I den rapport som tagits fram av Fpa (Folkpensionsanstalten, den institution i Finland som lett försöket) visar det preliminära resultatet att några större sysselsättningseffekter inte kunnat märkas, men att basinkomsten inte heller har minskat försökspersonernas benägenhet att komma ut på arbetsmarknaden. Basinkomsttagarna arbetade i genomsnitt en halv dag mer än personerna i jämförelsegruppen under året. Siffrorna gällande det upplevda välbefinnandet är däremot tydligt till försöksgruppens favör.

– Basinkomsttagarna hade mindre stressymptom och hälsoproblem. De hade också en starkare tro på framtiden och på möjligheterna att påverka sin situation än personerna i jämförelsegruppen, konstaterar Fpa:s ledande forskare Minna Ylikännö i rapporten.

I konkreta siffror upplevde 55 procent av basinkomsttagarna sin hälsa som god eller mycket god, i jämförelsegruppen var procentsiffran 46. Av basinkomsttagarna upplevde 17 procent ganska eller väldigt mycket stress medan siffran i jämförelsegruppen var 25 procent.

Försöket varit givande

Forskningsprojektets vetenskaplige ledare Olli Kangas, arbetslivsprofessor vid Åbo universitet, tycker att försöket varit givande.

– De erfarenheter vi fått av att planera och genomföra ett försök ger en bra grund för beredningen av nya ambitiösa samhällsexperiment. Till exempel ett försök med negativ inkomstskatt, säger han.

En som följt försöket med intresse är Harald Enoksson vid norska Institutt for samfunnsøkonomi på Norwegian Business school. Han har tidigare skrivit uppsats om de amerikanska försöken med basinkomst och ser idén som ett bra sätt att korta avståndet mellan att vara arbetslös och att ha jobb. När nu utvärderingen av det första året kommit hade han hoppats på att se tydligare utslag av ökad sysselsättningsgrad hos deltagarna. Så blev det ju nu inte, skillnaden var endast en procentenhet ”bättre” gentemot jämförelsegruppen av arbetslösa utan basinkomst.

– Jag trodde att deltagarna skulle jobba mer. Samtidigt gäller den här utvärderingen bara första året, jag tror det blir tydligare resultat när resultaten av båda försöksåren sammanställs. Däremot är det ju väldigt signifikanta siffror när det gäller positiva effekter på välbefinnandet. Nackdelen med de siffrorna är att bara en fjärdedel av deltagarna har svarat på enkätundersökningen.

Harald Enoksson menar att utformningen av försöket är en kompromiss mellan olika politiska viljor och att värdet därför är begränsat.

– För att få konkreta resultat krävs att alla på en specifik arbetsmarknad får basinkomst. Man skulle kunna tänka sig till exempel att man gör ett försök på Åland eller Gotland. Forskarna hoppas givetvis på fler försök men nu har man ju i Finland sagt att de inte ska gå vidare efter den här två– årsperioden.

Tror på en fortsättning

Mer optimistisk gällande möjligheterna till fortsättning i Finland med någon form av basinkomst är nationalekonomen Jan Otto Andersson vid Åbo Akademi. Han har drivit frågan inom Vänsterförbundet, som haft basinkomst som en av sina politiska idéer sedan partiet bildades 1990. Jan Otto tror att det finns en reell möjlighet att någon variant av basinkomst faktiskt lanseras efter det finländska riksdagsvalet 14 april.

– Det finns flera partier i Finland som driver idéer om basinkomst även om alla inte vill benämna sina förslag med det namnet. Jag tror att socialdemokraterna, som är störst i opinionsmätningarna, kommer att ingå i nästa regering. Om de bildar styre tillsammans de Gröna, Vänsterförbundet och Centern borde det inte finnas oöverkomliga hinder för en modell, säger Jan Otto Andersson.

Den finska Centern har länge visat intresse för basinkomst, och det var också på det partiets initiativ som basinkomstexperimentet genomfördes. De har ett konkret förslag som kallas ”sporrande basinkomst”, där formen är en negativ inkomstskatt vilket skulle innebära att alla med små inkomster garanteras en minimiinkomst på 550–560 euro per månad.

– Och socialdemokraternas förslag om socialbidragsreform är en form av basinkomst men för dem är det viktigt att inte det inte kallas basinkomst De vill inte framstå som lössläppta med pengarna och talar hellre om ”allmän trygghet”, säger Jan Otto Andersson.

Tre komponenter

De Gröna och Vänsterförbundet har lagt fram varsitt förslag om hur man gradvis ska införa basinkomst. Jan Otto Andersson pekar mot en modell med tre komponenter som dessa partier skulle kunna enas om. Han redogör för de tre delarna:

1. En basinkomst som förverkligas i form av en negativ inkomstskatt, förutsatt att registreringen av allas inkomster sker i realtid.

