DEBATT Våra utsläpp av växthusgaser och vår överkonsumtion dödar livet på jorden i en takt endast skådad under de tidigare stora massutrotningarna i vår planets historia. Det är den obekväma sanningen. Sanningen som dag för dag blir allt mer obekväm. Trots det akuta läget fortsätter dock förnekandet på alla nivåer i samhället.

De mål som i dag sätts upp av företag och politiker vad gäller att minska utsläpp under loppet av 30 år hade varit realistiska om de påbörjats för några decennier sedan. Det enda realistiska att göra i det prekära nuläget är att hantera klimatkrisen för vad den är – en kris. Förnekelsen måste få ett omedelbart slut om vi ska kunna överleva som art.

Frågeställningar kring huruvida det finns hopp eller inte om att stoppa klimatförändringarna tenderar att dominera våra samtal om klimatet. Men det handlar inte om huruvida du eller jag som individer kan känna hopp när vi läser nyheter med alarmerande rapporter. Som Greta Thunberg så tydligt uttrycker det: ”When we start to act hope is everywhere. So instead of looking for hope – look for action. Then the hope will come.”

I en tid starkt präglad av individualism är det föga förvånande att vetskapen om situationen blir för tung att bära. Ansvaret tycks läggas på våra egna axlar, och istället för åtgärder på ett samhällsplan är vi helt hänvisade till konsumentmakt, mitt i en kris. Att betona de individuella val vi alla kan göra är absolut viktigt. Men vi kommer alla mer eller mindre att vara hycklare i ett system som är beroende av fossila bränslen. Här talar jag inte om flygresor och konsumtion, vilket bevisligen behöver minska omedelbart, utan om infrastruktur som vi alla är beroende av. Därför måste vi sätta verklig press på politikerna att ta sitt ansvar och genomföra de övergripande samhälleliga förändringar som krävs.

När det väl gäller är vi människor fantastiskt bra på att hitta alternativa lösningar. Men då krävs det att vi vaknar upp nu och slutar att bete oss som om att vi inget vet. Det är här civil olydnad kommer in i bilden. Genom historien har det gång på gång visat sig vara en effektiv metod för att nå snabb förändring. Definitionen av civil olydnad är att göra en fredlig öppen handling som bryter mot lagen i syfte att förändra samhället. Som medborgare i ett demokratiskt samhälle är det inte bara vår skyldighet att upprätthålla lagen, utan också att protestera när vi anser att någonting är fel.

Att göra detta genom namninsamlingar och demonstrationer är verkligen inte att underskatta, men det är inte tillräckligt för att stoppa de skenande klimatförändringarna i tid.

Oavsett hur liten eller stor chansen än är att vi lyckas begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, så måste vi ta den chansen. För att lyckas med detta behöver vi agera på alla plan i samhället. Det är det enda rimliga sättet att hantera en kris. Argument som att vi inte behöver agera och ta ansvar, för att någon annan inte gör det, måste få ett slut. Mänskligheten har nu två alternativ, förändring eller utrotning.

Vad extinction rebellion kräver:

• Regeringen måste berätta sanningen om den ekologiska nödsituationen, ändra på beslut som förvärrar den och i samarbete med medierna ge krisinformation till Sveriges invånare.

• Regeringen måste anta rättsligt bindande politiska åtgärder för att få ner utsläppen av växthusgaser i Sverige till noll år 2025 och för att minska konsumtionen.

• En medborgarförsamling behöver tillsättas för att övervaka de nödvändiga samhällsförändringarna, så att demokratin stärks.

Trots att världen under detta år sett extremväder såsom bränder, torka, översvämningar, värmerekord och extremvarma hav så har världens ledare inte agerat tillräckligt starkt för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed prognoserna över den förväntade temperaturhöjningen till slutet av århundradet. 

Istället visar en sammanställning av drygt 40 länders klimatplaner att vi med den nuvarande politiken är på väg mot en uppvärmning på omkring 2,7 grader mot slutet av århundradet (2,2-3,4 grader). Siffrorna är en uppdaterad analys från Climate action tracker, ett samarbete mellan de två oberoende forskningsinstituten Climate analytics och Newclimate institute. 

– Man skulle kunna tro att de extrema händelserna runt om i världen skulle sätta igång åtgärder, men regeringar verkar omedvetna och tror på något sätt att man kan trampa vatten och på så sätt hantera floden av effekter, säger Claire Stockwell, policyanalytiker på Climate analytics och huvudförfattare till rapporten, i ett pressmeddelande. 