2. Ett allmänt stöd som inkluderar huvuddelen av alla villkorliga stöd och som kan kompletteras med ett bostadsstöd och olika socialförsäkringar.

3. En delaktighetsinkomst, som kan komplettera de två andra stöden, för verksamheter som ordnas av allmännyttiga organisationer och kommuner.

– Tyvärr sitter djävulen i detaljerna, därför är det inte så lätt att göra en radikal reform av det gällande socialskyddet. Det finns alltid dem som kommer att känna sig förfördelade eller överbeskattade. Spåren efter den senaste social – och hälsoreformen förskräcker men kanske vi också har fått en dyrköpt lärdom som nu kan komma till användning.

Hur tror du resultatet av det nyss genomförda basinkomstförsöket kommer att tolkas?

– Argumentationen i Finland har handlat väldigt mycket om sysselsättningen, huruvida den skulle öka eller minska bland dem som deltog i basinkomstförsöket. Där kan man ju säga att ingen fick rätt. Men man ska komma ihåg att detta inte är slutresultatet eftersom det tar ett år innan man har alla registeruppgifter. Det ska också göras fler djupintervjuer, först nästa år har vi ett grundligt resultat. För mig är det preliminära resultatet ungefär som väntat.

Det politiska livet i Sverige skiljer sig från det finska och här har frågan om basinkomst haft svårare att få genomslag. På riksdagsnivå finns inget parti som aktivt driver frågan om basinkomst, däremot spirar intresset på andra sätt. Det tydligaste exemplet är bildandet av Basinkomstpartiet med säte i Göteborg och frågan bubblar lite här och där.

”Basinkomstöl”

Magasinet Syre var på plats när det lösa nätverket Basinkomst Stockholm ordnade sin månatliga ”basinkomstöl” i en restaurangkällare på Söder i Stockholm. Träffarna är helt informella och öppna för alla som är intresserade av ämnet. En sådan här träff gör det tydligt att idéer om basinkomst engagerar många från vitt skilda delar av den traditionella politiska skalan. Där satt Ellen med hemvist i Feministiskt initiativ och resonerade med Anders från Piratpartiet. Vlad, som är medlem i Liberalerna och som skrivit ett manifest för ekonomisk– liberal basinkomstpolicy samtalade med Nabil, som inte är politiskt involverad men allmänt intresserad av demokratifrågor. Under kvällen droppar flera nyfikna in och samtalen vindlar hit och dit, men givetvis diskuterar man den nyligen publicerade utvärderingen av det finska försöket med basinkomst.

– Folk runt mig har varit övertygade att basinkomst skulle göra folk mindre benägna att ta arbete, men så har det ju inte blivit. Jag är glad att försöket visar att de som varit med arbetar lika mycket som jämförelsegruppen. Att de dessutom mår bättre mentalt borde väl gynna samhället, säger Ellen.

– Andra försök har också visat att massor av sociala faktorer blir bättre med basinkomst, kommenterar Anders.

– Men egentligen har basinkomst mycket större effekt i utvecklingsländer. Där kan det handla om att göra verklig skillnad för en person som till exempel köper en symaskin eller cementblandare och helt kan ändra sin tillvaro. Jag kanske köper en extra öl om jag har tryggad ekonomi, säger Ellen lite skämtsamt.

Vlad visar en skiss som han gjort där han försökt definiera från vilka politiska inriktningar det kan finnas intresse för idéer om basinkomst. Han menar att detta är en fråga som kan ena liberaler, liberterianer, progressiva feminister, socialister, gröna ekologister, pirater, animalister och personer som definierar som grön vänster.

– De som ogillar tanken på basinkomst är de som vill ha kravsystem. Oftast är de mer högerorienterade, men även klassiska socialdemokrater har den synen, hävdar Vlad.

Annan medvetenhet

Men även om det talas basinkomst på olika håll i Sverige är det tydligt att frågan i Finland finns på dagordningen på ett helt annat sätt. Finska Ella, som också var på plats på restaurangen för att diskutera idéer kring basinkomst, menade att det kan bero på att man i Finland har en annan medvetenhet om att leva under knappa förhållanden. Finländarna har närmare erfarenheter av fattigdom, medan det i Sverige är lite tabubelagt att tala om saken.

”Starkare jantelag”

Nationalekonomen Jan Otto Andersson har också funderat över vad skillnaden i mentalitet mellan de båda länderna kan bero på.

– Det här kanske låter märkligt, men Sverige är mycket mer av ett klassamhälle än Finland. Den genomsnittliga förmögenheten är klart större i Sverige än i Finland – däremot är medianen högre i Finland. Vi har en jämnare fördelning och det beror på att det inte finns superrika personer i Finland som det gör i Sverige. Vi har en starkare jantelag hos oss, här vill den som är rik inte förhäva sig medan det i Sverige inte är problematiskt att skylta med att man har pengar.