– Detta är det kritiska decenniet för åtgärder: vi behöver regeringar som steppar upp och förbättrar sina 2030-mål, samtidigt som de arbetar med nästa omgång mål, senast i februari 2025, fortsätter hon. 

En del av Parisavtalet innebär att länderna vart femte år ska uppdatera sina nationellt uppsatta klimatmål, NDC:er, och därmed öka takten på utsläppsminskningarna. 

Men det går trögt. Om man bara räknar med de mål som världens länder satt i sina NDC:er skulle världen värmas upp med omkring 2,5 grader (2,0-3,0) till år 2100. Det är 0,1 grad högre än förra årets uträkningar. En av förklaringarna bakom detta uppger Climate action tracker vara Indonesien, vars växande kolkraftsflotta fick utsläppen att skjuta i höjden med 21 procent förra året.

– Vi hör orden ”unabated” (ung. orenade, ej infångade, reds anm.) i dessa klimatförhandlingar, men regeringar måste sluta försöka anta falska lösningar som kolavskiljning och lagring med fossila bränslen – det här är helt enkelt den fossila bränsleindustrin som försöker förlänga sitt liv när när den behöver acceptera verkligheten, att fossila bränslen fasas ut, säger forskaren Niklas Höhne från Newclimate institute i pressmeddelandet. 

Årets värdland för FN:s klimattoppmöte, Förenade Arabemiraten, har byggt upp sin ekonomi på olja. Nu har ytterligare ett starkt olje- och gasberoende land har valts till värd för FN:s klimattoppmöte nästa år, COP29.

Nästan 91 procent av Azerbajdzjans export står olje- och gasindustrin för, enligt USA:s International trade administration. Sektorn utgör också nära hälften av landets BNP. Samtidigt pågår en utbyggnad av vind och solkraft med målet att ha 30 procents förnybar energi till år 2030 och bli en exportör av grön energi till Europa. 

Valet att låta Azerbajdzjan vara värd för COP29 kom efter omfattande förhandlingar i en process där alla länder måste vara eniga, rapporterar The Guardian. Ryssland blockerade alla östeuropeiska länder, medan Azerbajdzjan och Armenien, som ligger i konflikt med varandra över området Nagorno-Karabach, blockerade varandra. Till sist valde Armenien dock att stötta Azerbajdzjan.

Reaktionerna på beslutet har hittills varierat. Zhala Bayramova, dotter till antikorruptionsforskaren Gubad Ibadoghlu, som fängslats i Azerbajdzjan efter att ha kritiserat landets olje- och gasindustri, uppger till Reuters att hon är bestört över beslutet.

– Han riskerar sitt liv för sitt arbete. Det här arbetet är ganska meningslöst när du har Azerbajdzjan som värd för COP29.

Enligt Human rights watch hade Azerbajdzjan under förra året åtminstone 30 politiska fångar. Det råder också begränsad mediefrihet i landet och restriktiva lagar begränsar frivilligorganisationer att arbeta oberoende. 

Andra uttrycker en lättnad över att ett beslut ändå tagits.

– Det är bra att osäkerheten om vem som ska vara värd för Cop29 är över. Det betyder att planer nu kan göras när man kommer ut från Cop28, för nyckelåren 2024 och 2025 när nya klimatmål måste läggas fram av alla länder, säger Kaveh Guilanpour, vice ordförande för Center for Climate and Energy Solutions, till The Guardian.

På en pressträff kritiserade Centerns partiledare Muharrem Demirok och EU-parlamentarikern Emma Wiesner regeringens klimatpolitik.

– Regeringen åker helt tomhänt till Dubai, säger han.

– Det enda svaret man kommer presentera är mer kärnkraft.

Wiesner lyfter två krav på regeringen i samband med FN:s klimattoppmöte i Dubai.

Det ena är att Sverige ska bidra med 50 miljoner dollar till ”loss and damage”-fonden, en internationell fond som ska hjälpa fattiga länder att ta hand om skador som uppstår på grund av klimatförändringar, till exempel översvämningar.

Enligt Wiesner är fonden viktig för fattiga länder och erbjudanden om att bidra till fonden kan därför underlätta förhandlingarna i Dubai.

Det andra kravet är att regeringen tydligt gör klart att Sverige ställer sig bakom att sätta stopp för subventioner till fossila bränslen i hela EU senast 2025.

På pressträffen lyfte C även klimatåtgärder på hemmaplan i Sverige. Partiet vill att statliga myndigheter får i uppdrag att inventera sina tak för att se var det är lämpligt att sätta upp solceller.

Enligt Demirok har Sveriges offentliga tak en stor potential för att leverera solenergi.